onsdag 23 mars 2011

Söndra & Härska

 
 
Snipp ...


... snapp ...



... snut!



Sisådärja, nu finns det plats för växthuset! :o)
(Bilden är tagen från ”Rucklets” köksfönster.)
GMT +2:00 = 08:36
Sparat i följande arkivlådor: ,

10 kommentarer:

  1. Ölandsvindar23 mars 2011 kl. 08:55

    Man älskar sina gamla träd, men ibland blir de lite övermäktiga.Växthuset är ett bra skäl att gallra lite. Och om lärken inte överlever beskärningen kan du sätta en clematis som växer upp i resterna.
    Kram
    Kerstin

    SvaraRadera
  2. stickmamman23 mars 2011 kl. 09:32

    OjOj det gick snabbt.Ska du ha stammen kvar?

    SvaraRadera
  3. Monica23 mars 2011 kl. 12:30

    Bravo! Du verkar ha fått god hjälp! Var det någon som nappade på din förfrågan?
    Spännande att få följa utvecklingen...
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  4. Skånegrabben23 mars 2011 kl. 13:17

    Hejsan

    Så lång tid för att bli ett träd och så snabbt att försvinna....helt otroligt egentligen. Men kul nu att du skall ha växthus, det får man kanske följa?

    SvaraRadera
  5. Monkan23 mars 2011 kl. 13:44

    Skönt att slippa själv ge sig på sådana stora träd.
    Jag är så nyfiken på ditt växthus och hur det tar sig ut där i din trädgård.
    Monkan

    SvaraRadera
  6. Pipi23 mars 2011 kl. 14:44

    Bravo! Du fick tag på nån som kom och kapade ner det åt dej alltså! När kommer ditt växthus?

    SvaraRadera
  7. Nina/Stjärnkraft23 mars 2011 kl. 16:04

    Kerstin:
    Jo, det satt nog hårt åt innan jag kunde besluta mig för att något måste göras. Men nu är jag bara glad för att det är gjort! Och lärken lär nog överleva, det lovade proffset som skötte kapningen. Annars är det, som du säger, ett utmärkt klätterstöd för t.ex. clematis ;o)

    Monica:
    Nej, det var faktiskt ingen som nappade. Jag kom istället på att jag kunde höra mig för med kommunen, Mariehamns stad, för att få tag på någon. Ibland tänder det långsamt för mig :o/

    Skånegrabben:
    Usch ja, nog får man dåligt samvete när man så här geschwint kapar ner något som tagit 50 år på sig att bli något. Men ibland är man bara så illa tvungen. Självklart lär ni få följa hur det går med att få växthuset på plats!

    Monkan:
    Det här trädet hade jag aldrig klarat att ta ner utan hjälp. 14-15 meter högt och med grenar på 5-6 meter krävde det någon med erfarenhet - och en skylift ovanpå det. Men det tog bara 20-25 minuter och sen var det klart.

    Jag är mer än nyter själv på hur det ska bli med växthuset på plats. Dessvärre är det ju ett helt standardväxthus med aluminiumstomme. Inte det där tjusiga i engelskt rött, som jag sett framför mig i mina drömmar. Men det blir säkert bra ändå, för det ändamål det är tänkt.

    Pipi:
    Japp, en deltidspensionerad kille från Mariehamns stads markavdelning. Växthuset finns hemma ända sedan min hemkomst från Madeira i slutet av november. Däremot är det inte uppackat ännu, så jag har kanske otrevliga överraskningar att se fram mot när det väl kan göras. Låt mig säga så här: de chaufförer som kom med kollina hanterade väl inte pallen med glasen riktigt så där varsamt som man skulle önska. Rätt vad det är står jag här med en stor hög glasskärvor när jag bryter förpackningen :o/

    SvaraRadera
  8. Nina/Stjärnkraft23 mars 2011 kl. 16:06

    Stickmamman:
    Jo, den får stå tills vidare. Vi enades om att ge trädet en frist på två år, motorsågsmannen och jag. Han påstår nämligen att det kommer att bli såå snyggt om bara ett par år.

    SvaraRadera
  9. Cici23 mars 2011 kl. 20:16

    Jag måsste säga att jag är väldigt tveksam till den där beskärningen. Jag gick in på en trädgårdssida och kollade och på en fråga om beskärning blev svaret:

    Lärk blir med åldern ett mycket stort träd, men det bör inte beskäras. Visserligen tål den det, men den kan tappa formen då. Men man kan skapa plats nertill genom att stamma upp det. Man tar bort de nedre sidogrenarna till en lämplig höjd, dock inte mer än 1/3 av stammen. Ev. beskärning görs från midsommar till september.

    Sylvia

    Det ska bli spännande att få höra hur det går för den.
    .

    SvaraRadera
  10. Nina/Stjärnkraft23 mars 2011 kl. 21:00

    Cici:
    Haha! Jodå, formen lär den nog ha tappat, helt enligt planerna. Valet stod mellan att helt ta bort den eller ge den en helt ny "figur". Farbrorn som sågade har sysslat med träd och skötsel av dessa i hela sitt liv, så jag får sätta min lit till honom. Före han satte sågen i mitt träd visade han mig två andra, ungefär lika gamla lärkar som finns några kvarter från "Rucklet". För två år sedan kapades de på samma vis och ser nu riktigt buskiga och fina ut. Det är klart att en lärk som får se ut som en lärk är vackrare, men om det inte finns plats för den får man lov att göra avkall på det naturliga växtsättet om man vill behålla trädet.

    Planen är att fota "missfostret" med jämna mellanrum för att visa hur återväxten fortskrider.

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)