tisdag 28 februari 2012

Lite glädje, men allra mest elände

ÄN LIGGER DET snö på marken. Än är nätterna kalla. Men kolla bara, nu börjar det kännas som vi går åt rätt håll:


Men detta gäller bara trädgården, och det var igår. Inatt har det snöat igen. På det privata planet går det åt helvete, med expressfart och utan musikaliskt ackompanjemang.

Under gårdagen sysselsatte jag mig med att titta på min ekonomiska situation just nu och hur det ser ut från och med 1 april. Med rådande budget – och efter Folkpensionsanstaltens senaste drag i Slaget om det allmänna bostadsbidraget – går jag i dagsläget på minus med ”ba­ra” 300 euro per månad, trots att jag budgeterat endast 150 euro för mat. Komna till april ökar hushållets lilla minus till 1.300 euro. Per må­nad alltså.

Varför då då, undrar ni kanske? Jo, så här ligger det till: stick i stäv med vad mina läkare nu i ett par års tid förordat har Pensions-Alandia beslutat att det inte ska göras någon grundlig arbetsrehabilite­rings­utredning. De har genom beslut den 08.02.2012 slagit fast att jag från och med då är medicinskt färdigutredd, fullt arbetsför och har ett jobb den 1 april. Snipp, snapp, snut, så var rehabiliteringsstödet slut!

Den av läkare förordade, två veckor långa rehabiliteringsutredningen förvandlades i ett första skede till en muntlig antydan per telefon till min läkare om en utredning hos arbetspsykolog, men när det väl kom till beslut hade den utredningen krympt till ett tre timmar långt ”väg­ledan­de samtal” för arbetssökande.

Om jag är medicinskt färdigutredd undrar jag varför jag pinkade i en flaska ett helt dygn för att lämna in till sjukhuslabbet den 10.02? Och jag undrar också varför det tas dyra laboratorieprover för att hos en ”fullt frisk” människa leta efter en tumör..? Vården brukar, enligt min långa erfarenhet, inte vara så där överdrivet frikostig med att bränna resurser i onödan. Men det har kanske antagits någon ny, för mig okänd policy. Vad vet jag?

För övrigt vill jag passa på att en gång för alla säga att den som tror att det är en fröjd att i flera år försöka överleva på en inkomstnivå under vad som benämns existensminimum kan dra riktigt käpprätt åt helvete. Den idiot som tror att jag inte hellre skulle vara frisk och job­ba för att kunna unna mitt barn allt det som hennes kompisar får, den kan äta skit och dö. Och den som kan förklara för mig var jag ska plocka 1.300 euro i månaden ifrån från och med april får med fördel höra av sig, för själv vet jag det inte.

Men före jag hinner lösa detta nya världsproblem måste jag författa dokument nummer X i ordningen. Denna gång ett utlåtande till Pen­sions-Alandias utlåtande till mitt besvär till Besvärsnämnden för ar­bets­pensionsärenden. Låter det krångligt? Självklart är det det! Mål­sättningen är helt klart inte att man ska bli arbetsför. Målsättningen är att man ska tappa sugen, ge upp och allra helst dö. Då kostar man minst och är inte till besvär, och pensionsförsäkringsbolagen kan fort­sätta att spela Nya Finans med mina, dina och allas pengar.

Fast det är ju ingen nyhet. Det vet vi ju alla. Nyheten är att här tänker det tamigfan inte tappas några sugar! Det må bli min förtida död, men ger upp det gör jag inte. Fan vet, om jag inte ska skriva in i mitt tes­ta­mente att kampen ska föras vidare även efter mitt frånfälle..? Och när jag väl är död och skattad till förgängelsen, då ska jag till tidernas än­de ägna mig åt att hemsöka ett antal här icke namngivna personer. Inte bara dem, förresten. Deras barn, barnbarn och barnbarnsbarn ska sannerligen inte slippa undan de heller.


Fy fan, vad trött jag är ...
Men ger upp gör jag som sagt inte.

17 kommentarer:

  1. Här i Sverige brukar nästan alltid konstiga beslut ändras om man vänder sig till kvällstidningen Expressen eller något nyhetsprogram på TV. Du får kontakta någon skjutjärnsjournalist.
    Kram, kram
    Kerstin

    SvaraRadera
  2. Ha! I Finland har vi inga skjutjärnsjournalister. I Finland har vi framför allt ryggradslösa chefredaktörer, svågerpolitiska och myndighetsfobiska jurister, maktmissbrukande tjänstemän och all möjlig annan drägg. Och som gräddspritset på moset, vad det verkar, i medeltal ett osedvanligt lågt IQ.

    SvaraRadera
  3. Härligt att höra att du inte ger dig! Menar dom, att du har ett jobb från och med 1:a april? Var kommer det ifrån?
    Kul också att det börjar våras så smått hos dig!
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  4. Stöttar det mesta Nina, men begångna "synder" går inte i arv så låt efterkomlingarna slippa undan kommande "besök".

    Annika

    SvaraRadera
  5. Monica:
    Orkar man inte slåss för sin rätt får man aldrig rätt, så är det. Och så länge det finns liv i tanten, så länge lär hon fajtas.

    Inte vet jag vad för jobb det är. Kanhända är det något de har sett i samma hallucination som de hade när de godkände en icke-existerande rehabiliteringsplan..? Eller i pensionsförsäkringsbolagens eget lilla Shangri-La kanske?

    Annika:
    Håhå, säg det åt Vita Frun på kungliga slottet i Stockholm du! Den tanten har levt rövare ända sedan 1300-talet, så inte sjutton kan jag vara sämre ;o)

    SvaraRadera
  6. Hej Nina, när jag läser ditt inlägg undrar man vad det är för idioter som håller på med ditt ärende. Säkert sitter de själva med höga löner, som C och jag brukar säga: hoppas de själva blir satta på pottkanten, då hade det säkert blivit fart i "bygget".
    Men du får glädjas åt det lilla, rucklet och vad som väntar där.
    Spöka på du, riktigt ordentligt, kan Vita Frun så kan du :)
    Kramen Monkan

    SvaraRadera
  7. Jominsann, nog undrar man. Det är mycket som är förunderligt med handläggandet både hännan och dännan, som vi säger på Åland. Sen tycker jag det är mäkta intressant att den sakkunnigläkare som slagit fast att jag är frisk är PSYKIATER, trots att det sent om sider och efter mycket nojs från mig själv slutligen uppdagats att mina bekymmer inte alls är av psykiatrisk natur utan beror på rubbningar i det endokrina systemet. Men ändå sitter det alltså en hjärnskrynklare och sätter sig till doms över behandlande, specialiserade läkare. Inte verkar kärringen kunna läsa innantill heller, eftersom det gått henne förbi att det på TRE punkter i det senast inlämnade läkarutlåtandet med emfas framhålls vikten av en grundlig arbetsrehabiliteringsutredning. Ett förordande som dessutom är förankrat hos en läkare med fysiatri som sin specialitet!

    Så du kan ge dig tusan på att jag ska spöka när den dagen kommer. Så inibombens mycket ska jag gasta runt att jag kommer att bli den första vålnaden genom tiderna som drabbas av utmattningssyndrom!

    SvaraRadera
  8. Dubito ergo sum. Jag funderar litet över avsikten med de medicinska provtagningarna. Kanske är inte avsikten av finna något utan i stället att bevisa att det inte finns något. Jag skulle kunna skriva en hel del om mina erfarenheter av försäkringskassetjänstemän men jag avstår, vill lägga det bakom mig. Jag har flera gånger företrätt klienter i kampen mot draken. Det jag fann mest besynnerligt och svårhanterligt var att tjänstemännens rekryteringsgång var kontoristvägen. De flesta hade noll och ingen beteendevetenskaplig eller medicinsk skolning och ändå handlades ärenden av den karaktären. Släppa svetsaren till frisörstolen liksom?

    SvaraRadera
  9. Inte för att jag riktigt hänger med i vad du tvivlar på, men jag hänger i alla fall med på att provtagningarna är för att utesluta att det är DET som är orsaken. När vi lyckats utesluta DET är det bara att gå vidare för att utesluta DET osv tills vi så småningom, God willing, hittar grundbulten.

    Och så är jag heelt inne på samma linje som du vad försäkringstjänstemän beträffar; i alla andra sammanhang förutsätts man idag ha utbildning och stor kompetens - i de flesta fall dessutom såväl IQ som EQ - men inte när det gäller försäkringsbranschen. Där tycks det räcka med att du är någotsånär läskunnig, kan addera 1 och 1 och få det till någonting i närheten av 2, och - viktigast av allt - sakna både förmåga till inkännande och folkvett. (Tadaa, där snickrade jag snabbt ihop en befattningsbeskrivning åt dem, om det är så att de inte har någon!)

    Svetsaren till frisörstolen är en bra liknelse, fullt i klass med rörmokaren som neurokirurg.

    SvaraRadera
  10. Hoppas att det är ett fint intressant jobb med hög lön.

    SvaraRadera
  11. Man kan ju alltid hoppas på en chefsbefattning inom försäkringsbranschen. Men nej visst, "intressant" skulle det ju vara också. Då sket det sig. Och dessutom kan jag ju både läsa, räkna och skriva, så jag är överkvalificerad, som det så fint brukar heta.

    (Om man nu bortser från att jag de facto är sjuk och arbetsoförmögen. Men jajustja, det tycks man ju göra.)

    SvaraRadera
  12. Jag vill också vara frisk. Och jag vill veta varför de konstigaste sjukdomarna drabbar just mig. Och jag vill ha mer pengar i sjukdagpenning och bostadsbidrag. Men det får jag inte.
    Jag kan inte säga att jag förstår dig, för fastän jag är väldigt sjuk och inte har någon stor inkomst att skryta över,så har jag turen att ha ett socialt nätverk som ekonomiskt (och känslomässigt)håller min näsa ovanför vattenytan.
    Helt ärligt, jag beundrar dig för ditt jävlaranamma och för att du orkar bråka. Jag skulle aldrig orka. Men världen behöver bråkstakar. Åtminstone så länge som de inte går till angrepp på specifika mänskor. Don't shoot the messenger...

    Hoppas det blir bättre!

    Styrkekram från en "kollega"

    SvaraRadera
  13. Och förresten, du borde skriva en bok, du skriver himla bra!

    SvaraRadera
  14. Bostadsbidraget kanske vi får ordning på så småningom? Ja, under förutsättning att du är bosatt i Finland förstås ;o)

    Gläd dig åt att du har människor runt dig som stöttar, hjälper och bryr sig! Det är tungt att vara helt solo med skiten, det skäms jag inte för att säga, och jag unnar dig verkligen att du har det bättre åtminstone på det viset.

    På sätt och vis är det just vetskapen att det inte är många som orkar slåss för sin rätt som gör att jag orkar. Men det har sitt pris. Att utkämpa detta evighetslånga papperskrig gör att det inte blir mycket kraft över till annat. Så tack för styrkekramen, den behövs! Och du, kram tillbaka ♥

    SvaraRadera
  15. Tack för skrivarberömmet! Jag har skrivit en bok, två faktiskt. Den ena, "Mors lilla Ulli", hittar du i sin helhet på min särskilda boksajt (länk här till höger). Den andra kan du läsa början på här på bloggen om du har lust (länk till höger i det fallet också).

    SvaraRadera
  16. Har läst några kapitel av 60+ och singel och kan inte göra annat än hålla med den som tyckte att den andas Paasilinna. Är den inte utgiven redan så måste den ju bli det!

    SvaraRadera
  17. Tack, tack för rara ord :o) Det du läst är "det grovyxade". Sedan dess har jag bl.a. hunnit skriva om hela inledning (den är mycket bättre nu) och putsa lite här och lite där. Men varken Finland eller Sverige är nog riktigt redo för en donna av Solveigs kaliber - eller en kvinnlig Paasilinna för den delen. Fast visst skulle det vara kul att i största ödmjukhet få axla Artos mantel nu när han inte längre producerar flera dråpliga verk.

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!