Själv hör jag till det försvinnande lilla fåtal som inte har registrerat sig på Facebook. Däremot har min dotter, Lilla A, varit medlem där redan länge. Jag har inte gillat det, men har t.v. inte kunnat prestera tillräckligt tunga argument för att få henne att tänka om. Ja, jag menar alla är ju registrerade på Facebook, hög som låg, ung som gammal. Då är det lite knepigt att få en tonåring att begripa varför inte hon/
Nu har sakernas tillstånd plötsligt förändrats radikalt. Någon har genom att skapa en profil med hennes namn och genom att kopiera och använda hennes profilbild skickat meddelanden, som utåt sett ser ut att komma från henne.
Följderna av att under stulen identitet ”roa sig” på nätet är allvarliga.
Edit 31.08.2011 kl. 22:29
Det har nu framkommit att situationen är ännu allvarligare än en fejkad identitet. Länken från meddelandet leder faktiskt till Lilla A:s egen profil, vilket betyder att någon okänd hackat sig in på hennes sida, skrivit meddelandet och därefter raderat det från hennes meddelandelogg.
Första åtgärden blir att kontakta Facebook för att få veta från vilket IP-nummer det aktuella meddelandet är avsänt, för trots att man är inloggad på en enskild användares personliga sida avslöjar man sig via IP-numret. Sanna mina ord, det ska bereda mig ett sant nöje att jaga upp vem det nu än är som ägnar sig åt så här avancerat intrigerande!
Så här ser alltså verkligheten ut i den nya värld vi skapat. Vem som helst kan när som helst utge sig för att vara någon annan. Vem som helst kan när som helst sprida illvilja och lögner i ditt namn. Vem som helst kan när som helst ödelägga ditt liv genom att utge sig för att vara du. Har du förstått det, du som är vuxen, att det kan hända även dig??
Och det här gäller inte bara Facebook! Lika illa är det på de flesta bloggar, där du, om du känner för det, kan uppge någon annans namn och/eller epostadress och/eller hemsidesadress när du lämnar en kommentar. Portarna står med andra ord vidöppna för de allra grövsta former av ärekränkning, trakasserier och mobbning. Det är SJUKT! Det är skrämmande. Ja, vet ni, det kan till och med vara livsfarligt.
Edit 30.8 kl. 22:20:
Om utifall att du känner dig sugen på att avsluta din relation med Facebook har jag fått lov att kopiera följande från bloggvännen Annacarin. Det lär vara en enkel och smidig väg att få ett slut på sitt medlemskap, som annars lär vara mer än knepigt att lyckas med:
Logga in på Facebook, kom sedan hit igen och klicka på följande länk för att gå till en ”dold” sida för att avsluta Facebook:
https://ssl.facebook.com/help/contact.php?show_form=delete_account
Här har du en till som inte är med. Jag fick en förfrågan från en flyktig bekant om jag ville "vara hennes vän". Knäpp kontakt, men jag klickade på en punkt och blev medlem. Idiotiska frågor som jag vägrade besvara. Intressen? Ja, svarade jag. Jag begrep aldrig vitsen med det hela. "Man kan hitta gamla klasskompisar". Om jag hade velat ha kontakt med dem, så hade jag haft det ändå. Nu kom problemet. Jag ville gå ur. När man söker på "de vanligaste frågorna", så ligger utträde högt, men ingenstans fanns det något svar. Nu beklagade jag mig på min hemsidas dagbok och någon vänlig själ la in en länk där man kunde avsluta det hela. Annacarin
SvaraRaderaOm du kan tänka dig att dela med dig av denna användbara länk ska jag med förtjuusning lägga in den i slutet på det här inlägget, så att var och en som "kommer till sina sinnen" enkelt och utan besvär kan vinka tack och hej åt Facebookträsket!
SvaraRaderaJag visade min (vuxna) dotter ditt inläg men hon blev inte särskilt berörd. Hon sa att det vet alla att sånt kan förekomma, men att det brukar märkas fort att det inte är den riktiga ägaren som skrivit. Dottern har haft facebook länge och hon använder den mycket och ofta.
SvaraRaderaSjälv har jag fullt upp med bloggen och nöjer mig med den.
Det låter onekligen skrämmande, det du säger! Jag är med i Facebook, har som så många andra fått en fråga, om jag vill vara deras "vän".
SvaraRaderaJag skriver aldrig någonting själv, men kommenterar ibland. Facebook är så ytligt jämfört med bloggandet, tycker jag!
Bra att du tog upp det här!
Kram, Monica
Tja, det kan hända att det i många fall är lätt för en vuxen FB-användare att genomskåda att avsändaren inte är den han eller hon utger sig för att vara. Men det finns alltid någon som INTE gör det, som i sin tur glatt och med friskt mod sprider skit vidare. Sen är bollen i rullning och av en icke existerande fjäder har det med ens uppstått ett helt hönseri.
SvaraRaderaFör att ta ett handfast exempel: Låt oss säga att Pelle Pettersson i X-by har ett horn i sidan till Kalle Karlsson. Aha! tänker Pelle, jag skapar ett Facebookkonto i Hanna Hansson namn, snor hennes foto och skickar ett meddelande till alla i byn: Har ni hört? Polisen har varit hem till Kalle och beslagtagit hans dator! Den lär visst ha varit alldeles knökfull med bilder på nakna ungar.
Alla bybor utom en kanske fattar att det är lögn, men en gör det inte. Därmed är fröet sått och till slut äter sig tvivlet in även hos dem som från början trodde det hela var osanning och påhitt. Så funkar vi människor. Dessvärre.
Situationen är ännu värre när vi har att göra med godtrogna och blåögda tonåringar, som har en oöverträffad förmåga att ta varenda bokstav som en hundraprocentig sanning utan att för en nanosekund reflektera över om författaren verkligen är den som namnet antyder. Sen springs det runt och pratas skit om en person som är helt oskyldig och ibland t.o.m. ovetande om vad som försiggår. Konsekvenserna kan bli förödande. I värsta fall kan det leda till att en ung människa väljer att ta bort sig själv, när hon eller han inte längre orkar med situationen.
Mig berör det i alla fall, och inte enbart pga att det för tillfället är min egen unge som blivit måltavla för den här typen av verksamhet.
Jag är inte överraskad men tycker att det är för j....ligt. Det är precis som någon gör intrång i ens liv och syftet kan ju bara vara ett.
SvaraRaderaAnmäl till Facebook!! Då kan dom kolla ip.nr.
MVH
Janne
Stackars Hanna Hansson, som ju absolut inte gjort någonting alls, blir ju dessutom den som oförskyllt får klä skott för att vara en orsaken till alltsammans. Under tiden sitter Pelle Pettersson förmodligen hemma och gnuggar händerna av förtjusning över vad han lyckats ställa till med. Rentav planerar han kanske nästa illdåd in space, när det nu visat sig vara såå lätt att hugga folk i ryggen utan att behöva hålla i kniven själv.
SvaraRaderaJanne:
Jo, visst är det fö j**ligt! Men via FB kan jag inte göra någonting med mindre än att de andra berörda föräldrarna samarbetar, eftersom vi, från vårt håll, inte kan se den ifrågavarande, fejkade profilen.
Nu har jag ägnat en timme drygt åt att gå igenom min dagbok. 2010-08-24 kl. 20.49 finns ett inlägg från någon om hur man går ur Facebok. Jag vet inte hur man överför det till dig och det var alldeles för många bokstäver för att skriva ut det. Kopiera så mycket du vill. Annacarin
SvaraRaderaTack :o) Efter en stunds letande hittade jag det du menade, fast det var på den 23.8 ;o) Nu vederbörligen kopierat och inklistrat i slutet på här varande inlägg.
SvaraRaderaFacebook är bara början till vår framtid inom komminicera. Den virituella världen är stor och har inte alla "fallskärmar" än. Tyvärr händer det ibland att både unga som vuxna (flest vuxna) inte kan hantera den virituella världen. Jag tycker att facebook är ett YPPERLIGT program, men har sina brister. Precis som bloggvälrden har.Dock tycker jag det är trist att så många av 40+ kan ha åsikter om det när man inte ens är med eller inte alls haft ett konto eller testat det själv. GO de som är ivriga på nyheterna inom det virituella världen, och är uppdaterade. Go d som vågar utveckla program, trots att bristerna ännu finns i programmen. Det gäller ju nog sunt förnuft i den virituella världen som i den "vanliga"
SvaraRaderaTrist att du hamnat ut för detta. Bra att visa att det är fel, men tyvärr händer detta i skolan eller i klassrummen oxå.
Nog är det egendomligt att den som vill försvara det som vi är negativa till, inte kan stå för detta med sitt namn!!!! Annacarin
SvaraRaderaAnonym:
SvaraRaderaSkillnaden är att det i skolan och/eller klassrummet krävs mera mod av den som trakasserar. Det är en klart högre tröskel att ta sig över om man ska vara jävlig IRL och agera face to face än att glida runt i skydd av anonymiteten (!) på nätet eller iförd stulna fjädrar och ställa till djävulskap för andra.
Annacarin:
Inte tu tal om annat :o)