Lilla A och jag tog bakvägen, på sjösidan om båtbyggarhallarna, och plötsligt bara låg det där och lyste i den dalande solen, Mariehamns lilla sjöfararkapell. Det enkla kapellet färdigställdes och välsignades för nästan exakt tre år sedan, men ännu har jag inte varit in i det. Så blev det inte den här gången heller, men visst är det vackert i sin enkelhet, där det står längst ute på en pir av sprängsten i solnedgången?
Upp och ner på sjösättningsramper och grånade bryggor hoppade en av måsarnas årsungar runt och ropade på sina föräldrar. Det är ett tufft jobb att bli stor, både för människobarn och fågelungar. Och det är ett tufft jobb att vara förälder i den hårda och streberbetonade värld vi lever i idag, där vassa armbågar, stora käftar och dåligt uppförande tycks vara det som belönas av kortsynta vuxna som står i givakt, beredda med kvastarna för att blanksopa banan för sin avkomma.
Att vara måsunge är nog ändå lättare än att vara människobarn.
Sista sträckan på hemvägen vandrade vi längs gång- och cykelbanan som följer stranden mot Nabbens badstrand. Under de stora lövträden, med gruset knastrande under fötterna och med de sista solstrålarna glimmande mellan trädstammarna är det lätt att tro att man är någon annanstans än i stan.
Kvällar som den här förstår jag fullt ut varför jag inte har något som helst behov av att göra som många och lämna Åland för att flänga land och rike kring. Jag är helt nöjd med att befinna mig precis här, precis nu.
Bra rutet i förra inlägget!Ivägkastade ord i oförstånd kan påverka resten av livet för mottagaren. Och det går alldeles för lätt numera genom datorn då man slipper se mottagaren i ögonen. Hörde just på radio om en flicka som i fjärde klass blev uppmanad av en översittartyp att raka sina armar eftersom det såg äckligt ut med allt hår.Nu var hon vuxen men lägger alla sina pengar på laserbehandling och annat för att få bort allt hår överallt utom på huvudet.Så fort hon hittar ett strå någonstans känner hon sig smutsig och ofräsch.
SvaraRaderaKram
Kerstin
Tack, det känns bra att höra att andra förnuftiga vuxna är på samma linje som jag. Med flankstöd av Rädda Barnen/Barnens internet är det helt klart: på måndag blir det en regelrätt polisanmälan. Dels för trakasseri och dels för identitetsstöld, två riktigt allvarliga förseelser av någon som fortfarande är minderårig.
SvaraRaderaJag förstår faktiskt inte var det gått fel i dagens värld. Många - alltför många - vuxna beter sig i konfliktsituationer som om de nästintill är rädda för sina barn och tonåringar. Vilka signaler ger det??? Plus att det alltid funnits och alltid kommer att finnas den sorten som vägrar se att deras små änglar kan göra något galet. De ungarna tycker jag nästan mest synd om, för de får ju aldrig chansen att lära sig att skilja på rätt och fel.
Ordspråket som säger: "Det krävs en by för att fostra ett barn" finns inte utan orsak. Många gånger tar det mer skruv om någon annan vuxen än mamma eller pappa säger ifrån. Om Lilla A skulle göra något riktigt tokigt skulle jag vara tacksam om någon annan vuxen ingrep i god tid, för hur skulle hon annars lära sig? Men så resonerar dessvärre inte alla.
Du bor ju faktiskt inte så långt från paradiset själv, sagt med tanke på din kommentar i min blogg...
SvaraRaderaSå vacker kvällspromenad ni fick!
Och det där lilla kapellet ser förtjusande ut där det ligger i kvällssolen! Du måste gå in och fota, så att vi får se hur det ser ut inuti! Snälla?
Här regnar det idag igen...suck!
Ha en fin söndag, kram, Monica
Det blir lite för mycket av det goda denna årstid, men det kanske bara är att acceptera när man bor i ett vinterland.
SvaraRaderaTrots att jag tar avstånd från kyrkan så kan jag uppskatta att besöka byggnaderna och det där kapellet är verkligen fint där det ligger ute i vattnet.
Vi har ännu ljust nätterna igenom och jusst i dagarna har vi haft en vidunderligt vacker fullmåne på den ljusa natthimlen. Tyvärr är den svårfångad på bild både till färg och storlek.
Monica:
SvaraRaderaDet är väl det som är lite av problemet, att man blir hemmablind? Men med kameran runt halsen får jag alltmer upp ögonen för hur fint det faktiskt är i min närmiljö, för med den som "filter" blir jag tvungen att SE.
Har jag vägarna förbi kapellet igen - och kameran med mig - ska jag absolut kolla om det är öppet, för jag är själv nyfiken på hur det ser utan innanför väggarna. Jag tror att det är väldigt enkelt och utan utsmyckningar, men det är ju ofta i det enkla som man hittar det sköna!
Cici:
Nu har jag aldrig vistats i norra Sverige några längre tider, men de gånger jag varit där är det ljuset som fascinerat mig; det mycket speciella ljus ni har under sommarhalvåret. Och så naturen, förstås! Så magnifik och storslagen jämfört med vår. Det måste vara rena himmelriket för en duktig fotograf, där norröver. Och du, jag hyser inga som helst tvivel om att det kommer att komma fler och fler superfina bilder via din mackapär när du väl fått häng på alla finesser! "Övning ger träning", som min gamla lärare i finska sa en gång i tiden ;o)
Känner mej nästan hemsk som sitter här (hos Tant) och kollar efter tidigare avgångar än den vi är inbokade på. Jag vill hem. :( Och den här stan är inte mitt hem längre. *suck*
SvaraRaderaHar dessutom just suttit och bläddrat igenom den där nya boken om Mariehamn och blev riktigt mellankolisk (som Björn sa). Så mycket av gamla Mariehamn som jag minns som inte finns mer. Känner mej gammal som gatan. *dubbelsuck*
Lovar inget men vi kaaanske snubblar in och säger hej imorgon (måndag) innan vi drar till Skattan.
Pipi
Huu, det där lät inget vidare :o/ Ja, att du inte känner dig hemma här längre, menar jag. Tristtrist och lite trist till!
SvaraRaderaSnubbla mer än gärna in om ni har vägarna förbi! Jag torde vara hemma mest hela dagen, förutom den stund ett besök hos kriminalen tar. Vid vilken tid detta inträffar är i skrivande stund inte spikat, eftersom jag måste stämma av med exet först.