HUR MYCKET KEMI tror ni man minns efter 35 år? Exakt, så gott som nada. Det periodiska systemet kunde lika väl vara en annan benämning på menstruationscykeln och att försöka dra sig till minnes de olika grundämnenas atomnummer är ungefär lika lätt som att pricka in en sjua på Lotto :o/
Men a mother’s gotta do what a mother’s gotta do, så för att kunna hjälpa Lilla A att hitta den [faktiskt!] sköna logiken som finns i kemi är jag nu piskad att damma av mina förstenade kunskaper. Ingen enkel match. Låt mig säga så här: arkeologerna som grävt fram Pompeji hade jämförelsevis en walk in the park. Hur kan man glömma så mycket??
”Enkel binding” och ”dubbel bindning”?? Ööh..? Monogami respektive polygami vet jag ju vad är, men när det gäller kemi ... *stöön!*
Och om jag i det här skedet av mitt liv glömt så här mycket, hur mycket till kommer då inte att vara gone with the wind efter ytterligare ett antal år? *suck!*
I nuläget är jag nog en stadigare klippa att luta sig mot om vi pratar matlagning. På allmänhetens (läs: Lilla A:s) enträgna begäran blev det wokat i sötsur sås igår. Extrapris på naturell, strimlad kyckling, en morot, en rödlök, lite purjo och en sats hemgroddade mungbönor – voilà, serverat med basmatiris en både billig, god och hälsosam middag.
I måltiden ingick faktiskt de allra sista gula körsbärstomaterna från Glaspalatset också, men nu är det definitivt slutodlat för året.
För den nyfikne kan jag avslöja att krumeluren i början av inlägget är en schematisk bild av en kolatom. Kol, med den kemiska beteckningen C, har nummer 6 i det periodiska systemet. Sexan talar om att den lilla filuren har sex elektroner som snurrar runt sin kärna (som betår av protoner och neutroner), två i ett inre skal och fyra i ett yttre.
När man skapar en molekyl genom att dunka ihop två kolatomer med varandra får det som resultat att de, för att hållas ihop, utväxlar elektroner med varandra. Om de vardera delar med sig av en elektron kallas det enkel bindning. Delar de däremot på två heter det dubbel bindning osv. I kolatomens yttre elektronskal finns det bara fyra stycken elektroner, vilket betyder att en kolatom som mest kan ha fyra bindningar.
Logiskt! Och jag börjar minnas varför jag tyckte kemi var roligt :o)
Kemi var ganska roligt minns jag. Jag hade Aina Erlander, gift med statsminister Tage, som lärare och hon var en utmärkt pedagog. Numera är det mest vid korsordslösning som jag har nytta av de kemiska beteckningarna.Visst är det bra med den här strimlade kycklingen i alla varianter både rå, stekt och kryddad i olika smaker.Snabbt och enkelt att göra goda grytor, såser och sallader.Apropå gårdagens teckning, skulle du inte kunna få in dagens lilla fundering med illustration i någon tidning.
SvaraRaderaKram
Kerstin
Visst var kemi roligt! Men från att ha haft en mycket duktig och entusiasmerande lärare hela högstadiet fick jag vid övergången till gymnasiet en riktigt värdelös pedagog. Dessutom hade vi fanskapet i både kemi, fysik och matematik - inget lyckokast för alls oss som som valt naturvetenskaplig linje :o/ Jag har t.ex. än i denna dag inte en susning om vad derivering ska vara bra till.
SvaraRaderaNä, hördu! Varken mina dagsfunderingar eller teckningar håller en tillräcklig klass för att beredas utrymme i någon tidning. Redan det att det upplåts ett redigt spaltutrymme för min månatliga krönika är häpnadsväckande. Men om jag kan roa er som besöker bloggen är det ju fina fisken! :oD
Som pensionerad kemiingeniör kan jag inte annat än glädjas åt ditt inlägg!
SvaraRaderaFör logiken, var just det jag "föll för" i kemin! När man hade fått den där "aha"- upplevelsen, så var yrkesvalet avgjort...
Det gäller särskilt i den organiska kemin, som du ger ett exempel på!
Numera har jag givetvis också glömt, men glädjen i att förstå, den minns jag!
Och nu funderar vår dotterdotter (som tog studenten i våras) på att läsa kemi! Kan ett mormorshjärta göra annat än glädjas?
Kramar från ett dimmigt Skåne!
Monica
Kemi, fysik och matte har aldrig varit mina ämnen, urtråkigigt. Som tur är vi olika och tycker olika.
SvaraRaderaHär hemma var det C som fick vara till hjälp med det när sönerna gick i skolan.
Ha en skön kväll
Monkan
Det är mycket av kunskaperna från skoltiden som har fösvunnit. Jag kan inte se annat än att det beror på att man inte har haft nytta av dem på senare tid. Hade jag haft det, så hade det väl funnits kvar en gnutta. Annacarin
SvaraRaderaDet är väl så med de mesta kunskaper, att man glömmer dom om man inte använder sig av dom. Jag fick aldrig den där aha-upplevelsen med kemi, fast jag någonstans kände att den borde finnas. Jag tror säkert att det är kul om man gått igenom den porten, så att säga.
SvaraRaderaJag ser att du har samma porslin som min dotter önskade och fick då hon flyttade hemifrån. Hon gillar den fortfarande och är glad över att åter få ställa in dom i sina köksskåp. Har till och med pratat om att framöver försöka få tag i kaffekoppar i samma serie. Jag tycker också att dom är snygga.
Monica:
SvaraRaderaAha, det är till att vara proffs i sammanhanget! Då fick du säkert hjärtligt roligt åt min lekmannaförklaring om bindningar, haha! :o) Och visst är det just den där aha-upplevelsen som var så kul, både i kemi, fysik och matte. Jätteskoj att du har ett barnbarn som även hon fått uppleva den känslan :oD
Monkan:
Puh, vilken tur att vi inte är lika i precis allt! Hade vi varit det hade det nästan börjat bli lite läskigt ;o)
Annacarin:
Nå, precis så är det ju. Inte minns man - i alla fall inte kristallklart - all lärdom man stoppades i under skolåren. Ändå förvånar jag mig över att det är SÅ mycket som fallit i TOTAL glömska. Särskilt när det handlar om skolämnen som jag faktiskt var mycket förtjust i. Det är fascinerande hur hjärnan funkar, för all kunskap lär ju enligt forskarna finnas kvar; den är bara bortarkiverad och lite svårtillgänglig.
Cici:
Jag har många gånger funderat på det här med skoltidens aha-uppplevelser; varför vissa verkade ha så lätt att förstå sammanhang medan det för andra var rent omöjligt. Undrar faktiskt om det inte till stor del är en mognadsfråga? Jag tycker nämligen själv att det blev avsevärt mycket lättare att skönja logik i både det ena och det andra - även främmande språk - när jag blivit lite äldre och satte mig på skolbänken igen efter fyllda 20. Sånt som var ren rappakalja när jag var 14-15 var plötsligt så självklart att det nästan kändes löjligt.
Rörstrands/Louise Adelborgs "Swedish grace" är vid det här laget en riktig klassiker, och jag gratulerar dottern till att hon delar min goda smak! ;o)
Jag sålde för kanske tio år sedan bort hela min dåvarande servis från Arabia och köpte mig istället endast flata och djupa tallrikar av den här; ett byte jag inte ångrat en endaste gång och "Swedish grace" är alltså vår vardagsservis. När jag dukar "fint" blir det antingen jättegammalt, blåvitt arvegods från Rörstrand eller helvita gustavsbergare från serien "Stockholm" jag fyndat för 50 cent/styck (!) på en loppis.