fredag 20 juli 2012

Jag är kär ...

JULI. FREDAG. SJÖDAGARNA pågår och Rockoff har dragit igång ikväll. Men vad gör jag? Pja, särskilt social är jag inte. När andra frot­terar sig på det ena eller andra evenemanget gör jag ett kvällsbesök hos plant­sko­lan. Vandrar runt i skymningen och låter mig hänföras av alla blom­mande, doftande rosor.

Förutom medföljande väninnan B var det här den enda själ vi träffade på. En tystlåten typ och inte direkt sällskaplig. Men snygg.


Men rosorna ... Ack, ack, dessa rosor! Den här föll jag för, som en sten. Visst är hon underbar? Rabattrosor är egentligen inte min grej, men den här ... Och blommar från juni/juli till senhösten gör hon också. Vill ha! Måste ha!


Och röda rosor är definitivt inte my cup of tea. Men när det kommer till 'Europeana' ... tja, joo ... VILL HA!!



Den här kvällen var klart mycket bättre än ett dyrt besök på skräniga Rockoff. Klart bättre än ett dyrt glas vin vid Sjödagarna. Fast det för­stås, i förlängningen kan det ju komma att kosta mig en slant ;o)

8 kommentarer:

  1. Hej!
    Först Tack för boken! Den är precis lika rolig som jag föreställde mig... har skrattat högt och smålett precis hela tiden! Nästan slut... när kommer nästa bok?
    Pengar kommer... ska betala alla räkningar idag :)
    Och så till dagens inlägg... rosor är fantastiska och jag skulle ha gjort precis som du och besökt rosenträdgården framför besök av skränig rockgala eller vad det var... jo jag har inget emot lite rockmusik, men får jag välja så blir det rosor :)
    Ha det gott!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men så himla roligt att du gillade boken! Faktum är att jag har halvklara idéer för hur fortsättningen på historien ska bli. För en fortsättning blir det. Får jag bara rätsida på allt rådd med mitt pensionsförsäkringsbolag, Folkpensionsanstalten och min hälsa ska det bli skriva av :o)

      Jag har nyligen konstaterat att jag MÅSTE börja bli till åren, för jag har utvecklat en oväntad förkärlek för både pelargoner och rosor, de typiska "tantblomstren" :o) Men så vadå..? Värre beroenden kan man drabbas av. Igår hade jag mycket svårt att slita mig från 'Nostalgie'. Herrejösses, en sån skönhet ...

      Radera
  2. HA,ha! Besök på plantskolor brukar inte precis vara gratis i slutänden.Jag känner att behovet av ett sådant besök börjar tränga på men jag väntar några veckor till alla aktiviteter och gästande vänner börjar avta.Och då hinner jag fylla på ytterligare i den långa önskelistan.
    Kram
    Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, usch! Det finns få saker som kan få habegäret att slå sina välvässta klor i mig så mycket som en runda hos någon välförsedd plantskola. Det är vid såna tillfällen jag önskade att jag hade en välvilligt inställd, foglig och generös person i mitt sällskap, redo att hala upp sin välmatade plånka när jag väl kommer mig till kassan.

      Eller den där lottovinsten, som t.v. inte kommit i min väg.

      Eller att nån vettvilling vill köpa filmrättigheterna till "60+" för en hel säck med pengar.

      Eller nåt annat lukrativt. Jag är inte så kinkig ;o)

      Radera
  3. Det rosnamnet känner jag igen jag tror jag hade den när jag bodde i Lövånger en gång i tiden den var jätte fin.Jag har fått rosor som jag testar om det funger så här nära havet.Uch vad det blåser kallt i sommar.kramar på er

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jadu, rosor med ditt läge precis vid salta havet är säkert inte det lättaste. Kanske vresrosor är såna som tål den typen av förhållanden bäst..?

      Radera
  4. Åh, den där Nostagie- rosen - åh, jag vill också ha!!!
    Fast jag får inte plats med fler rosor och här är definitivt ingen rosjord...
    Men önska får man!
    Vem föredrar inte plantskolor framför rockgalor? Finns det såna? Märkliga typer...
    Sommarkram, Monica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håhå, nog lär du väl hitta en liiten lucka att peta in 'Nostalgie' i, om du riktigt letar? ;o) Finns det hjärterum, du vet. Och vad jordmånen beträffar ... tja, här är det sannerligen ingen rosjord heller; väldigt sandblandat, väldigt väldränerat.

      Men min inställning till rosodling är: "Går det på Gotland ska det gå här!" Så mina rosor får en måttligt stor planteringsgrop med köpt rosjord när de anländer till gården. Efter det får de sätta igång med att producera rötter som hittar till ett mer näringsrikt jordlager än det som ligger närmast under matjorden.

      Efter att jag blev på det klara med att rosor får ett par meter långa rötter är jag helt övertygad om att de nog klarar nästan vilka förhållanden som helst - som rätt ner i gatan mellan kullerstenarna i Visby. En spadfull hästskit på ytan någon gång då och då, det är ungefär allt jag skämmer bort dem med.

      Radera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!