onsdag 22 februari 2012

Garngraffiti

EFTER ALLT SOCKSTICKANDE tyckte jag att jag hade en oerhörd mas­sa pallernystan av Novitas Nallegarn i diverse färger. Därför sjö­satte jag härom kvällen ett sjalprojekt i glad ad lib-anda.

Men nähä, inte kommer garnet att räcka. Det blir vackert att skaffa någ­ra nystan till om det här ska bli något annat än ett ofullbordat verk.



Och så har man fått tragiska nyheter igen. 2012 kommer sannerligen att gå till historien som året då allt djävulstyg hände mer eller mindre på en och samma gång. Den välkända ketchupeffekten går på obe­hag­ligt högtryck och den bildliga flaskan synes vara bottenlös.

Ute spöregnar det. Vad annars?

7 kommentarer:

  1. Sjalen ser ut att bli jättefin! Syr du ihop den efter hand eller stickar du ihop den?
    Trist att du fått tråkiga nyheter...
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  2. Ser ut som att du blev inspierad av utställningen du var på, det blir fint.Har du ritat upp mönsteriden på rutorna hur du vill ha dom?

    SvaraRadera
  3. Pax för den om den är till salu. Precis mina färger och stil!

    //Annika

    SvaraRadera
  4. Hej Nina, så häftiga färger och vilket kul projekt.
    Ledsen att de dåliga nyheterna aldrig vill ta slut för dig.
    Vi fick ett litet glädjebesked igår. Man får vara glad åt det lilla i dessa dystertider.
    Stora systerkramen
    Monkan

    SvaraRadera
  5. Det är i alla fall regn och inte snöstorm!! Annacarin

    SvaraRadera
  6. Livet är en kamp, det är nog bara att inse, men jag är ledsen för att du fått tråkiga nyheter.

    Det där du stickar ser väldigt snyggt och spännande ut. Hoppas att du visar upp hela alstret då det är färdigt.

    SvaraRadera
  7. Monica:
    Ähum, hur fin den blir i slutändan återstår allt att se; med utgångsläget restgarner i verkligt varierade färger, tja, då kan det bli vad tusan som helst ;o)

    Rutorna stickas allt eftersom, ibland med 6-7 färger på gång på samma varv. För mig som egentligen inte gillar att sticka flerfärgat blir det både rörigt och pilligt ...

    Stickmamman:
    Precis! Visst var det från utställningen inspirationen dök upp :oD Någon planskiss har jag inte. Det kändes inte meningsfullt när jag hade så lite av varje färg att röra mig med, så jag kör helt och hållet på gehör.

    Monkan:
    De tråkiga nyheterna den här gången rörde faktiskt inte mig eller de mina, men det är precis lika trist att få nedslående nyheter om andra. Därför EXTRA ROLIGT att du/ni fått glädja er åt motsatsen!! Och snart kan du gotta dig åt spirande tomatplantor också - tjohoo!

    Annika
    Hepp, hepp, hepp! Lugn och fin nu, Annika. Det du såg på bild var bara början. I takt med att triangeln blir större dyker det upp fler färger, som kanske inte alls är i din smak. Men sälja den ska jag nog, om den överhuvudtaget blir färdig.

    Annacarin:
    Nåjo. Och efter regn kommer ... snö. Blötsnö. Måste ut och kara ner snötyngden från Glaspalatset tak idag, för nog skulle det vara surt att börja odlingssäsongen med glaskross.

    Cici:
    Livet är en sån match mellan varven att jag allt oftare kommer på mig med att fundera över vitsen med det hela. Preciis när man med blod, svett och tårar kämpat sig upp från den senaste vågdalen och nått krönet, ja, då dyker en ännu större sänka upp på andra sidan. Det tar lite på konditionen, både den fysiska och mentala. Samtidigt är det lite som att ha kolikbarn: just när man tror att man inte orkar längre, då hittar man en kraftreserv man inte kände till.

    Den här stickningen är verkligen rena improvisationen och just därför särskilt givande. Inget mönster att följa, inga givna kulörer att hålla sig till - det är bara att sticka på :o) Och så kommer restgarnerna till användning på ett vettigt vis. Plus i kanten för det!

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!