söndag 30 september 2012

Stig har fått en bror!

STACKARS STIG, MIN vid det här laget både ålderstigna och slitna gräsklippare, fick igår en lillebror. Konrad heter han, och är en träd­gårds­kom­postkvarn. ”Mamma” till honom är bloggkompisen M, som fick ögonen på honom på Blocket och högg direkt, eftersom hon visste hur mycket jag suktat efter en sån här manick.

Och hej, så han jobbar! Prima kompostmaterial blir det eller mark­täck­ning om man föredrar det, viket jag valde att använda resultatet från provkörningen till. Miljoners tack, M! Min artrotiska högertumme gråter av lycka över att i framtiden slippa sekatörklippa ner allt trädgårdsris till flis :o)


Idag hade jag tänkt mig ge mig på min kopparhäggmispelhäck, som nödvändigt borde tas ner för att stimulera en tätare tillväxt. Men väd­ret ser inte lovande ut, så medan jag avvaktar har jag börjat på en ny stickning. En triangulär sjal till ska det bli. Den här gången enfärgat röd och på grövre stickor än den förra.


På tal om stickor, så nog är det sen märkligt ändå! Trots att jag stickat i mer än 40 år är det ändå alltid någon modell av stickor som saknas i samlingen. Den här gången är det en 80 cm lång rundsticka nr 4 som lyser med sin frånvaro, trots att jag kan svära på att jag ägt både en och två av den sorten.

Alla möjliga andra rundstickor av alla tänkbara dimensioner finns i lå­dan, men inte denna, så det är bara att inse faktum: till och med hand­arbete lyder under Murphys lag :o/

6 kommentarer:

  1. Du kanske ska kolla där stativet låg! (hahaha. Men skämt åsido, jag köpte ett fodral förra året där man snyggt och prydligt kan förvara alla sina stickor i nummerordning och på den vägen är det!
    Kram
    Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst blir man trött..? Framför allt på sig själv, som tydligen har två olika typer av logik, varav den ena, den som sköter om "arkiveringen" av saker, inte verkar funka helt klockrent alla gånger :o/

      Radera
  2. Hej Nina, du ska snart erfara vilket jättefint köp du gjort. Kompostkvarn är oumbärlig när man har stora trädgårdar med mängder av buskar mm. Tyvärr är vår söndrig, drivremmen har smällt. Eftersom kvarnen är mer än tio år så finns det inga reservdelar kvar i butik. Men C har fått specialbeställa en ny.
    Hoppas den kommer snart för vi har massor att beskära nu i höst. En bit in i oktober kan vi hålla på,hoppas jag.
    Den upprepade tröjan blev en underbart fin schal tycker jag, vackra färger helt rätt till höstens mode.
    Ha en bra dag,
    Monkan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jösses, flicka lilla! Nu när jag fått använda Konrad fullt ut (häcken av kopparhäggmispel) fattar jag vilket onödigt jättejobb jag ägnat mig åt tidigare. Att jag, med mina stora, träd- och busktäta gård, i flera år suttit i timtal och med sekatör finfördelat allt beskuret är på gränsen till idioti ...

      Roligt att du gillar sjalen. Fast jag har fortfarande inte beslutat mig för om den ska bli kvar i huset eller om den hamnar på Etsy till försäljning.

      Radera
  3. Jag har sytt ett fodral till mina rundstickor för några år sedan, där jag märkt ut nålstorlek så nu har jag dom på plats utan tjorv.Det är förargligt när dom inte är på plats.

    SvaraRadera
  4. Visst är det förargligt när man inte hittar stickor eller virknålar man vet att man äger? Det fåniga är, att jag har väldigt god ordning på mina stickor och nålar. Alla rund- och strumpstickor finns i en låda, långa stickor är samlade i en hög glasburk och alla virknålar i en lägre, så vart jag kan ha gjort av mina 80 cm långa rundstickor nr 4 är ett mysterium.

    Igår inhandlade jag en ny. Den här gången valde jag en ur Drops sortiment och kan bara säga att jag är jättenöjd. Den är klart behagligare att använda än någon av de försvunna. Inget ont som inte har något gott med sig!

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!