Faktum är att jag nog inte ska räkna med ens ett enkelt ”Tack!” någonstans ifrån. Tvärtom borde jag kanske börja ha ögonen på skaft när jag är ute och rör på mig? För såvitt jag vet kan det vid det här laget ha utfästs en rejäl belöning åt den som äntligen får tyst på den jävla kärringen.Men lite tankelek kan man väl ändå få ägna sig åt, som tack för besväret..? För tänk bara, om vart och ett av de c. 8.500 berörda hushållen med egnahem av pur glädje skulle skänka mig så lite som en tia var, när de förhoppningvis sent omsider kommer att få det avsevärt mycket högre bostadsbidrag de i åratal haft rätt till.
Då skulle jag kunna betala bort lånet för
Men drömmar slår inte in, lika lite som månen är gjord av ost. Nä, risken är nog i så fall större att jag plötsligt ”försvinner”. Och skulle detta hända, kom då för all del ihåg att ni blivit förvarnade.
Men du borde ju visa upp de här uppgifterna för en vettig person på rätt instans (finns de vettiga personer på dylika instanser övh?) för systemet är ju så fruktansvärt galet! Eller skulle det vara idé att tipsa nån tidning om det? ;)
SvaraRaderaEller ska man göra som "förriga kärringen" och sätta sej på trappan och yla?
Du har gjort ett enormt arbete och de bör tas tillvara! Basta!
Pipi
Efter att fruktlöst ha försökt få gehör för frågan hos den berörda myndigheten och efter att likaledes fruktlöst hos social- och hälsovårdsministeriet försökt få besked om vem man ska rikta sig till med frågeställningar av det här slaget fick jag slutgiltigt nog i förrgår. Då gick en konkret anmälan in till riksdagens justitieombudsman, så nu är det bara att vänta och se. Deras normala handläggningstid uppges vara sex månader, men månne inte ett ärende av det här slaget ges en smula prioritet..? Det är ju slaget allvarligt, skulle man väl kunna säga utan att överdriva. Framför allt är det något som har förödande konsekvenser inte bara för mig och mitt lilla hushåll, utan för i runda slängar 8.500 familjer till i Finland. Jag kan inte låta bli att undra hur många som under de senaste (Tio? Femton? Fler?!) åren t.ex. tvingats lämna hus och hem pga det här. Hemska tanke!
SvaraRaderaHA,ha, ja medaljerna får man nog dela ut själv om man ska ha någon. Fast jag fick visst en av Skid & Friluftsfrämjandet en gång när jag hade varit Mulleledare ett antal år. Å andra sidan blir jag aldrig bjuden på någon galatillställning heller så jag kan skryta med den.
SvaraRaderaKram
Kerstin
Hahahaa! Fast en "peng" från Skid- & Friluftsfrämjandet är ändå mer i medaljväg än undertecknad kan stoltsera med. Så sträck på dig du! :o)
SvaraRaderaVarför inte starta ett upprop och göra en namninsamling. Jag kan inte reglerna för det där med namninsamlingar men jag vet att det ibland har tvingande kraft hos myndigheterna.
SvaraRaderaMen som sagt medalj, det kan man nog leta i stjärnorna efter. Å andra sidan, vad ska man ha den till.
Det är väl bäst nu då att du skriver minst ett inlägg per dag så att vi inte ringer polisen och efterlyser dig!
Jag har faktiskt funderat på det där med en namninsamling, men är ännu inte färdigtänkt på hur jag ska gå tillväga. Fast å andra sidan får man väl förutsätta att JO gör sitt jobb, och då blir en namninsamling något av ett övermåletskytte. Kanske bäst att se tiden an?
SvaraRaderaNågon form av daglig epistel lär det säkert bli, men skulle jag mot förmodan hålla tand för tunga alltför många dagar i rad utan föregående varning finns det all anledning att oroa sig ;o)
Det där med namninsamling låter ju inte så dumt! På något sätt borde man ju få de, som är berörda, att samla sig...
SvaraRaderaPå nätet på något sätt? Jag är dålig på det där.
Ha i alla fall en skön helg!
kram, Monica
Tycker du borde bli politiker. Har läst din blogg ett bra tag och en mer driven kvinna får man ju leta efter. det kan behövas i politiken. Och det bästa sättet att påverka urbota dumma lagar är väl genom att vara med och påverka!? No?
SvaraRaderaMonica:
SvaraRaderaMm ... jag grunnar fortfarande på det, men har efter vederbörligen inlämnad JO-anmälan unnat mig en liten andhämtningspaus. Ibland måste man upp till ytan för att få luft ;o)
Lisa:
Haha! Nädu, en politisk bana är ingenting för mig, även om jag visserligen fått frågan vid ett par tillfällen. Hellre skulle jag nog jobba som ursinnigt grävande journalist :o) Men först av allt måste jag se till att bli frisk, vilket inte verkar vara det allra lättaste med rådande sjukvårds- och försäkringssystem. Har man ingen kvantifierbar åkomma, som ett avsågat ben eller något lika påtagligt, då kan man enligt den s.k. expertisen inte vara sjuk. Ett underligt tänkande, men icke desto mindre ett faktum.
I fallet med det allmänna bostadsbidraget är det f.ö. inte själva lagstiftningen det är fel på, även om den är rätt luddig och bevisligen lämnar vidöppet för tolkning. Det som storligen förvånar mig är att ingen under alla år varit tillräckligt intresserad/insatt (stryk det eventuellt obehövliga) för att komma på att: "Häpphäpphäpp, här är det något som inte stämmer! Det här måste vi syna i sömmarna!" Istället efterkonstruerar man tunna förklaringar till varför saker och ting förhåller sig på ologiskt och icke-lagenligt vis. Det är skrämmande. Och så börjar man ju förstås per automatik undra över hur det egentligen står till med tolkningen/verkställandet på alla möjliga andra områden ... *ryser*