torsdag 19 juli 2012

Det tar sig
– åtminstone i trädgården

DENNA KONSTIGA SOMMAR till trots är det första året jag kommer att kunna få en skörd att räkna med från mina två buskar med ame­ri­kanska blåbär. Riktigt mycket kart är det och det lovar ju gott i dubbel bemärkelse. (Buskarna planterades våren 2008.)


Tittar man närmare på det ogräs man normalt river tag i och rensar bort utan pardon är det hur vackert som helst. Kolla in den ljuvliga, lil­la, vita blomman! Och vänder man på ett blad kan man hitta över­rask­ning­ar. Som de konstiga typer som är stadda på kläckning under ett blåbärsblad.

Sen är det inte utan att man drabbas av en viss medelhavsfeeling av allt som växer i krukor på terrassen vid den här tiden på året.


Och bland terrassodlingarna fröjdar jag mig storligen åt fuchsiorna jag mot alla odds lyckats driva upp till blommande plantor från pyttesmå toppskott fådda under föregående sommar:


Med medlet av juli följer ett traditionsenligt besök av seglande kusinen från fasta Finland och hennes man. Ifjol bjöds Lilla A och jag på middag ombord på båten, i år var det vår tur att bjuda på fika å ”Rucklet”.

Lilla A hade bakat maffiga chokladmuffins med blåbär i och jag, den vä­na modern, bestod med hemlagad jordgubbsglass med hemkokt cho­klad­sås. Namsi, namsi!


5 kommentarer:

  1. Så fina dina blåbärsbuskar är! Jag satte två stycken förra hösten och dom blommade så fint i år, men nu är den ena nästan helt död... Trist, för det tar väl ett par år innan man får bär och nu måste jag ju köpa och sätta en ny, för man måste ju ha två olika, sägs det!
    Vilken mumsig fika ni bjöd på!
    Ha det gott, kram, Monica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så trist att din ena buske håller på att ge upp. Men jag tycker inte att DU ska ge upp om den! Mina två är köpta i maj 2008 och det är alltså först nu, femte sommaren, som de kommit igång på riktigt. De är planterade i rejäla gropar fyllda med surjord för rhododendron och så brukar jag lägga nedfallna barr från min cembratall runt dem lite då och då. Den sorten jag har ska vara självfertil. Kanske är det samma med din?

      Radera
  2. Jag hade blåbär när jag bodde i Trosa och det blev förvånansvärt mycket bär på dem. Måste nog skaffa det igen.Min kopp på bloggen i går är design Lena Linderholm. Jag gillar hennes färgglädje. I dag frestar jag dig med lite dammbilder.
    Kram, kram
    Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lena Linderholm? Som i "gift med 'Rulla in en boll och låt den rulla'-Gösta Linderholm" eller..?

      Vete sjutton om jag vågar kolla din blogg idag ... Habegäret lär väl rida mig som en bara resten av dagen.

      Radera
  3. Namnet på den lilla vita skönheten är grässtjärnblomma. Stjärnblomma ser man nästan att den heter, det faller nästan på läppen direkt, så det är det där lilla ordet gräs före man ska komma ihåg.

    Jag blir lite nyfiken på de där blåbärsbuskarna. Nog för att jag har blåbär i markerna runt härikring men i alla fall. Smakar det blåbär om bären?

    Bodde jag på en plats som inte var så utsatt för vindar skulle jag gärna ha fuchsior för do är ju så fina, men det fungerar inte här.

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!