fredag 15 juni 2012

Om aritmetik och algebra

LIVET ÄR I grund och botten ingenting annat än matematik; en oänd­lig räcka plus och minus, med somliga dagar fulla av de förstnämnda, andra överhopade med de andra. Har man tur går det jämnt ut när det är dags att slutsummera.

Idag är en dag som t.v. bjudit på båda sorter.

På plussidan är att jag beviljats ett kulturstipendium för att trycka upp en liten upplaga av ”60+ och singel” (se spalten här till höger). Stort tack för denna ynnest, Ålands kulturdelegation!

Många plus bjuder min älskade trädgård på just nu. Bland annat har alla mina nävor, utom blodnävan, gått i blom:



Tjärblomstret jag flyttade hem från en torr och sandig dikeskant ifjol har etablerat sig väl i rabatten utanför Glaspalatset och frösått sig lite onödigt frikostigt:



En annan utböling, trädgårdsnattviolen, grävde jag upp från ett annat dike. Den tycks också trivas i sin nya miljö. Om kvällen doftar den helt underbart:



Och yes, yes, yes, imorse kunde jag skörda årets första gurka! En specialsort av minimodell för växthusodling är det, så den ska se ut så här och inte som en ordinär slanggurka:



På minussidan, riktigt rejält på densamma, var den sorgliga nyhet som nådde mig via morgontidningen idag: en kär, god vän finns inte mer. Därmed nollades alla dagens plus – och en stor portion av framtidens – med god marginal.

Inte blev jag gladare av att upptäcka att de &%§?$@ bladlössen tycks föröka sig exponentiellt i förhållande till mängden såpsprit jag sprutar runt mig på gården. Nu har de stuckit sina glupska sugrör i mina fing­erborgsblommor också:





Lite galghumoristiskt får jag väl bara konstatera att det är väldigt lämp­ligt att de är av den svarta sorten. Gladgröna löss hade idag inte alls varit på sin plats.

14 kommentarer:

  1. Det är aldrig kul när någon dör, men GRATTISGRATTISGRATTIS till boktrycket!!!!
    Annacarin

    SvaraRadera
    Svar
    1. TACKTACKTACK, det var trevligt att Kulturdelegationen tyckte att de kunde ge mig en slant, om än aldrig så liten. Och nej, det är sannerligen aldrig kul när någon dör - allra minst när det sker alldeles för tidigt.

      Radera
  2. Kulturstipendium...det var som fan...Grattis grattis...hoppas det blev en skaplig slant!
    Jag har ansökt till två bildbyråer och fått avslag på båda men har en tredje på g nu och blivit ombedd att skicka in hundra bilder på skiva så kanske kanske!
    Men konkurrensen är hård!!

    Steffe

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack du, men slanten är inte stor. Jag ansökte om en ytterst modest liten peng för att kunna trycka upp en ytterst modest liten upplaga av tant Solveigs bravader. 60 ex, för att vara mer precis. Varav tio går bort direkt som arkivex till nationalbiblioteket och för att skicka till BTJ, Bibliotekstjänst.

      Håller tummarna för dig att det ska gå på "tredje gången gillt"! Du är ju så jä-la bra, så det vore skamligt om du inte beviljas medel i någon form!!

      Radera
  3. Först får jag beklaga att du förlorat en vän. En sån förlust är svår att uppväga. Din blommande trädgård kan kanske ge lite tröst i alla fall, även om de där svarta filurerna skapar en del extra arbete. Det bästa brukar vara att helt enkelt klämma sönder dom mellan fingrarna. Lite kladdigt men effektivt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för ditt deltagande, vännen min. Det glesnar obehagligt snabbt i vänskapsleden, det måste jag säga. Och ändå är jag inte mer än 51. Jag vill inte ens tänka på hur läget kommer att vara om ytterligare tio år ...

      Ska jag klämma ihjäl bladlössuslingarna får jag ägna hela sommaren åt den sysslan, för de ockuperar i rask takt mer och mer av växtligheten på gården. Imorgon blir det mer såpsprit och så får jag väl upprepa det en tredje gång om de fortfarande inte ger med sig.

      Radera
  4. Grattis till stipendiet! Tänkte faktiskt messa dig i arla morgonstund, men då skulle jag kanske ha väckt dig...o så tog glömskan över.
    Saija

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, tack! Det var nog tur att du inte messade, för i morse lyckades jag faktiskt sova ovanligt länge, ända till halv sju :o)

      Radera
  5. Vad äckliga dom ser ur dom små svarta krypen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Japp, annat kan man inte säga. Tur att de är riktigt små i levande livet.

      Radera
  6. Grattis till stipendiet, det måste ju betyda att dom tror på din bok! Så roligt!

    Så tråkigt att du mist en god vän. Så blir det tyvärr allt oftare ju äldre man blir, har jag tyvärr också fått erfara.

    Bladlössen kämpar jag också emot!

    Hoppas att du får en riktigt fin helg, kram, Monica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mjää ... inte tror jag att stipendiet beror på att de funnit boken värd att tryckas. Det är nog snarast så att summan jag ansökt om var tillräckligt fjuttig och ändamålet ett sånt som inte så många andra sökt finansiering för. Gissar jag. Men shit the same! Solveig går i tryck, gissningsvis utåt sommaren, och det är det som är det viktiga för mig :o)

      Här hos mig verkar det vara mycket mer bladlöss än normalt. Det förvånar mig, för jag tycker inte väderleken är sån att den skulle gynna deras levnad; inget regn att tala om och rätt kallt för årstiden. Men vad vet jag väl om bladlössens fortplantning egentligen? Inte mycket. Men om tillredning av såpsprit vet jag tillräckligt!

      Ha ett härligt sommarveckoslut du med!

      Radera
  7. Jag glömde skriva att det var jättekul att du fått ett stipendie. Även om det inte är så stort så får du i alla fall så det räcker till att trycka upp några ex, och det rör på sig lite. Stort Grattis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det kul! Och jag fick det jag ansökte om, vilket jag gjorde enligt principen: "Den som gapar över mycket osv". Så jag ska inte klaga, utan istället gotta mig åt att faktiskt så småningom få se Solveig på pränt, på riktigt :o) Upplagans storlek är på så vis helt ovidkommande. Ett ex hade räckt för mig ;o)

      Radera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!