Det finns en första gång för allt

IDAG HAR JAG gjort någonting som jag aldrig gjort förut: jag har rek­lamerat den klippning jag fick förra veckan. Ja, faktiskt. Efter att två sinsemellan oberoende personer båda frågat mig: ”Men vad har du gjoort?! Har du klippt dig själv eller..?” insåg jag att något måste gö­ras.

Att håret hade blivit för kort för att hållas i hästsvans – mitt enda rik­tiga krav – var illa men något jag kan leva med, och längden ökar ju med en centimeter per månad. Men att se ut som om jag i höggradigt berusat tillstånd, med förbundna ögon och en ovass sax själv gått lös på mitt hår ... nä, det köper jag inte.

Förbrytarbilden här nedan visar hur jag ser ut efter denna s.k. garan­ti­klippning: snarlik en flygbombad höstack. Hur det såg ut före vill ing­en veta. Jag lovar!