De som byggt under terrasstrallen, precis utanför ytterdörren, fick bada i mängder av kokhett vatten, men gänget som annekterat grillen var en knepigare nöt att knäcka. Grillen var nämligen draperad i sina skyddskläder: en fotsid, grön skapelse av plast. Så fort jag bara petade på överdraget svärmade det ut en brigad av arga killar i randiga brallor. Och boet var stort, med många stridsberedda fotsoldater att tillgå.
Häromkvällen rustade jag mig med dubbla lager kläder, hatt på huvudet, lång halsduk lindad runt hals och ansikte, gummihandskar på händerna och beväpnade mig med en osäkrad sprejburk Baygon av största modellen. Pssssst! Pssssst! PSSSSSSST!!! och mina fiender regnade som vissna löv till marken. Kemisk krigföring när den är som allra mest effektiv.
Glad i hågen lyfte jag följande dag på locket till grillen för lite rengöring och tyckte mig då, bakom bruset från trafiken, urskilja ett märkligt surrande. Jajamensan, under stekplattan, under den ena gasbrännaren, var bygget av logement nummer två i full gång! I jämförelse med det stora boet, cirka 10 cm i diameter, var det här bara i begynnelsen och ungefär i storlek med en pingpongboll. Fast nog rymdes det getingar i det också ...
För något år sedan deklarerade en av mina grannar: ”En bra granne är en död granne!” och jag häpnade. Mänskliga grannar har man om man bor i en stad, det ligger liksom i sakens natur. Pallar man inte det ska man bosätta sig på vischan. Ett sånt uttalande skriver jag under på endast när grannen råkar vara geting, och knappt ens då.
Men hörni, nu måste jag ta mig i kragen och skriva en krönika, för på lördag är det dags igen. Ämnet blir inte getingar och deras bon, för det skulle liksom vara lite för enkelt ;o)
[Tillägg 16-07-2011: Det blev lite rörigt med vems krönika som skulle in när. Min kommer därför inte i tryck förrän lördagen den 23:e.]
Hoppas, att du har blivit av med alla dina bevingade grannar med gadd vid det här laget!
SvaraRaderaDom får gärna finnas, bara inte där man själv är...
Kram, Monica
Man kan undra varför getngarna envisas med att hålla till där det är folk, för det borde vara en stor nackdel för dom. Du verkar ha fått tag i en riktig dunderspray även om det är lite trist att ta till en sån metod. Hoppas att dom håller sig borta nu. Jag har inte sett att det skulle vara särskilt mycket getingar hos oss, inte än i alla fall.
SvaraRaderaGetingbilden med "Tittutet", var giftigt häftig!
SvaraRaderaMonica:
SvaraRaderaDe tre bona är i alla fall puts väck nu, och så har jag tränat frenetiskt på att ta alla kringflygande stickisar med en snärtig backhand med flugsmällan. Ja, de som förvirrat letar efter sina försvunna bostäder alltså.
Cici:
Visst är det märkligt att de envisas med att slå ner sina bopålar alldeles för tätt inpå oss blodtörstiga människor? Om jag var geting skulle jag bygga på mer än behörigt avstånd, det är då säkert ;o)
Det kändes inte alls bra att måsta ta till giftmetoden. Framgent ska jag försöka mota Olle i grind med ättika, som Kerstin/Ölandsvindare tipsade om.
Göran:
Tack :o) Dessvärre blev den till före jag hittat möjligheten till manuell fokusering på min nya HS20:a, så autofokusen la med stor envishet skärpan liite fel på varenda bild :o/