måndag 19 mars 2012

Om att bejaka grottmänniskan i sig

STORMVINDARNA UNDER DEN senaste tiden har ruskat ner mäng­der av kottar både från gårdens stora cembratall och två jättegranar. Cemb­rakottarna tar jag tillvara. När de fått torka finns det inget bätt­re eldtände för brasan, eftersom de är alldeles indränkta med kåda; tre, fyra kottar och swoosh är det fyr i spisen!

Grankottarna är mindre kul. Och många. Lagda i trädgårdskomposten har de dessutom en halveringstid som inte ligger långt ifrån den för plutonium.

Därför passade det finfint att ett sms från väninnan S igår morse und­ra­de om det fanns intresse för vårliga, pyromaniska övningar. Klart som korvspad! Med magen mätt av en ägg- och ostburgare à la Mac­Rucklet och nedklädd i skitigaste trädgårdspaltorna var det bara att hiva in kottarna i Röda Faran och dra iväg.


Det krävdes lite micklande och övertalande före det ville ta sig. Rök­ut­vecklingen var, om jag uttrycker mig diplomatiskt, inte ringa. Men allt brann, till och med de långt ifrån knastertorra kottarna.


Strunt samma att man efteråt luktar som en nyrökt böckling. Det är nå­got med våreldningen som väcker – och tillfredsställer – urmännis­kan i mig. Därmed sagt att jag även denna vår blir tvungen att rulla fram mitt gamla oljefat och bränna lite eget ris också. Fast jag kanske ska tåla mig till valborgsmässoaftonen? Eller inte.

6 kommentarer:

  1. Härliga vårtecken! Synd att det inte är luktblogg...
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  2. Det var igår det. Just nu är det full snöstorm :o/

    SvaraRadera
  3. Det är vårkänsla med att få elda ris.Kram

    SvaraRadera
  4. Vi har också en sån tall och aldrig har jag ens tänkt tanken på att kottarna fungerar som tände! Anamma vad smart! Här ska samlas! Och så ska jag ta med en liten säck kottar till Skattan så vi får eld på fjolårets rishög.

    (När vi då försökte elda lyckades vi bara med att första varma fina vårdagen lägga hela Finholma under ett tjockt lager illaluktande rök. Den elden fick slockna fort innan släkt och grannar skulle ha kommit på ilsket besök!)

    H. Den annars så eldfängda pyromanen Pipi

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!