”Slakthus 5”

JAG HAR INTE haft mycket tid eller ork för datorhäng de senaste två dagarna, för det tar på en gammal och ledbruten att ägna sig åt skogs­avverkning. Med äppelträdsbeskärningen i färskt minne bevarad i framför allt ryggslutet har tempot inte varit högt nu när syrenhäcken skulle ner.

Gnetat på som en letargisk bäver på överväxel har jag ändå gjort och tro’t den som vill, men här växte en bred rad med drygt tre meter höga syrener så sent som i förrgår:

Konrad har fått jobba för högtryck och spottat ur sig ett oräkneligt an­tal skottkärrslass med flis. Merparten har jag lagt i ett fettjockt lager runt mina nyplanterade hallonbuskar, för att göra vad jag kan för att förhindra ogräsinväxt. Plus att det ju hjälper till att hålla fukten kvar i den sandiga jorden.

Det ser väldigt naket och tomt ut just nu, och värre lär det bli när jag hunnit finlira med sekatör och gräsklippare, för alla vilsekomna stam­mar och rotskott ytterom min tomt ska bort innan jag är färdig. Men om några år – kanske tre med lite tur – borde återväxten ha nått någon sorts höjd igen och tar sig förhoppningsvis för att blomma också.

Om man tänker på att jag i oktober ifjol klippte ner en annan häck, den av Spiraea salicifolia, tio centimeter ovan jord och att den idag ser ut så här, då finns det ju hopp!

Och den kanadensiska solhatten bara blommar och blommar ... Nu har den blivit så reslig och tung av utslagna ”hattar”, att jag fått lov att slå ett rep runt midjan på ruggen och stötta upp den med en käpp. Klart maffig växt!