måndag 18 juli 2011

”Sanning eller konka”

EFTER ETT GIVANDE BESÖK på stadens polishus i eftermiddags har jag fått upp ögonen för att ordningsmakten tar nättrakasserier på oväntat allvar. Rentav på stort allvar. I vissa fall prioriteras till och med den typen av ärenden, men oaktat prioritering eller ej är kon­se­kvensen av att en polisanmälan gjorts följande:

  • anmälan registreras

  • innehavaren av internetanslutningen som hör ihop med den aktuella IP-adressen identifieras och meddelas även till den som gjort brottsanmälan

  • förövaren – och dennes föräldrar, ifall hon/han är minderårig – kallas till förhör

  • beroende på graden av förseelse tas eventuellt fingeravtryck och/eller DNA-prov, som införs i polisens brottsregister

  • den skyldige införs i straffregistret

  • den skyldige – eller dennes föräldrar, ifall hon/han är minder­årig – blir föremål för eventuellt straffyrkande från anmälaren

På ren svenska betyder det här att de ungar som roar sig med att sprida skit omkring sig på nätet, stjäl andras identiteter och ter­ro­ri­se­rar kända eller okända i sin virtuella omgivning för en lååång tid fram­över kommer att finnas i samma register som de grövsta av samhäl­lets förbrytare.

När man är 14-15 år gammal känns det kanske inte som hela värl­den. ”Orka bry sig”, säger förmodligen en kaxig tonåring med en noncha­lant axelryckning. Men, men, en dag blir tonåringen myndig, söker kanske ett jobb där arbetsgivaren ställer som krav att man presente­rar ett utdrag från straffregistret som bevis för att man är en rätt­skaf­fens människa.

Oops ... Plötsligt blev det liite mer än peanuts att i tonåren ha befun­nits skyldig till trakasserier. Jobbet man söker går sannolikt till någon annan, nå­gon med ett fläckfritt förflutet, och själv får man stå där med den sura eftersmaken av sina omogna elakheter fastklibbade på tung­an, med en plump i protokollet som är omöjlig att tvätta bort.

Så kan det gå, 79.133.13.58. Eller rättare sagt: precis så går det.

I leken handlar det om sanning eller konka (konsekvens). I det verk­liga livet gäller andra regler. Stryk alltså ”eller” och ersätt det med ”och”.

Anmälan är gjord. Bollen är i rullning. Budskapet är enkelt (översatt till ett för ungdomar lättfattligt språk): fittas inte med nån i min familj, för då får du se på fan!

8 kommentarer:

  1. Det är sisu det! You go Girl!

    SvaraRadera
  2. Bra att reagera! Min man blev mordhotad av stöddig tonåring i skolan där han arbetade. Han polisanmälde och gossen infann sig senare i rätten med föräldrarna vid sin sida. Ångerfull bad han om ursäkt. Föräldrarna stödde sin son men försvarade honom inte. Efter det var gossen helt förvandlad till en trevlig elev. Hur det hade slutat om ingen satt stopp för det hela kan man bara gissa.
    Kämpa på!
    Kram
    Kerstin

    SvaraRadera
  3. Anki:
    Nja, sisu vet jag väl inte om jag vill kalla det, men tack som tusan för påhejningen!

    Kerstin:
    Hälsa maken och tacka från mig! Månntro det inte skulle se lite annorlunda ut i dagens samhälle om lite fler tog sig tid att tydligt visa "nähädu, så får man inte göra"?

    SvaraRadera
  4. Håller stenhårt på dig!!!!
    Bra rutet!!

    Steffe

    SvaraRadera
  5. Bra gjort Nina, det är ruter i Åländskan minsann. :)
    Monkan

    SvaraRadera
  6. Jovars, och i hennes ex också!

    SvaraRadera
  7. Skönt att det finns såna som pratar klartext.
    Att du ska stå på dig verkar överflödigt att tillägga.

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!