söndag 10 juni 2012

”Av det ögat är fullt av växer själen”

HUR HAR JAG någonsin kunnat överleva utan en trädgård? Hur liten, förtorkad och halvdöd måste inte min själ ha varit? Jag förundras lika mycket varje år över mångfalden, variationerna och alla överrask­ning­ar som naturen så frikostigt erbjuder oss enkla, små människobarn.



Min trädgård är ett energibatteri som aldrig töms. Den är bättre än vil­ka lyckopiller och konstifika terapier som helst. Den får alla väl­ut­rus­ta­de gym att blekna i jämförelse. Trädgården, för mig, är Livet.



Kan man motstå att bedåras av kopparhäggmispelns saftspända års­skott som formligen glöder i den lågt stående solen en junikväll..? Inte jag i alla fall. Och vet ni vad, vilken dag som helst kan jag skörda min första egna gurka i Glaspalatset, grön, skön och solvarm. Gissa om jag längtar!


4 kommentarer:

  1. Visst är det så med en trädgård! Inspirerande till att förnya sig, pröva nya sorter, ändra om, förundras över växtkraften, njuta av en oväntad färgkombination, ja, jag kunde fortsätta i evighet...
    Nu ska jag ut och gräva!
    Ha en bra dag, kram, Monica

    SvaraRadera
  2. Jag tog en paus i ogräsrensandet just nu och i vår sandöken till trädgård ser jag direkt vad som trivs. Lavendel, oregano, digitalis, prästkragar och vallmo sprider sig ohejdat liksom aklejan. Sedan finns det ett antal växter som varken lever eller dör. "De tar sig nog" tänker jag hoppfullt, men egentligen kan jag ta bort dem redan nu för de blir aldrig bättre.De har alla möjliga önsemål som jag inte kan uppfylla som fuktigare, skuggigare, mindre blåst osv.
    Kram
    Kerstin

    SvaraRadera
  3. Så sant, så sant - en trädgård är bättre än alla terapier i världen... eller skogen, som har samma inverkan på mig.
    Hittade in till dig via Monkan och återkommer säkert :)
    Ha det gott!

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!