Igår skulle jag testa ett för mig helt nytt recept på äppelkaka, med smet lite à la muffins och låång gräddningstid. Medan kakan var i ugnen, på slutrakan, dök exet upp för att överlämna dottern – och så gick det som det gick. Jag glömde förstås ta med mig tajmern ut på backen, fastnade med käften och kom inte ihåg kakjäveln förrän det började lukta välgräddad sockerkaka ända ut på gården ...
Fan.
Vad som lyckats aningen bättre är årets vitlöksodling. Jag skördade för c. en vecka sedan och sedan har lökarna legat och torkat tills igår, då jag putsade och flätade dem för vinterförvaring torrt och svalt. Det som finns kvar av fjolårets odling blir utsäde i år. Men det dröjer ännu några veckor tills det är dags att så. Oktober-november är det som gäller.
Och så var det måndag igen då med en vardagsvecka av sedvanlig, otålig väntan på besked från läkare/besvärsnämnd(er)/justitieombudsmannen att se fram mot. Vecka läggs till vecka och månad till månad utan att en enda tumme hakas ur någonstans. Föga imponerande – men jävligt frustrerande.
Snopet och förargligt när man glömmer det man har i ugnen. Man borde kanske ställa in mobilen på larm och se till att ha den med sig hela tiden. Om man nu inte sitter och bevakar kakan. Hoppas att det som blev kvar smakade bra i alla fall.
SvaraRaderaJag provade att stoppa ner flera vitlöksklyftor i fjol höstas men av dom har jag inte sett ett spår. Dina ser väldigt fina ut och så snyggt och prydligt flätade dom är.
Ja, attans vet du, så förargligt det här var :o( Men det som gick att rädda av kakan är faktiskt väldigt gott, så det receptet ska jag göra fler gånger, fast med noga koll på tiden ;o)
RaderaSå konstigt att dina vitlökar inte grott. De brukar inte vara särskilt kinkiga. Men vad hade du för utsäde? Var det en sort som är härdig i det bittra, norrländska klimatet..? Själv odlar jag sibirisk, så det får bli nästan hur kallt som helst :oD
Att fläta dem så här och sedan låta dem hänga i det ouppvärmda källarförrådet har fungerat bra som vinterlagring. Fjolårets börjar först nu visa tecken på gröna groddar, lagom tills de ska ner i jord igen.
Sånt som händer ibland,med god glass eller vaniljsås så blir den nog uppäten.Jag har kokat älgköttsoppa idag det tar en hel dag.Kram
SvaraRaderaVet du, det behövs varken glass eller sås för god är den faktiskt bara man skär bort det som är lite "välgräddat" :o) Älgköttsoppa är inte fel och blir ju bara godare ju längre det får koka.
RaderaDet händer mig också att jag missar i köket, men inte är det vanligt precis. Dock är jag inte bra på att baka, kanske beroende på att vi inte dricker kaffe. Men när jag var ung och mina blivande svärföräldrar var på semester och jag bodde hos Rolle så skulle jag göra mig till. Jag skulle baka kanelbullar. Och det gjorde jag, det vara bara det att dom inte jäste utan förblev lika små som när jag la in dom i ugnen - och så var dom stenhårda. Riktigt stenhårda. Men jag skickade med dom i alla fall till hans jobb. Gissa om han blev reatd av jobbapolarna..... *fniss*
SvaraRaderaHaha! "Kanelkubbar" kanske hade varit ett passande namn, och att doppa precis som med skorpor? Jag minns ännu med stor tydlighet mitt livs första chokladkaksbak. Vad kan jag ha varit? Nio kanske? Nåväl, med stor beslutsamhet bestämde jag mig för att baka en kaka för att överraska mamma och pappa, men av någon anledning ville den aldrig bli torr. Det hjälpte inte huur länge jag hade den i ugnen, lik förbannat var den mer i flytande än fast form. Antagligen hade jag missat grovt på mjölmängden - alternativt vätskedito. Med åren har jag blivit bättre, så man måste väl ändå sägas lära sig av sina misstag :o)
RaderaEtt välkänt fenomen. Jag sätter på potatis, sätter mig framför datorn och försjunker i arbete. Tillbaks till verkligheten igen har jag ett kök fyllt av imma och potatisar som just gör slut på de sista dropparna vatten i kastrullen.Samma med plåtar i ugnen och ALLT annat.
SvaraRaderaKram, kram
Kerstin
Ack, ja ... Det där att slå sig ner vid tangentbordet och tänka: jag ska bara [det eller det], det funkar sällan. Av någon konstig anledning verkar tiden gå långsammare i den virtuella världen än i den verkliga, för det jag uppfattar som ett par minuter är alltsom oftast en kvart eller mer. Himla tur att mitt kök är så litet att jag sitter med laptoppen en halvmeter från spisen! Annars hade nog mycket gått samma väg som äppelkakan vid det här laget ;o)
Radera