Två månader, inte två veckor. Två månader utan att jag erhållit svar på en enkel fråga, varken per brev, e-post, telepati eller röksignaler. Undermåligt så det förslår, annat kan jag inte tycka. Särskilt när vi har att göra med den instans som förväntas utöva tillsyn över att alla övriga i republiken håller sig inom lagens råmärken.
Idag klockar vi även att det gått 82 veckor, snart 83, sedan jag ursprungligen lämnade in mitt klagomål den 10 januari 2012. Det är ett år, sex månader och tjugoåtta dagar det. Med andra ord drygt ett och ett halvt år.
Fast nu kom ju, konstigt nog, mitt klagomål att genomgå metamorfosen att bli ett helt nytt sådant fr.o.m. den 6:e juni 2012, i och med att jag inte godtog det svar våra kära vänner på FPA initialt presterade. Det svar vars andemening var ungefär: ”Men herreguud, vi har ju huur många gånger som helst förklarat för den &@§!%$ kärringen att det inte är något fel på beräkningarna. Nu får hon väl för fan ge sig snart!”
Men det gjorde jag alltså inte, vilket resulterade i att JO, till min oerhörda förvåning, nollställde tidtagningen och började om från scratch. Med exakt samma klagomål!
Que?!
Fast det är klart, det var ju ett utmärkt sätt att förhala det hela, skjuta problemet på framtiden och få tyst på kärringen ett tag till, utan att behöva prestera någonting påtagligt själv.
Sedermera blev jag av ovan nämnda notarie via ett mycket syrligt brev informerad om att behandlingstiden för ett klagomål är åtta månader och att jag, min dumma kossa, inte skulle tro att mitt lilla (?) ärende på något sätt skulle beredas förtur i förhållande till andra. Eller nåja, så skrev hon väl inte exakt, men det var så det lät mellan raderna.
Det oaktat har jag idag bara en sak att säga: ”Jaha ..?” För även om jag är generös och utan att knota accepterar att tiden för behandlingen började om den 6:e juni ifjol har det till dags dato runnit iväg ETT ÅR, TVÅ MÅNADER OCH EN DAG när den innevarande dagen är till ända. Inte åtta månader.
Tar man sig tid och bladar igenom blott ett fåtal av JO:s tidigare ställningstaganden är det lätt att konstatera: det är mer regel än undantag, att den som klagomålet riktats mot alltsomoftast blir åthutad för att behandlingstiden inte har varit skälig. Se där, ja! Den logiska slutsatsen måste därmed bli, att principen för JO:s eget agerande är: ni ska inte göra som vi gör, utan som vi säger.
En annan logisk slutsats är tveklöst, att den enskilda medborgarens rättsskydd i republiken Finland är noll – eller rentav mindre än så, vore det bara tekniskt möjligt att gå på minus. Systemet är ingenting annat än en vackert glittrande såpbubbla, som spricker med ett blött floff! när man petar på den.
Det hela börjar alltmer likna en riktig sängkammarfars. Dessvärre inte med en humor som är i min smak och helt i avsaknad av punch lines. Lika inverterat skrattretande är det, att inte en enda massmedial käft har så mycket stake att han eller hon vågar sig på att ens sniffa på den här stinkande historian. Det är inte helt osökt som jag för mitt inre ser en tydlig bild av de tre aporna. Ni vet de där som inget ser, hör eller säger.
Ja, fy fan, på ren svenska.
Och så ryggskott ovanpå det.
kela, kelan, kaikki, yleinen, yleisen, yleistä, asumistuki, asumistuen, asumistuet, valitus, valituksen, valitusta, eduskunta, eduskunnan, oikeusasiamies, oikeusasiamiehen, omakoti, vuokra-asunto, virheellinen, virhe, väärin, suuruus, arviointi, laiton, laitonta, laittomasti, laskee, laskelma, laskenta, laskennusvirhe, todistelu, todiste, todistetta
Som jag skrev när jag länkade på FB; får man tumskruvar och munkavle om man börjar rota i hur ruttet det är i vårt land?
SvaraRaderaPipi
Sannolikt, ja :o) Och kanske en riktigt låång, av staten bekostad semester i någon trevlig, till Finland utarrenderad gulag i good ole Siberia?
SvaraRaderaMen min viktigaste poäng med det här inlägget är: om inte ens JO rättar sig efter denna rysligt enkla bit av allt vad det stipuleras om i Förvaltningslag är det väl knappast förvånande att de som befinner sig längre ner i hierarkin inte gör det heller?