Jag hade ju så himla noga kollat att uppläggningsvarvet inte hade vridit sig! Ändå upptäckte jag först en dryg timme in i programmet – fem centimeter stickning senare – att det bara är att repa upp. Att fagra karlar ställer till det kan ju inte direkt klassas som århundradets upptäckt, men lik förbannat blev jag irriterad.
Dessutom visade klockan på någon minut efter midnatt och det hade blivit fredag den 13:e. Ögonfröjd eller inte, i det skedet stängde jag av dumburken.
Men vidskeplig är jag inte.
Du är så energisk. En sådan händelse hos mig får mig genast att förpassa eländet till den stora hög med "påbörjat" som jag har gömt uppe på vinden. Apropå det. Kanske dags att plocka fram påskduken och sy några stygn även i år. Passerar snart mitten faktiskt!!
SvaraRaderaKram
Kerstin
Energisk är nog inte rätt benämning, hörru. Vis av erfarenhet stämmer bättre. Om det är något jag lärt mig när det gäller hantverk/handarbete, så är det att det aldrig blir upprett om jag inte gör det omedelbums. Samtidigt beundrar jag såna som glatt kan stuva undan saker och inte ha det minsta dåligt samvete för att det bara ligger! Jag önskar verkligen att jag hade mer av den inställningen till livet. Ett av mina stora "problem" är nämligen att jag alltid känner att saker som pockar på åtgärdande måste åtgärdas nu, allra helst igår. Inte bra för stressnivån, om jag så säger :o/
SvaraRaderaSå öka för fasen inte tempot på påskduken! Ett stygn nu och ett stygn då blir med tiden en duk det också :o)
Så trevligt att kunna kommentera på din blogg i alla fall. Det verkar vara stor oreda där ute i blogspotvärlden just nu.
SvaraRaderaVisst kan man bli smått galen av ett sånt där missöde, men jag är som du, jag repar upp direkt när jag konstaterat att ett oreparabelt fel har uppstått, ingen idé att gräma sig, bara att börja om.
Att snygga karlar kan fövrida huvudet på vissa kvinnor är ju välkänt med att även stickningar kan drabbas är nog mera okänt.
Hahaha...ja, se kar´ar är ett otyg! ;-)
SvaraRaderaDet kan bli så ibland när man börjar att sticka.Du får skylla på att filmen tog din uppmärksamhet.
SvaraRaderaHm, ja visst är han snygg!
SvaraRaderaFast jag lyckades sticka utan några fel...tror jag!
Ha en skön helg, Nina!
Kramar från din bloggvän Monica!
Cici:
SvaraRaderaJo, jag har märkt att det funkar lite si och så med kommenterandet efter att de uppdaterat tekniken. Hos mig funkar det kanske för att jag varit in och pulat i min bloggmall, så det är m.a.o. inte en standardmall.
Det vridna uppstod förmodligen av en olycklig kombination av Mr. Isaacs och undermålig belysning. Samt ett visst mått av ouppmärksamhet så där i gemen :o) Nu upprivet och omstartat.
Steffe:
Say no more!!
Stickmamman:
Japp! :o)
Monica:
En man helt i min smak med jädrar så mycket sug i blicken ;o) Fast lite sur är jag nog för att han lyckades förvrida både huvud och stickning för mig :o/
Här blåser det halv orkan och ramlar ner en massa snö. Usch. Men bra läge för att fortsätta på stickningen! :oD
Men blä! Sånt gör mej galen! Hände mej ett slag då jag stickade på min filt med gerade rutor att jag först tog upp maskor på en sida och sedan la upp nya maskor för två långsidor till. Också det pga snygga karlar i tvn.. :P
SvaraRaderaBlä är bara förnamnet, hörru :o/ Men med åren har jag - faktiskt - fått bättre "nerver" och kan ta såna här motgångar med relativt jämnmod. Förr hade jag gjort som Kerstin beskriver här ovan, och stuvat undan eländet någonstans för framtiden. Nu är det upprivet, omstartat och på god väg att bli en färdig olle :o)
SvaraRadera