Kräsna pippisar och usla pannor

FROSTEN LIGGER TUNG över omgivningen idag och det tyder på temperaturomslag. 15 februari idag, och våren kryper närmare och närmare. Vintern har varit – är – osedvanligt lång i år, men inte tusan ska ni tro att varken småfåglarne eller kråkor och kajor behagat förse sig av mina framdukade solrosfrön!

Tänk om någonting inte är som det ska med de påsar jag köpte ifjol? Tänk om fröna rentav är giftiga?! För vad är annars förklaringen till att automaten står orörd vecka efter vecka? Till och med när det var som allra kallast, med dagstemperaturen runt -20°, syntes inte en fjäder så långt ögat nådde. Det är med andra ord inte utan orsak jag anar ugglor i mossen ... (Ja, det är väl där de måste vara, eftersom de inte kommer till dukat bord?)

Annars är min agenda för dagen behagligt innehållslös. Den enda tid jag måste passa är ett läkarbesök utåt eftermiddagen, men i övrigt står det mig denna måndag fritt att disponera tiden helt enligt eget gottfinnande. Sånt gillar jag, som fortsättningsvis dras med en jät­telåg stresströskel.

Men en grej ska jag faktiskt åtgärda idag: jag behöver en ny lång­pan­na, trots att det inte är så hemskt länge sedan jag investerade i en sån. Den var av tyskt ursprung och en sån där modeeern sak med non-stickbeläggning. Ha! Vilken smörja, alltså. Har jag använt den tio-femton gånger är det bra, och non-sticklagret släpper redan i stora, svarta sjok. Usch och blä :o( Efter fläskpannkakan i veckan som gick har den nu förtjänat sin givna plats i metallåtervinningen.

Nä, har tarvas viligare (åländska; betyder ungefär ”rejäla”) grejor! Så jag planerar en tur till ett ställe som säljer proffsgrejor till res­tau­rang­branschen för att skaffa mig någonting som håller. Kvaliteten ska vara sån att långpannan kan gå i arv till A och hennes eventuella av­kom­mor utan att det syns att den använts. Typ.

***
Välkommen till vardagen i skärgården, Gafflan!