lördag 17 mars 2012

Livet återvänder.
I år igen.

DEN HÄR DAGEN för exakt 102 år sedan i Dalarna såg två, små gos­sar dagens ljus. Den ene av tvillingarna skulle, 50 år senare, bli min pappa. Men i år är det redan 36 år sedan han dog, så dagens födelse­dag är det inte mycket värt att fira.

Vad som däremot är något att jubla över är att det botaniska livet återvänder i ”Rucklet”. Det är t.ex. med stor förnöjelse jag kan kons­tatera att jag för första gången i världshistorien har lyckats övervintra samtliga pelargoner utom en. Siluetten av den frodiga, ceriserosa jag ifjol fick som liten stickling av gode grannen R bådar gott inför somma­ren:


Och här finns flera lågoddsare som kämpat sig igenom vinterns mör­ker och vedermödor. Kolla, M! Sensommarens pyttesmå fuchsia­stick­lingar har börjat växa till sig och fick igår flytta till större krukor:


Samtidigt som jag omplacerade fuchsiabebisarna tog jag mig i kragen och fick årets sådd till stånd, fem dagar senare än ifjol. Frön till fyra sorters tomater, chili, paprika, slanggurka och två sorters sommar­blom­mor fick jag i jord, så nu kan man säga att startskottet har gått för årets odlingssäsong!

Ute på gården är det förstås också saker på gång. Den största gläd­jen är att magnolian jag inhandlade under höstreans sista, skälvande minuter – med 70 % rabatt på normalpriset – har fått fotfäste.


Sen finns det fortfarande tid att rösta på ”Rucklets” kök såsom varan­de det fulaste i Sverige. Klicka HÄR och lägg en fullpoängare på det! Faktum är, att jag tror att det går att rösta mer än en gång om det gått någon dag sedan föregående tillfälle ;o)

6 kommentarer:

  1. Grattis till din frodiga växtlighet!
    Ja, nu kan du väl snart börja använda Glaspalatset igen?
    Angående köket, så har jag lyckats rösta en gång till, vi få hoppas att det går bra...
    Är det något fint pris? Typ en helrenovering av köket? Det vore väl nåt?
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  2. Våren är så mycket längre kommen här än hemma hos mej. Skulle det bara vara lite varmare till så skulle jag stanna här, så trött som jag är på vintern!

    Har haft fullspäckade dagar så nån kaffedejt ser det dåligt ut att få ihop! Men jag vet ju var du bor så.. Om inte FPA och Ömsen satt dej på bar backe till mitt nästa besök? :P

    H. Pipi

    SvaraRadera
  3. Det är så härligt nu när det är sol å värme,kan inte tro att det är mitten av Mars bara.Kramar

    SvaraRadera
  4. Förstod väl att du också hade rötter i Dalarna. Släkten på min mormors sida kommer från Rättvik. Dalafolket är lite speciella och egensinniga och har så varit under hela historien. Jag satte också en magnolia förra sommaren och den har så fina ludna knoppar. Spännande!
    Kram
    Kerstin

    SvaraRadera
  5. Monica:
    Jodu, frodigt kan vi nog kalla det utan att överdriva. Jag måste sansa mig, för här finns snart inga lediga ytor att ställa krukor på ... Men, som du påpekar, så är det snart dags för utflyttning till Glaspalatset :o) Då lättar trycket inomhus.

    Första priset för att ha Sverige fulaste kök är ett nytt för 100.000 sköna, svenska kronor. Det skulle ju inte direkt slå hål i sidan, men åt mitt håll kommer det garanterat inte. Lika lite som vinsterna från Lotto :o/

    Pipi:
    Du är alltid välkommen, det vet du! Och dra nu inte in stackars Ömsen i det här, för de är helt oskyldiga. Jämte FPA är det Alandia-bolagen som ska ha pisk.

    Stickmamman:
    Det är så underbart så jag vet inte till mig! Men inatt har det varit kallt igen, så jag tycker synd om alla uppstickande knoppar där ute.

    Kerstin:
    Jodu, här finns det ett hopkok av guds nåde! Man tager en fjärdedel tjurskallig tavastlänning, rör i ytterligare en fjärdedel hetlevrad karelare och så toppar man anrättningen med hälften egensinnig dalmas. Vips har man gjort sig en hetsig, envis och påhittig rugguggla!

    Att magnolian har ludna knoppar var för mig en nyhet. Can't wait to see vad som ska komma därur!

    SvaraRadera
  6. Jag som trodde Ömsen och Alandia-bolagen var samma sak. :P

    Tur att jag INTE kom förresten. Iko fick magsjuka inatt, en timme före vi skulle starta hemåt. Nu är vi hemma och vi mår alla lite småmysko. Hade inte tänkt mej den här Ålandsresan som ett magsjukebobba-spridarparty på röda båtarna. Men så blev det tyvärr.

    Pipi

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!