onsdag 12 september 2012

”Ur led är tiden”

PÅ SENARE TID har jag kommit på mig själv att [alltför] ofta utbrista: ”Ur led är tiden!” I flertalet av fallen är det vädret som föranlett detta konstaterande.

Här är ett handfast exempel. En vårblommande backsippa som nu, i mitten av september och gissningsvis pga det märkliga väder vi haft, fått för sig att det är läge att sätta knopp igen:


Färgklickarna som skymtar i bakgrunden är buskaster. Med dem står det inte heller rätt till. De är förkultiverade inomhus i mars, för att få en snabb start utomhus. Jo, pyttsan! De borde idag vara meterhöga ruggar med massor med blommor, men på grund av årets myrinvasion mäter de inte mer än 25-30 cm i strumplästen :o(

Annars är det mycket äppel just nu. Mer äppel än jag orkar, hinner el­ler har plats för att ta vara på. Och ändå är skörden måttlig i år, ef­ter­som fruktträden fick sig en ordentlig duvning med sekatör och grensåg ifjol.

Det här bör vara ett fint exemplar av Sävstaholm, om jag minns rätt vad äppelexperten som sortbestämde mina träd för några år sedan sa:


Och knappt hinner man bli klar med moskok och kakbak förrän vic­to­ria­plommonen mognar till. I år verkar mitt träd vara något lite mindre an­gripet av den monilia som ifjol förstörde i princip hela skörden. An­ting­en är det ”ett sånt år” eller så lönar det sig faktiskt att envetet plocka bort angripna frukter både från trädet och gräsmattan därunder.


Vad jag ska göra med alla plommon vete fåglarna. Men vad jag ska gö­ra med de vita flygare som den här odlingssäsongen härjat i Glas­pa­lat­set, mitt lilla växthus, det vet jag sannerligen! När jag bärgat det sis­ta av årets magra skörd blir det besprutning med pyrethrum, det kan ni skriva upp!


Sen är det förstås som vanligt, att det inte finns något ont som inte har något gott med sig. Som den rådande förkylningen. Tack var den närmar jag mig slutet av hopvirkningen av mina 180 mormorsrutor.

Bara fjorton rutor kvar, sen får jag börja med kanten! Klicka här om du vill få en glimt, men det riktiga Tadaa!-inlägget får anstå tills jag är helt färdig.

Slutligen kan jag informera om att jag idag ska på dejt. Eller, njä, så kan man kanske inte kalla det. Men jag ska i alla fall träffa en karl, och det hör ju inte till vanligheterna ;o)

10 kommentarer:

  1. Jo, men så där är växter ibland! Jag minns, när vi bodde i Lund, så kunde både syrenerna och magnolian få för sig att blomma litet på hösten också!

    Så mycket du har att skörda, det har jag inte här...

    Lycka till på dejten...
    Kram, Monica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, visst händer det att naturen får sina nyck. Jag tycker bara det känns konstigt att sånt händer ett år som det här, när sommaren aldrig kom, så där på riktigt. Men det finns säkert en bra, botanisk förklaring till varför det under såna omständigheter blir så här :o)

      Många sorter att skörda har jag, men mycket är det faktiskt inte - om vi bortser från äpplena. Till nästa skördesäsong MÅSTE jag ha fått tag på en mustpress till ett överkomligt pris! Det är hemskt att bara slänga såna mängder av frukt som kunde ha blivit nyttig och god råsaft.

      Radera
  2. Läkaren? Försäkringsgubbe? Rörmokare? Elektriker? Snyltgäst?
    Hälsningar från - Vis av egen erfarenhet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, nej, nej, nej och nej. Bättre upp! En kriminalare ;o)

      Radera
  3. Ja, det är massor av växter som uppträder konstigt i år. Vi har ju inga äpplen eller plommon på den här tomten - tack gode gud, det var enormt jobbigt att ta hand om alla på förra - men vi har en stor odling inte långt från oss. så när gubben vill ha nån kräm/kompott eller en äppelkaka då åker vi dit och inhandlar ett tiotal. Jätteskönt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Problemet med fruktträd - om man nu tillåts kalla det ett problem - är att det (utan besprutning) är så ojämnt med skörden. Antingen blir det nästan ingenting eller så blir det mer än man mäktar med. Av gårdens ursprungliga äppelträd återstår endast fyra av sex och ett jättelikt päronträd är också avverkat.

      Egentligen borde jag ta ner ett par till, men det nänns jag inte göra. Alla är dessutom sjuka med något som gör att barken blir roströd och småningom släpper från stammen, så de är ändå på väg mot självdöd. När det gått så långt hoppas jag att rosor, klematis, murgröna och andra klättrare har vuxit till sig och täcker in "skeletten" :o)

      Radera
  4. Med din slutkläm i tankarna önskar jag dej en kul stund! (Och kom inte och säg sen att du skulle till tandläkaren eller nåt sånt.. ;) Sku ju vara typiskt!)

    Pipi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Nädu, nån romantisk träff med rödvitrutig tygduk, tända stearinljus och med toner från en smäktande, zigensk violin i bakgrunden var det inte. Nä, det var kort och gott dags för ett målsägandeförhör med anledning av min polisanmälan av Fpa, den från februari.

      Det åstadkoms m.a.o. ännu fler papper att lägga underst i någon redan meterhög trave, för jag tror ingalunda att det blir någon fartökning i och med det här. Låt mig säga så här, att jag snarare misstänker att det bara är ett sätt att kunna hävda att något görs, med målsättningen att göra gnälliga tanten (ja, det är jag det, som du förstår) nöjd, få henne att hålla sig i skinnet och sluta nojsa. Japp, så tror jag, och det står jag för tills motsatsen är bevisad.

      Radera
  5. Jag gissade direkt att det handlade om en man utan läkarexamen den här gången, men av svaret ovan ser jag att det inte var så långt ifrån. Men vem vet! På med parfymen och iväg!!!
    Kram
    Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha! Jo, man måste ju varieeera sig lite, även om min effekt på de män som kommer i min väg nuförtiden verkar vara mer re- än appellerande. Och f.ö. är de alltid för unga/gamla, för sambo/gifta/gay, för korkade/besserwissriga, för ... Need I go on..? ;o)

      Radera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!