60+ och singel ®
en roman i god Paasilinnaanda för alla med humorn i behåll
Ett band för vänskapen ®
en liten fackbok med teknik och mönster för att knyta s.k. vänskapsband av garn
Via ruckelhaxan@live.com
tar du kontakt mig utanför bloggen.
Nu tillgänglig att köpa som nedladdningsbar e-bok, som nedladdningsbar ljudbok i MP3-format och på cd-skiva
(MP3, 1 cd; direkt från mig).
[Provlyssna på YouTube]
På Åland finns den tryckta boken på sju bibliotek.
På Åland finns boken även som Daisybok för synskadade och sedan 19 december 2013 kan du låna den digitalt i Finland, Sverige, på Åland och Island.
Känner du att en hel bok är för mycket att bita i får du gärna ta del av mina krönikor från 2009-2011. Klicka HÄR så flyttas du till registersidan!
In accordance with Finnish law
I ask you to kindly respect
that you are not allowed to copy
my photos, drawings, patterns or
texts without permission.
F.n. fotograferar jag med en
Fuji FinePix HS20 EXR.
och en Nikon D40X
Flertalet av bilderna öppnas
i större format i ett nytt fönster
om du klickar på dem.
Titta gärna in till
min skilda fotoblogg.
2005 föll jag för frestelsen och skaffade mig en ny plug-in: Ruckelrenovering 1.0; ett både dyrt och komplicerat litet isticksprogram, som visat sig vara väldigt instabilt och har en irriterande tendens att hänga sig mest hela tiden.
Till professionen är jag sedan slutet av 1980-talet egenföretagande grafisk designer/copywriter och seriös månskenshantverkare; på senare tid även amatörförfattare. 2009-2011 frilansade jag som krönikör i Ålandstidningen tills jag blev för obekväm för chefredaktören.
Jag är invalidpensionerad pga bl.a. neuroborrelios, men har i större utsträckning ”behandlats” av mitt arbetspensionsbolag än av leg. läkare.
Sjalen ser ut att bli jättefin! Syr du ihop den efter hand eller stickar du ihop den?
SvaraRaderaTrist att du fått tråkiga nyheter...
Kram, Monica
Ser ut som att du blev inspierad av utställningen du var på, det blir fint.Har du ritat upp mönsteriden på rutorna hur du vill ha dom?
SvaraRaderaPax för den om den är till salu. Precis mina färger och stil!
SvaraRadera//Annika
Hej Nina, så häftiga färger och vilket kul projekt.
SvaraRaderaLedsen att de dåliga nyheterna aldrig vill ta slut för dig.
Vi fick ett litet glädjebesked igår. Man får vara glad åt det lilla i dessa dystertider.
Stora systerkramen
Monkan
Det är i alla fall regn och inte snöstorm!! Annacarin
SvaraRaderaLivet är en kamp, det är nog bara att inse, men jag är ledsen för att du fått tråkiga nyheter.
SvaraRaderaDet där du stickar ser väldigt snyggt och spännande ut. Hoppas att du visar upp hela alstret då det är färdigt.
Monica:
SvaraRaderaÄhum, hur fin den blir i slutändan återstår allt att se; med utgångsläget restgarner i verkligt varierade färger, tja, då kan det bli vad tusan som helst ;o)
Rutorna stickas allt eftersom, ibland med 6-7 färger på gång på samma varv. För mig som egentligen inte gillar att sticka flerfärgat blir det både rörigt och pilligt ...
Stickmamman:
Precis! Visst var det från utställningen inspirationen dök upp :oD Någon planskiss har jag inte. Det kändes inte meningsfullt när jag hade så lite av varje färg att röra mig med, så jag kör helt och hållet på gehör.
Monkan:
De tråkiga nyheterna den här gången rörde faktiskt inte mig eller de mina, men det är precis lika trist att få nedslående nyheter om andra. Därför EXTRA ROLIGT att du/ni fått glädja er åt motsatsen!! Och snart kan du gotta dig åt spirande tomatplantor också - tjohoo!
Annika
Hepp, hepp, hepp! Lugn och fin nu, Annika. Det du såg på bild var bara början. I takt med att triangeln blir större dyker det upp fler färger, som kanske inte alls är i din smak. Men sälja den ska jag nog, om den överhuvudtaget blir färdig.
Annacarin:
Nåjo. Och efter regn kommer ... snö. Blötsnö. Måste ut och kara ner snötyngden från Glaspalatset tak idag, för nog skulle det vara surt att börja odlingssäsongen med glaskross.
Cici:
Livet är en sån match mellan varven att jag allt oftare kommer på mig med att fundera över vitsen med det hela. Preciis när man med blod, svett och tårar kämpat sig upp från den senaste vågdalen och nått krönet, ja, då dyker en ännu större sänka upp på andra sidan. Det tar lite på konditionen, både den fysiska och mentala. Samtidigt är det lite som att ha kolikbarn: just när man tror att man inte orkar längre, då hittar man en kraftreserv man inte kände till.
Den här stickningen är verkligen rena improvisationen och just därför särskilt givande. Inget mönster att följa, inga givna kulörer att hålla sig till - det är bara att sticka på :o) Och så kommer restgarnerna till användning på ett vettigt vis. Plus i kanten för det!