onsdag 22 augusti 2012

Det tar sig en smula

DET ÄR TYDLIGEN sant det jag läste härom veckan, att det tar ame­rikanska blåbärsbuskar ett antal år att etablera sig och börja ge en skörd som liknar något. Med ett annars rätt uselt odlingsresultat den­na märkliga ”sommar” vi haft är det extra skoj att blåbärsskörden blir riklig.

De mognar dessutom lite pö om pö, så man kan plocka under en rätt lång tid.


Kropp och knopp har varit i osedvanligt bra form idag; det råder ingen tvekan om att ryggbekymret jag lider av är av cyklisk natur, med skov som infaller tätare och tätare.

Men idag var det alltså rätt okej. Så jag fick två brustna strängar på gitarren bytta, mat handlad, lite blåbär plockade, äppelmojs lagat till kvällsgott och fyra ex av ”60+ och singel” levererade.

Två av böckerna skulle till stadsbiblioteket, som redan har tre till sitt förfogande, men som idag ringde och sa att de nödvändigt behöver ett par till, eftersom boken knappt hinner tillbaka till hyllorna före den är utlånad igen. Tänka sig, så det kan bli utan att den t.v. ens blivit re­cen­serad av lokaltidningarnas kulturredaktioner. Himla kul för en sann författaramatör!

Och så har jag en fråga till er som kan mer än jag om krukväxter. Vad kan en sån här lustifik blomma heta? Det lär vara en begonia och kal­la­des för änglavingar av givaren, men vilket är det riktiga namnet..?

[Edit 23-08-2012: Med god läsarhjälp har jag fått mig berättat att det är en Begonia maculata.]

14 kommentarer:

  1. Att odla blåbär är något jag har drömt om ett tag men jag fick veta att de är svårodlade. Har du dem i någon speciell jord ?

    Änglavingarna kallas också svinaöron har jag hört. Fläckbegonia, tror jag att är det "riktiga" namnet, men säker är jag inte

    Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nå nä, inte skulle jag säga att de varit särskilt kinkiga, förutom då att de tar 4-5 år på sig att "bli nåt". Jag grävde rätt väl tilltagna gropar då när det begav sig, och sen planterade jag i helt vanlig rhodojord. Blåbär är ju som bekant surjordsväxter de med, så den jorden funkar utmärkt. Lite då och då slänger jag in lite bark eller tallbatr runt deras stammar, men i övrigt har jag inte skött dem alls.

      Fläckbegonia låter tänkbart! Ska googla runt lite och kolla om det kan stämma :o) Tack för tipset!

      Radera
  2. Tack för blåbärstipset! Det blir nog blåbär här också vad det lider:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vassego :o) Håll gärna i minnet att du ska välja självfertila buskar, så slipper du bekymra dig för att någon av dem kilar vidare.

      Radera
  3. I september 2010, alltså för nästan två år sedan, gjorde jag en surjordsrabatt under en stor tall och planterade bl.a. två blåbärsbuskar av olika sort (det måste man för att få bär, sas det).Tallbarren har jag ju naturligt...
    Den ena ser fin ut, men den andra är tyvärr på väg att dö...där förlorade man två år av den tid det tar att få bär! Grrr!
    Men, det blir till att köpa en ny buske...
    Dina blåbär ser ju jättefina ut! Vilken lycka!
    Kram från mig, Monica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då har du nog inte av en självfertil sort om det var det rådet du fick. Köp en sån nästa gång! Men ge inte heller upp med den som ser ut att gå hädan. Mina såg inte mycket ut för världen de första tre åren; var rätt så ynkliga och risiga. Men de funkar ungefär som svarta vinbär och ska skötas enligt samma princip när de blivit 4-5 år gamla. Då beskär man antingen direkt efter skörd (aug-sep) eller i feb-mar genom att ta bort gamla grenar i sin helhet, ända från roten. Gör man inte det kommer buskarna så småningom att bli jättehöga, men kala nertill och med bär bara i toppen.

      Radera
  4. Tror att det är en Begonia maculata.

    Gunnel i Göteborg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jajamensan, det har du nog alldeles rätt i! Tack :oD

      Radera
  5. Amerikanska blåbär är jättegoda, tycker jag, som har ett par buskar här på tomten! Dom har vi släpat med i ett par tre flyttar och dom har klarat sig!
    Agneta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Även jag gillar smaken på dem - och bärformatet ;o) Det är en fröjd för latmasken att det inte tar flera timmar att plocka ihop en liter.

      Radera
  6. Jag hade odlade blåbär när jag bodde i Trosa och de verkade ganska tåliga och gav bra skörd. Jag måste försöka mig på det igen. Jag fick en sådan begonia av en väninna i våras och kallar den följdaktligen för Maj-Lis`begonia. Det är ofta så med gamla växter: Namnen förgår men växten består.
    Vad roligt med läsköerna till din bok! Kram/Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är med krukväxter som med vissa matlagningsrecept, de "blir med" namnet efter den man fått den/det av.

      Jag tycker definitivt att du/ni ska skaffa er ett par blåbärsbuskar igen! För nog är det allt bra bekvämt att kunna gå ut på gården och plocka, och att kunna sitta på en pall eller stol när man gör det.

      Jag blev minst sagt paff när bibban ringde igår. Och ännu mer paff när de sa att de förväntar sig en låntagaranstormning när marknadsföringen går igång (Vilken då? tänkte jag i och för sig, som inte planerat nån egen.) Men roligt är det, hur det än ligger till :o)

      Radera
  7. Minns att min farmor hade en sån där blomma den var stor å fin.Har snart läst ut din bok,den är kul å väldigt låttläst.Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog en sån där krukväxt som betraktas som "gammaldags", för ursprunget till mina sticklingar daterar sig till 1970-talet. Roligt att du gillar boken!

      Radera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!