”Rucklets” byggnadsyta är liten och huset är placerat i det nordvästra hörnet av tomten, så nära rågränsen som det är tillåtet. Det här gör att gården upplevs som förhållandevis stor, trots att den till ytan inte är mer än 1.183 m².
Sen får ni lov att använda er fantasi en smula, för att visionera hur det kommer att se ut någon gång i framtiden när klätterrosorna 'New Dawn', 'Ilse Krohn Superior' och 'Wrams Gunnarstorp' helt och hållet fyller sina väggspaljéer – och framför allt när de och 'Schneewittchen' till höger om de stora stenarna står i full blom.
Och ännu längre fram, när Lilla A:s från nöt drivna kastanj (vid stödpinnen till vänster om torkvindan) vuxit upp till ett riktigt vårdträd, som kommer att skugga grusplanen framför huset ...
Den lilla ”tofsen” i gräsmattan nere till vänster i bilden här ovan är faktiskt ett gullregn som jag räddat från en torftig tillvaro i skogen. Med lite fantasi kan man säkert föreställa sig hur det kommer att ta sig ut om tio-femton år, när den då pampiga busken är helt översållad av gula hängen.
Häcken av kopparhäggmispel i det sydvästra hörnet är långt ifrån färdigvuxen och den växer till sig lite ojämnt. Men det ska vara en friväxande häck, så jag stör mig inte nämnvärt på ojämnheterna. De två ståtliga ”pelarna” i rabatten längs väggen är hjärtstilla, som jag i ifjol grävde med mig hem från skogen. Aldrig hade jag väl trott att de skulle bli så resliga!
På den ribbade nedredelen av terrassen är det tänkt att vin och blåregn ska klättra och med tiden fylla hela ytan. Fast kanske inte under min livstid ;o)
Tja, allt detta har jag således åstadkommit själv, och det är ju ärligt talat inte så illa. Ändå kan jag ibland inte låta bli att tänka på hur mycket mer som kommit till stånd om jag inte varit ensam med alltihop.
Men så får man inte tänka! Det är som det är och det blir som det blir, som jag brukar säga. Fast drömmen om en damm kan jag nog lägga ner. Till en sån finns numera varken fysik så det räcker för spadgrävning eller tillräckligt med finanser för att anlita en grävmaskinist.
(Högerklicka på bilderna och välj ”Öppna i ny flik” eller ”Öppna i nytt fönster” för att se dem i större format.)
Du har så fint så jag tycker att du ska ha ett nytt namn på dina ägor. Du brukar ju inte ha några problem med att finna ord, så kom fram med något riktigt bra nu!
SvaraRaderaÅnä, inte kan man byta namn på något efter sju år bara för att sakernas tillstånd förändrats! Det skulle ju vara som att ändra namnet på ett sällskapsdjur på halva vägen ;o) Skillnaden är att det från början hette Rucklet, men numera skrivs det "Rucklet", med citationstecken.
RaderaF.ö. lär det väl inte stå länge på förrän gården återgått till sitt ursprungliga skick. I takt med att ny krämpor tillkommer och åldern tar ut sin rätt blir jag säkert ändå tvungen att stryka citationstecknen inom en relativt snar framtid.
Det brukar hända så mycket oväntat hos dig, så rätt var det är parkerar säkert någon grävskopa utanför och föraren undrar var du ska ha gropen.Din trädgård är jättefin och precis lagom stor. Och var inte så säker på att ev sammanboende man skulle vara så intresserad. Här är det mycket suck och stön ibland.
SvaraRaderaKram
Kerstin
Haha! Nä, nån grävmaskinist som - utan önskemål om betalning och medförande dammduk, pumparanordning m.m. - sladdar in på gården lär det inte dyka upp. F.ö. har jag numera ett nytt problem: det vete f-n vilken väg man ska slippa till med ens en minigrävare. Det står häckar, träd, buskar och rabatter precis "i farleden" vilken väg man än väljer.
RaderaEn lösning jag funderat på är att ta in några sommarjobbssökande ynglingar med mycket muskler, för att helt enkelt spadgräva dammen. Men under rådande ekonomiska förhållanden är även det alternativet ogenomförbart.
Suck och stön från "den handgångne" kan du tackla så här: ekipera dig i ett par käcka hörselskydd med inbyggd radio, le fromt och se glad ut när den sammanboende knorrar och knotar. Kombineras gärna med horisontalläge i lämplig möbel och förutsätter ett stadigt grepp om ett immigt glas med kolorerat innehåll respektive litet pappersparaply ;o)
Du är så BRA!
SvaraRaderaBautakram från mig.
//Signalen
Ja, halleluja så bra jag är!
Radera(Skönt att veta att du finns där nånstans.)
;o)
Åh, så fint det ser ut, alltihop! Du har gjort ett fantastiskt arbete!
SvaraRaderaDet är ju en jättestor skillnad från när du köpte huset!
Och din tomt är ungefär dubbelt så stor som min...
Kram, Monica
Tack, tack, arbete har jag åtminstone gjort, men hur fantastiskt det är går väl att diskutera :o) Men visst är skillnaden märkbar. Det retar mig högeligen att jag inte har mer bilder av husets och gårdens ursprungliga tillstånd, för det skulle vara förnämligt att då och då kunna peppa sig själv. Det är makalöst hur fort man glömmer.
RaderaStrax under 1.200 kvm är faktiskt lite i mesta laget för en ensam tant, så var glad för att er är mindre, även om ni är två om den. En liten gård går ju dessutom fortare att få mysig än en "park"!
Snyggt Nina, kanske skulle du bli trädgårdsarktekt. Då behöver du inte gräva bara rita, många hade säkert uppskattat din iderikedom och sinne för färg och form i trädgården.
SvaraRaderaDu får säkert uppleva ditt blåregn uppåt väggen, när det sätter igång så går det snabbt. Vi klipper vårat varje år annars skulle hela huset täckas av blåregnet.
Hoppas allt är väl med dig.
Kram Monkan
Trädgårdsarkitekt..? Njä ... Det betyder idag att sitta kutryggig och häcka vid en dator, precis som med mitt nuvarande yrke som grafisk designer. Det är hantverket jag saknar; att få jobba med händerna och inte med tangentbord och mus. Därför skulle jag hellre bli trädgårdsmästare, à la my darling John T ;o) Men nu har ju kroppfanskapet börjat strejka, så den framtidsplanen gick med ett brak i stöpet :o/
RaderaJag håller verkligen tummarna för att wisterian ska etablera sig där jag planterat den. Den har åtminstone inte avlidit direkt efter "jordfästningen", för nu börjar den skicka ut späda skott! Men hur många år man får räkna med före det blir någon blomning på en nyplanterad liten en har jag inte en susning om. Vet du?
Allt är så väl som det under rådande omständigheter kan vara, oroa dig inte. Lite ont här, lite ont där, arg på det ena och arg på det andra - allt är m.a.o. precis som vanligt ;o)
Det är bara att nypa i kjolen och niga. Din trädgård och ditt hus är riktigt, riktigt fin. Jag fattar inte att du har orkat få till det så bra på så pass kort tid.
SvaraRaderaJag håller med Susie att det är dags att byta namn för Rucklet stämmer inte med verkligheten längre.
Rysligt mycket tack för den elogen! Det konstiga med husrenovering och trädgårdsarbete är, för mitt vidkommande, att jag ända tills nu haft hur mycket ork som helst. Tvärtemot vad man skulle tro är det faktiskt trädgårdsskötseln och -planeringen som gjort att jag överlevt en lång räcka av motgångar och eländen. Men visst har det stundtals varit tungt. Speciellt de fysiskt krävande insatserna har jag känt av, det är det ingen mening att försöka dölja.
RaderaVad beträffar namnet på "Rucklet" är mitt svar till dig detsamma som jag gav Susie här ovan. Rucklet blev "Rucklet", som förmodligen blir Rucklet igen vad det lider ;o)
Du ska vara stolt å nöjd du har åstadkommit en park.Jag vet för jag har ju sett det med egna ögon.
SvaraRaderaParadiset vore ett bättre namn än rucklet.Kramar
Jovars, lite stolt är jag allt. Men nöjd..? Jodå, till en del är jag det förstås. Men det finns fortfarande så mycket jag skulle vilja få gjort, så hundraprocentigt till freds är jag inte. Fast en trädgård blir ju egentligen aldrig "färdig", så jag får nog jobba på att känna mig nöjd i alla lägen.
RaderaOm jag mitt i allt började kalla "Rucklet" för "Paradiset" skulle ingen längre veta vad jag pratar om. "Rucklet" får därför förbli "Rucklet", men uttalat med stor kärlek och underförstått med betydelsen "Paradiset"!
Jag är ju ganska ny besökare här hos dig, men nu har jag suttit och tittat på bilderna på huset och trädgården från att du köpte det och fram till nu... och jösses så duktig du har varit!
SvaraRaderaDet finns fördelar med att vara ensam... du får bestämma alldeles själv :)
Lägger till mig själv bland dina "följare"...
Ha det bra!
Det är alltid trevligt med ett nytt nylle i "förbrytarregistret" här till höger, så du är varmt välkommen, Anki!
RaderaVisst har du rätt i att det finns många fördelar med att vara ensam, men det skulle inte slå hål i sidan att ha någon stor och stark att kalla in när två, små frökentassar och överarmarnas sparrismuskler inte riktigt räcker hela vägen. Men man kan ju som bekant inte både ha kakan och käka upp den ;o)
Jajamensan ... som en av dina trogna fäääns så finns jag alltid här i bakgrunden. Sådeså!
SvaraRaderaKraaaamen åxå!
// Signal
PS: Det börjar pirra lite i skrivtarmen igen, men inte tillräckligt ännu ...
Haha! Fast jag tror att du kan stryka pluralformen och känna dig rätt ensam som "fäään". Men jag är så nöjd, så nöjd med att ha ett :oD
RaderaHoppas pirret ökar i styrka under sommaren ;o)
[Gonatt]kram i retur! Nu hägrar bingen.