torsdag 7 november 2013
Humörhöjande åtgärder i fast och flytande form
SÄG MIG, VARFÖR känns det alltid som mörkret tilltar i snabbare takt den här årstiden än vad ljuset återkommer efter vintersolståndet? Och varför ska det nödvändigtvis måsta sätta sig så förbannat på humöret?!
Inte blir det bättre av att mitt mörkerseende försämras så markant från det ena året till det andra. Det står inte länge på förrän min största, månatliga, fasta kostnad (förutom huslånet) kommer att vara el-räkningen, eftersom antalet ljuskällor av nödtvång blir bara fler och fler.
Nåväl, det är inte mycket att göra åt den saken. Så här tar sig den nyaste ljuspunkten, den svävande sfären vid gårdens infart, ut när den strålar i all sin glans:
En av få bra saker med årstiden är att lusten till varma soppor återvänder. Mina soppkok är sällan receptslaviska. De blir alltsomoftast av pyttipannamodellen. Just det, att man kan slänga i nästan vad som helst, är ju soppornas framgångskoncept.
Soppor är bra mat. Soppor är billig mat. Och soppor är det ultimata alternativet för en enbo, som är hjärtligt trött på allt vad matlagning och födointag heter. Länge leve soppan!
En soppa av mindre delikat modell är den sisyfosliknande kampen för att få beräkningarna av det finländska, allmänna bostadsbidraget att göras i enlighet med lag.
Jag noterar idag, att det allaredan gått två veckor sedan BJO torde ha tagit emot mitt brev, i vilket jag anmäler mitt missnöje med hur mitt klagomål till jusitieombudsmannaämbetet behandlats. Eller snarare inte behandlats.
Jag är, som vanligt, vederbörligen o-imponerad.
Inte blir det bättre av att mitt mörkerseende försämras så markant från det ena året till det andra. Det står inte länge på förrän min största, månatliga, fasta kostnad (förutom huslånet) kommer att vara el-räkningen, eftersom antalet ljuskällor av nödtvång blir bara fler och fler.
Nåväl, det är inte mycket att göra åt den saken. Så här tar sig den nyaste ljuspunkten, den svävande sfären vid gårdens infart, ut när den strålar i all sin glans:
En av få bra saker med årstiden är att lusten till varma soppor återvänder. Mina soppkok är sällan receptslaviska. De blir alltsomoftast av pyttipannamodellen. Just det, att man kan slänga i nästan vad som helst, är ju soppornas framgångskoncept.
Soppor är bra mat. Soppor är billig mat. Och soppor är det ultimata alternativet för en enbo, som är hjärtligt trött på allt vad matlagning och födointag heter. Länge leve soppan!
En soppa av mindre delikat modell är den sisyfosliknande kampen för att få beräkningarna av det finländska, allmänna bostadsbidraget att göras i enlighet med lag.
Jag noterar idag, att det allaredan gått två veckor sedan BJO torde ha tagit emot mitt brev, i vilket jag anmäler mitt missnöje med hur mitt klagomål till jusitieombudsmannaämbetet behandlats. Eller snarare inte behandlats.
Jag är, som vanligt, vederbörligen o-imponerad.
Sparat i följande arkivlådor:
Asumistuki Suomessa,
Bostadsbidrag i Finland,
Köksanteckningar,
Metallpyssel,
Myndighetssjabbel,
Tillverkat
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det där med försämrat mörkerseende är jag väl bekant med, jag går inte ens gärna ut när det är mörkt! Och att köra bil i mörker är helt otänkbart för mig...
SvaraRaderaMen soppor gillar jag! Mycket!
Kram, Monica
Detsamma jag trallar! Mörkerkörning är en sedan länge svunnen aktivitet, som jag mycket ogärna ägnar mig åt ens i nödfall. För att inte tala om mörkerkörning i hällregn eller snöglopp ... Helt otänkbart nuförtiden.
RaderaSoppor är den verkliga räddningsplankan när inspirationen och/eller ekonomin tryter. Med ett par påsar linser, röda eller gröna, i skåpet får man dessutom det allra lankigaste och mest urvattnade koket att bli både matigt och gott :o)