måndag 6 augusti 2012

Jag övar mig på att vara glad för det lilla.
Med varierat resultat.

DET MESTA ÄR bara skit just nu. Riktigt skit. Men jag har lyckats rädda några liter körsbär undan trastarna, och det är ju alltid något.


Om så där tre månader, ganska lagom till min födelsedag, ska den va­ra drickfärdig, körsbärslikören. Samma recept som ifjol.

8 kommentarer:

  1. Du kanske ska ta ett litet smakprov på anrättningen för att göra det lättare med övningarna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Njää ... Just nu smakar det förmodligen inget annat än ren Absolut med socker. Det blir nog vackert till å tåla sig till november ;o)

      Radera
  2. Det blir väl gott tänk om jag kund komma å smaka
    KRAMAR

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ifjol blev det riktigt gott, så jag har gott hopp om årets upplaga också! Det är trist att det är så långt mellan Skellefteå och Åland :o/

      Radera
  3. Det låter jättegott!
    Kram, Monica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte bara låter, flicka lilla! Det ÄR gott :oD

      Radera
  4. Gråsparvarna mumsade i sig alla körsbär på mitt lilla träd, getingarna tuggade i sig alla hallon och nu hoppas jag på att inget händer med alla mina vindruvor som hänger i dignande klasar i växthuset. Men jag äter dem som de är och köper något att skölja ner med. Men vad vackert det var med dina flaskor. De där bären är väl goda till vaniljglass när de är bortsilade från drickat.
    Kram
    Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja du, är det inte det ena så är det det andra :o/

      Körsbären är väldans goda efter tre månader i schprit, socker och kryddor - men man blir onekligen på lyset om man äter för mycket av dem ;o)

      Radera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!