”Av det ögat är fullt av växer själen”

HUR HAR JAG någonsin kunnat överleva utan en trädgård? Hur liten, förtorkad och halvdöd måste inte min själ ha varit? Jag förundras lika mycket varje år över mångfalden, variationerna och alla överrask­ning­ar som naturen så frikostigt erbjuder oss enkla, små människobarn.



Min trädgård är ett energibatteri som aldrig töms. Den är bättre än vil­ka lyckopiller och konstifika terapier som helst. Den får alla väl­ut­rus­ta­de gym att blekna i jämförelse. Trädgården, för mig, är Livet.



Kan man motstå att bedåras av kopparhäggmispelns saftspända års­skott som formligen glöder i den lågt stående solen en junikväll..? Inte jag i alla fall. Och vet ni vad, vilken dag som helst kan jag skörda min första egna gurka i Glaspalatset, grön, skön och solvarm. Gissa om jag längtar!