torsdag 4 augusti 2011

Sjöfararkapellet i Sjökvarteret
i Mariehamns östra hamn


NÄR JAG FÖR några veckor sedan skrev om det enkla, lilla sjöfarar­kapell som sedan tre år finns i Sjökvarteret i Mariehamn lovade jag kolla om det står olåst, så att jag skulle kunna visa lite bilder även från insidan.

I måndags hade jag vägarna förbi igen.



Byggnaden i bakgrunden är Mariebad, Mariehamns badhus, som ligger till hälften i vattnet. Tornet och den krokiga krumeluren är vatten­rut­sch­en, en del av äventyrsbadet. Till vänster i bild skymtar man även den allmänna sandstranden för utomhusbad.

När jag kom lite närmare upptäckte jag att vid kapellet litar man på si­na medmänniskor. Mer tillbommat än med en enkel låshasp och en li­ten träbit var det inte. Den vackra haspen och handtaget i form av en råbandsknop är smidda av Bert Johansson, som också är pappa till min egen fina krok vid ytterdörren.


På insidan av dörren hänger en fågelholk prydd med texten ”Lägg ett boägg, tack”, där var och en som vill bidra till underhåll och repara­tio­ner kan lägga en slant. Tyvärr var jag klädd i kamera, inte plånbok, så jag får återvända för att ge mitt bidrag vid ett annat tillfälle.


Interiören är otroligt vacker i all sin avskalade enkelhet. Stockväg­gar­na är lerklinade och omålade, och den ljusare panelen bryter fint mot de grova, grå stockarna:


Sju spröjsade fönster, tre på vardera långsida och ett bakom podiet, ger ett fint ljus så här en tidig sensommarkväll.

Enkla bänkar är de sittplatser som bjuds och dopfunten tror jag är snidad av vad som brukar kallas för en vril, en klotformad missväxt på ett träd. Den här måste i så fall ha varit av jätteformat!


Tänk er, att som nybliven förälder stå här framför dopfunten med sitt älskade barn i armarna och samtidigt kunna blicka ut över vattnet. Jag är inte det minsta religiös, men för den skull kan jag ändå föreställa mig vilken speciell känsla det måste vara.


Och rätt vad det är kommer det kanske en segelbåt förbi!



När jag stod där inne med min kamera kunde jag se framför mig hur fantastiskt fint det skulle vara både med bröllop och dop i det här ut­rymmet. Lite sommarblommor, kanske några blomstergirlanger och saken är biff. Mer utsmyckning än så behövs inte i det här kapellet.

5 kommentarer:

  1. Tänk att det är nästan alltid så att det enkla är det vackraste. Det behövs bara en aldrig så liten detalj för att göra det hela komplett, som dopfundet i detta fall. Jag har aldrig döpt vare sig mina barn eller barnbarn men jag kan också tänka mig att en sån här lokal är det bästa tänkbara för det ändamålet, om man nu är religiös.

    SvaraRadera
  2. Inte heller Lilla A är döpt, men hade det varit aktuellt skulle jag med förtjusning ha valet en miljö som denna för ritualen!

    SvaraRadera
  3. Så vackert! Vare sig man är religiös eller inte :)!

    SvaraRadera
  4. Kul att du visade insidan också och den var ju verkligen fin! Och vilken utsikt!
    Ha en fin helg!
    kramar, Monica

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!