onsdag 16 januari 2013
Om alltings förmåga att fortsätta
VINTERN FORTSÄTTER MED mer snö och nymornad kyla, precis som den brukar här på Åland, även om man har en förvånansvärd förmåga att glömma det från ett år till ett annat.
En av vinterns (få?) fördelar är att jag med gott samvete kan hållas inomhus och vältra mig bland restgarner och idéer. Vintern är tiden för större handarbetsprojekt, eftersom antalet veckor då trädgården ligger i dvala är förskräckande många.
Mitt senaste storprojekt, ännu en virkad filt, växer stadigt. 72 blommor var klara då bilden togs igår eftermiddag. Idag är de några fler och jag närmar mig snabbt de 99 stycken jag behöver. Bara nu garnresterna räcker ...
Vintern fortsätter också att vara tiden då man kan frossa i tulpaner. I år tillåter inte inkomstläget några egenköpta buketter, men just nu unnar jag mig att njuta av det knippe Lilla A fick av min kompis S till sin födelsedag.
Annat som har en förmåga att fortsätta är mina mellanhavanden med mitt arbetspensionsbolag. Försäkringsfarsen är således långt ifrån slut. Tvärtom har ridån just gått upp för Akt III och det blir bara mer och mer underhållande hela tiden. Uttrycket att måla in sig i ett hörn är det som kommer för mig när jag tänker på sakernas tillstånd – och att det inte är jag som håller i penseln.
En av vinterns (få?) fördelar är att jag med gott samvete kan hållas inomhus och vältra mig bland restgarner och idéer. Vintern är tiden för större handarbetsprojekt, eftersom antalet veckor då trädgården ligger i dvala är förskräckande många.
Mitt senaste storprojekt, ännu en virkad filt, växer stadigt. 72 blommor var klara då bilden togs igår eftermiddag. Idag är de några fler och jag närmar mig snabbt de 99 stycken jag behöver. Bara nu garnresterna räcker ...
Vintern fortsätter också att vara tiden då man kan frossa i tulpaner. I år tillåter inte inkomstläget några egenköpta buketter, men just nu unnar jag mig att njuta av det knippe Lilla A fick av min kompis S till sin födelsedag.
Annat som har en förmåga att fortsätta är mina mellanhavanden med mitt arbetspensionsbolag. Försäkringsfarsen är således långt ifrån slut. Tvärtom har ridån just gått upp för Akt III och det blir bara mer och mer underhållande hela tiden. Uttrycket att måla in sig i ett hörn är det som kommer för mig när jag tänker på sakernas tillstånd – och att det inte är jag som håller i penseln.
Sparat i följande arkivlådor:
Filtar,
Funderingar,
Hälsa - papperskrig,
Tillverkat,
Virkat
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Dina virkade blommor är ju så vårfräscha! Rena färgbomben en så kulen dag som idag. Själv har jag måsta lägga mina handarbeten på hyllan för ett tag framöver. Har troligtvis felbelastat min vänsterarm efter flygturen på julafton så nu har jag triggat sk. bursit i vänster axel. Gör ont så in in hel***e! Fick genast kortisonspruta men tycker själv att det inte hjälpt ett dugg.
SvaraRaderaSå nu vankar jag på som en osalig ande och kan inget göra. Elle det kan jag. Nu drar jag till bästa vännen på kaffe!
Pipi
Aj-aj! Jodu, flygturer och andra vurpor tenderar att ta sig mer handfasta uttryck ju högre upp i åldrarna man kommer, som mitt snöskottarknä är ett bra bevis för. Hade jag gjort samma vrid- & bändvurpa för fem år sedan hade förmodligen inget hänt, men nu var läget ett annat :o/
RaderaAj då, så vart jag påmind om alla mormorsrutor som ligger o vilar nånstans... tror dom får ligga lite till. Hopplöst när man är periodare. Just nu får skrivperioden råda. Kram
SvaraRaderaVälkänt fenomen, hördu, och DU ska inte virka just nu. Du skriva skriva! Mormorsrutor virkar man en här och en där, när andan faller på. Och andan kanske inte faller på mer än med åratals mellanrum. So be it! :o)
RaderaHej! Å vad många fina blommor du har virkat ska verkligen bli spännande att se den färdiga filten senare. Ha det bra Karin
SvaraRaderaTack du! Och den färdiga skapelsen närmar sig bra mycket snabbare än jag trodde när jag satte igång. De här "blomrutorna" inte bara kul att virka, de går fort att producera också :o)
Radera