Alldeles bredvid min torkställning har jag Glaspalatset, mitt växthus. Där växer det i regnskogsaktig takt just nu och slanggurkorna är på god väg. Under extra ”växthus” av PET-flaskor som jag kapat bottnarna av försöker jag rota toppsticklingar av luktolvon, som jag tiggde till mig alldeles nyssens. T.v. verkar det gå vägen.
Och rosornas blomning är så nära, så nära nu. Klätterrosen 'Wrams Gunnarstorp' stoltserade igår med sin första, perfekta knopp, som idag på morgonen var fullt utslagen. Övriga busk- och klätterraringar är på gång de med, så räkna med rosbilder till lust och leda framöver!
Men just nu är det pionernas tid, som väl ingen kunnat undgå? Min gula 'Garden Treasure', ny för året, har bara en enda blomma. Men vilken skönhet! De två jätteruggarna med min namnlösa, djuprosa pion glömde jag i år att stötta upp innan det var för sent, så här formligen väller det blommor över backen.
Sen måste jag bekänna färg ... Jag har aldrig förr haft så mycket som en endaste dahlia i min trädgård, men vem kan väl motstå en så här ljuvlig, rosa sak..?
Min likaledes namnlösa (jag borde veta, men har glömt) doftpion i rosa och vitt är gårdens riktiga stolthet och den kom jag minsann ihåg att stöda upp. Speciellt i skymningen är ”busken” nästan överjordisk, när de vita blommorna lyser i skumrasket.
De rosaröda är vackra de med, men kan nog sägas stå mer för överflöd än andlös skönhet. Här i sällskap med min japanska dvärgpil, som har ett tilltalande, spräckligt bladverk i rosa, vitt och grönt.
Hur – jag säger HUR – ska man hinna ta in all denna skönhet? Hur ska man kunna lagra intrycken inför vintern och lyckas plocka fram dem när det känns som allra tyngst..? Tack i himlen för bloggen, säger jag! Den gör det ju faktiskt lite lättare.
Och vet ni vad? Närmsta grannen påstod igår att han sett rådjur skuttande rätt genom min trädgård!! Men för sjutton, ska det inte räcka med myror, bladlöss, gröna larver m.m? Ska man få rådjursproblem nu också, mitt i stan?!
Inte kan väl ryktet redan ha gått om att jag planterat dahlior..?
Åh, din rosa-vita pion är verkligen magisk! Såå vacker! Faktiskt ännu finare än mina kritvita, som jag annars älskar...
SvaraRaderaOch jag håller med dig om bloggens välsignelse! Jag roar mig ibland med att kolla trädgårdsbilderna från samma tid i fjor och jämför!
Plus all glädje man har av sina bloggvänner förstås...
Ha en bra dag, kram, Monica
Om du är sugen på att prova dra fram fröplantor av den rosavita pionen kan jag efter blomningen skicka dig lite frökapslar när de mognat. Säg bara till!
RaderaDet är verkligen tur att man bloggar numera, för sånt jag tror blev gjort ifjol - eller för max två år sedan - har många gånger visat sig vara av mycket äldre datum än så. Tiden har vingar, det kommer man inte undan :o/
Jag säger som Monica åhh så fina de rosa-vita pionerna är. Den gula är också underbar, det är inte ofta man ser gula pioner. De allra flesta har de som man kallar bondpioner, speciellt ute på landsbygden.
SvaraRaderaHär har rosorna blommat en tid nu, men det har regnat och blåst, ja du förstår hur kul det är för rosor.
Ja du Nina, nu får vi inte se Taylor förrän augusti. Men som tur är har man Sommar med Ernst att titta på. Jag tycker Ernst är superduktig på det mesta.
Ha det bra
Monkan
Ska jag vara ärlig har jag aldrig sett en gul pion förut. Men mitt trädgårdsintresse är ju, sett i ett historiskt perspektiv, ganska nytt. Så faktum är, att jag säkert sett massor av gulingar tidigare i livet, men utan att se dem. Ja, du förstår hur jag menar :o)
RaderaRegn - med måttligt tryck - vill jag nog ha, för här är torrt, torrt, torrt. Men vindar? Nä, inte ens om de är sydliga och ljumma. För i år är det tydligen ett "rosår"; inte en bladlus så långt ögat når och bl.a. 'Aimable Amie' har en sån oerhörd mängd med knopp som hon aldrig haft förut. Det skulle ju vara riktigt typiskt om vädret sabbade blomningen.
Visst är det lite knasigt att man kan sakna en tv-personlighet som man inte har någon annan än en tittarrelation med? Men det hjälps inte. Trädgårdslördag/Trädgårdsonsdag är inte samma sak utan Mr J :o/ Inget fel på Gunnel, som verkar vikariera, men John är John.
Och nåjo, nog är Ernst en fena på både det ena och det andra. Men från att ha gillat hans sommarprogram riktigt mycket - så länge han tog sig an normalprojekt, som gamla torp och så - har jag nu vänt över mot att mest bli irriterad över att det allra mesta han får till är sånt som kostar mängder av kulor. Plus att det numera inte är några helt vanliga kojor han röjer runt i. Ändå tittar jag. Ibland.
Jag glömde att påminna dig att ta fram bössan, sätt dig på pass och vips har du fina rådjursstekar i boxen, ha ha.
SvaraRaderaDu menar att jag skulle ta och »göra en Søgaard»? Hm, kanske det, du! Böter baserar sig ju på vilken inkomst man har, och har man ringa inkomster blir straffet rätt så lågt. Fast avskjutning av rådjur inom stadsgränsen och i tätbebyggt område är kanske belagt med tuffare följder än en enkel ordningsbot..?
RaderaMen lite rådjur i frysen skulle förstås inte alls vara fel ;o)
Ja, plötsligt klarar inte den inbyggda agendan av sitt arbete längre. Då är det bra med sparade bilder och blogg. Jag har hotat maken med att börja spela in hans svar på en del viktiga frågor också eftersom han inte kommer ihåg vad han har lovat. Just pioner går jättebra att spara. Knipsa av några precis när de ska till att slå ut och torka dem upp och ner på lämpligt ställe. De håller sedan färg och form väldigt länge.
SvaraRaderaKram /Kerstin
Va, menar du verkligen att pioner lämpar sig för torkning? Det var då en fullständig nyhet för mig, som jag per omgående måste prova. Här finns i år såna mängder av blomställningar att jag utan större förlust kan knipsa av några stycken och experimentera.
RaderaTack för tipset!