HERREGUD, SÅ FJOLLIG man kan bli med åren ... T.ex. visste jag inte till mig i förrgår, när jag upptäckte att mina änglavingar (fläckbegonia, Begonia maculata) har prytt sig med blommor. Tantvarningarna kommer således inte bara i spridda skurar nuförtiden. Nä, minsann! Det är tammefan så att det ösregnar nästan alla dagar, så är det.
Jag har redan ett tag lagt märke till att jag lite för ofta har en tendens att börja meningar med: ”Ja, annat var det när jag var ung, för då ...” Och uttrycket Det var bättre förr har blivit så vanligt förekommande i min vokabulär, att jag seriöst funderar på om jag ska ta och brodera mig en väggbonad med texten.
Dagen ser ut att bli en lika hopplös sådan som den igår, med gungeligung-gung i skallen heela långa dagen, konstant ”värk” i vaderna och pirr i underkropp och armar om jag lägger mig platt för att motverka sjögången. Och som en extra guldkant en liten, liten huvudvärk som gör sig påmind från arla morgonstund till sena kvällen. Fröjdefullt så det förslår :o/ Om inte läkarvetenskapen snart kommer underfund med vad allt som är knas med mig, ja, då blir jag knasig!
En sån tur att jag bakade en sats muffins i förrgår kväll, för då finns det åtminstone någonting att trösta sig med. Mina mandelmuffins utgår från receptet för chokladmuffins, med den enda skillnaden att kakaon är utbytt mot mandelmjöl istället.
Simma lugnt, hörni! Det tänker jag göra. Sängbottencrawl av olympiska mått verkar det som.
Tantvarning är ett dumt ord tycker jag! Tanter är ju det bästa som finns och om och när man blir det, ska man väl vara glad! Jag kan väl kalla mig för tant sedan ett stort antal år tillbaka om man ska gå efter åldern och det är jag stolt och glad över!
SvaraRaderaDu har nog ett antal år framför dig innan du når tantstadiet, men då har du något att se fram emot!
Ha en fin helg, kram, Monica
Att bli tant är, för mig, inte så mycket en siffra på papperet, utan mer summan av alla typiska "tantbeteenden" man lägger sig till med med åren. Vissa kan m.a.o. ha fyllt 95 utan att vara det minsta lilla tant, medan andra, som jag, ackumulerar tantighet i parti och minut redan vid 50(+).
SvaraRadera"Tant" är inte heller ett skällsord - tro för jösse namn inte det! En tant är, som jag definierar det, en människa av kvinnligt kön, vars comfort zone liksom tenderar att bli snävare och snävare med åren; något i stil med att bli allt mer närsynt skulle man också kunna säga. Men det är förstås min subjektiva syn på saken. Alla har väl sin definition, kan jag tänka mig.
Ha ett kanonveckoslut du med! Här är det lika gungigt som igår, så jag befarar att det inte blir så mycket gjort som jag skulle vilja.