O, ve[d] och fasa!

AJ-AJ-AJ, OJ-OJ-OJ ... Hur skönt det än är att äntligen kunna vara ute och kroppsarbeta igen efter den evighetslånga vintern har det en otrevlig och kännbar baksida: muskelvärk. Det tar på en gammal och otränad att dra igång i 100 knyck efter många månader av overk­sam­het.

Inte var det särskilt många grenar på min lärk som sågades bort, men de var både långa och grova. Varsågoda, här kan ni räkna års­ringar om det känns nödvändigt:


Drygt en kubikmeter färdigt kluven ved torde det bli när jag är färdig, vilket jag inte blev idag. Ryggslutet började gnälla och högerarmen är helt kraftlös efter några timmar med lyft-och-släng tillsammans med min kompis Klyven Clas, som numera har bytt namn och heter Smart-Splitter^®.


I en av andhämtningspauserna slog jag en lov runt trädgården och nu kan även jag ta upp kampen om vårtecken: årets första krokus, ännu inte utslagen men dock! Ah, så underbart att det äntligen är vår ... *suckar lyckligt*