Min plötsligt påkomna jordbruksinkomst med en påföljande aviserad kvarskatt om drygt 5.000 euro förvandlades nämligen till en liten återbäring istället :o) Därav funderingarna på att omvandla detta oväntade kassatillskott till någonting hälsobefrämjande; en investering i det egna kapitalet skulle man kunna säga.
Attract har kört stenhård marknadsföring under en lång tid, det kan ingen ha missat, men på marknaden finns flera, i mitt tycke likvärdiga produkter. Bland annat har jag hittat den HÄR, av märket Viking. Min egen erfarenhet av såna här s.k. träningmaskiner är mindre än noll, så är det någon av er som vet besked om vilket fabrikat som är något att satsa på??
Fast man skulle kanske försöka få tag på ett begagnat istället..? Det finns väl alltid någon som skaffat – eller fått – ett band som bara står och skräpar?
Är det inte "kuligare" att gå i regnet ändå....?
SvaraRaderaNjää, inte numera. Dels har mitt regnställ tagit slut, och inköp av ett nytt, gåvänligt sådant kostar ju som minst ett tredjedels gåband! :o/ Och dels har jag alltid haft svårt för att gå med regnvåta glasögon, som dessutom immar igen när man får upp ångan. Då är det bättre när det blir kallare. Men min nutida, svajiga skalle gör att jag blir så himla osäker på fötterna så fort underlaget är det minsta halt. Är det inte det ena, så är det det andra, så den som påpekade att ålderdomen sannerligen inte är någon fröjd hade alldeles för rätt :o(
SvaraRaderaPrecis så har jag också tänkt!
SvaraRaderaFör drygt ett år sedan snubblade jag och föll, när jag var ute och promenerade och sedan dess är promenader litet jobbiga även psykiskt...
Och när det blir halt är det ännu värre!
Fast visst är det roligare att promenera utomhus!
Men jag funderade på gåband redan i fjor. Vi får se...
Kram, Monica
Hej Nina.
SvaraRaderaSnacka om tvillingsjälar, när jag läste ditt inlägg idag blev jag full i skratt ha,ha. Vet du, jag har gått och sneglat på ett sådant promenadband sedan i vintras då promenerandet blev minimalt i den kalla och snöiga vintern. jag bestämde att nu till hösten skulle jag minsann investera i ett sådant.
Men efter många diskussioner i och dit bestämde jag mig för en CROSSTRAINER. Då får jag lite varierad motion: vanliga promenader när vädret tillåter och upp på crosstrainern när det är trist.
Jag ångrar inte mitt köp Nina, den står så att det bara är att hoppa på den närsom helst. Tre pass varje dag presterar jag. Det går att ställa in hur hårt motstånd man vill ha, kaloriräknare, tid, sträcka.
Det som jag gillar med min trainer är att armarna också får jobba.
Hursomhelst så tror jag båda redskapen är bra.
Jag tror du kan hitta en på nätet, det är nog många som förköpt sig eller tröttnat.
Kram Monkan
Hela förra vintern funderade jag på ett gåband för jag är så rädd för halkan.Det har ännu inte blivit av.
SvaraRaderaJag skulle tro att det finns MASSOR av gåband som står och dammar hos sådana (som du hrmm) som har investerat i ett sådant. Själv föredrar jag "the real thing" och glasögonen skyddar jag under en fräsig hatt á la borsalino, fast lite mindre. Och du - skaffa hund!! Annacarin
SvaraRaderaVad gäller regn och glasögon så löser jag det med en kepa under huvan på regnjackan, en kepa med ganska lång skärm. Gåband skulle aldrig funka hos mig, det är ju så TRÅKIGT!
SvaraRaderaMen jag tror också att det står åtskilliga och samlar damm, så prova att hitta ett sånt.
Monica:
SvaraRaderaJovisst är utomhuspromenader det ultimata! Och inte skulle jag använda ett gåband mer än i verkliga "nödfall". Men faktum är, att det en låång period på vårvintern brukar vara nästintill omöjligt att gå några längre sträckor utan att riskera livet på kuppen. Dessutom går man inte BRA om man måste gå och spänna sig för att inte halka.
Monkan:
Hahahaa! Jodu, nog är det mycket märkligt hur vi lyckas få till paralleller i våra liv :o) Nu har jag lagt in en gratisannons i den ena av våra lokaltidningar, så vi får se om det är någon som har något att erbjuda.
Stickmamman:
Gör som jag bestämt mig för att göra: börja leta efter ett begagnat!
Annacarin:
Jag föredrar absolut The Real Thing jag också och en sån där mackapär skulle inte vara något annat än ett komplement.
Och om du visste hur gärna jag skulle vilja ha hund igen! Men jag är ändå så pass klarsynt att jag inser att det är praktiskt omöjligt. I stan kan man t.ex. inte släppa ut sin okopplade jycke på gården för att låta den uträtta sina behov om man själv är sjuk och borde hållas i sängen. I alla fall inte om man, som jag, bor precis invid en hårt trafikerad väg.
Faktum är att man inte kan unna sin vovve att springa fritt överhuvudtaget utan att först omaka sig långa vägar till skogs, och då blir man beroende av bil, vilket är något jag försöker undvika så långt det är möjligt.
Det är således framför allt av omtanke om en jycke som jag numera framlever mina dagar utan fyrfota sällskap. Men man ska aldrig säga aldrig, så hur det blir i framtiden återstår att se ;o)
Cici:
Kepor och jag har aldrig blivit vänner. Eller egentligen är det så att jag t.v. inte lyckats hitta en kepa (eller någon annan "hård" huvudbonad) som sitter som den ska. Det är något med formen på min skalle; alla modeller är liksom för djupa och det slutar med att mina öron blir dubbelvikta. Obekvämt och vansinnigt missklädsamt på samma gång :o/
Vad beträffar tråkigheten i att gå på ett band så har du förmodligen rätt. Men eftersom jag lyssnar mycket på ljudböcker - även när jag stadspromenerar - så tror jag att det skulle gå fint att förena nytta med nöje. Åtminstone rent teoretiskt ;o)