”Ta-daa!” ännu en gång

SÅ HÄR BLEV den till slut, den somriga lingarnsväskan jag bloggade om för en vecka sedan.



Den helt spontana randningen av fasta maskor kändes lite ”platt” på något vis, så jag rotade fram en bronsfärgad tråd och kedjevirkade några smala ränder på oregelbundna avstånd från varandra.


Bärremmarna är av samma jutesnöre som väskans ovala botten. De är virkade av fasta maskor, men med nedtag bara i den bakre mask­bågen.

Där remmarna är fastsydda i väskan har jag textillimmat fast små blommor virkade av samma lingarn som den övriga väskan.

När det hela var klart fick jag för mig att jag skulle göra en tofs av sam­ma lingarnsrester. I mitt kök finns det nämligen en sån där gam­mal­dags vädringslucka som öppnas genom att man drar i ett snöre. Tofsen var ju faktiskt påhittad långt före fru Montazami gav den ett ansikte, så tro nu för all del inte att jag drabbats av ett anfall av Hol­lywoodfeber. Jag kände bara att jag ville göra en dekorativ detalj till en vardaglig pryl.


Briefly in English:
I stumbled upon some leftover linen yarn in a box in my closet and decided I wanted to make a bag. The handles, long enough to carry the bag on your shoulder, as well as the bottom are crocheted from jute string. A few stripes crocheted with brass colored yarn add that little extra to the overall impression.

While I was at it I also made me a nice tassel of the same linen yarn. This will be attached to the end of the string that opens and closes an old-fashioned ventilation hatch in my 1950's kitchen.