Skärgårdssmak

DET HÄNDER IBLAND att exet plockar pluspoäng. Inte ofta, faktiskt oerhört sällan, men igår infann sig ett sånt där lysande undtagstill­stånd:

Dörrklockan ringer.

”Hej, ska du ha fisk?”

”Eh ... jotack, gärna!” svarar jag, lätt överrumplad och nyss utstigen ur dusch­en. ”Vad har du då?” säger jag och kikar ner i hinken.

”Fyra stora abborrar och en vacker gädda”, svarar han, kliver på och vi­dare in till köket. (Självfallet utan att först ta av sig skorna.) ”Abbor­rarna är förstås lite magra så här i lektider och gäddan får du väl bjuda till middag åt nån, för vår dotter äter ju inte sån”, fortsätter han, och stjälper ut fiskarna i diskhon.

”Gör hon inte..?” frågar jag med spelade förvåning. ”Hos mig har hon då aldrig krånglat med den saken.”

1-0 till mig, tänker jag när jag ser hans nå­got förvånade min, men tack­ar väluppfostrat och sen klampar han ut igen.

Nåja, sen var det bara att nyduschad med nytvättat hår mundera sig i ski­tigaste ”slaktarkläderna”, förpassa sig själv, knivar och fiskar ut på gården och sätta igång.

Orensat är inte det bästa jag vet, om jag ska vara ärlig. Särskilt inte om det är gäddor som mäter 60 cm i strumplästen. Och abborrarna var magra. Stora och stinna av rom, men fileade gav de bara 100 g per styck.

Men igår blev det således vilig middag i kåken! En något mer upplyf­tan­de måltid än den jag förföll till förra veckan. Färsk fisk är gott, om detta råder det ingen som helst tvekan. Och Lilla A åt med god aptit sin stekta gäddfilé, precis som vanligt ;o)