ANDRA DAGEN MED DMen planen är att 40 μg om dagen – två, små oljekulor – i alla fall på längre sikt kommer att förändra mitt liv till det bättre. Bland annat är ett lågt D-vitaminvärde kopplat till ett förhöjt TSH, så jag håller fingrarna korsade och hoppas på att med tiden successivt kunna minska min dagliga dos Thyroxin (sköldkörtelhormon) istället för att öka den. Ett lågt D-vitaminvärde innebär även försämrat kolesterolvärde – och ser man på, dras jag inte med en aning förhöjt kolesterol också!
Ju mer jag funderar på saken, desto mer inser jag att D-vitaminet är oändligt viktigt för den mänskliga fysionomin. Ålänningar kallas ibland för ”strömmingsfolket”, delvis på grund av att många förr i världen fick sin utkomst från fisket, men också på grund av att strömming till stor del varit gemene mans vardagsmat.
Strömming (liksom vildlax, makrill, ål) är fet fisk, och intag av fet fisk betyder mängder av naturligt D-vitamin. Adderar man dessutom Ålands stora antal årliga soltimmar plus det faktum att den åländska jordmånen är väldigt kalkrik, ja då har man plötsligt rätt justa förhållanden, ett geografiskt mindre gynnsamt läge till trots.
Men vad är det då som har hänt? Varför har idag även den fiskfjällsförsedda ålänningen brist på D-vitamin..? Tja, förklaringarna är säkert fler än de få jag kommer att tänka på, men här är lite jag klurat på:
- ozonskiktet är för tunt -> att sola är farligt -> minskad kroppsegen produktion av D-vitamin
- havet är fullt av miljögifter -> att äta fet fisk i stora mängder är farligt -> minskat D-vitaminintag
- livsmedelsimporten har ökat -> det naturliga kalktillskottet via kosten har minskat -> de negativa effekterna av brist på D-vitamin visar sig snabbare än förr
Det kan hända att jag är helt ute och cyklar, men något ligger det nog i mitt lekmannaresonemang. Jag har ännu mer tankar om det här, men det tar jag i ett skilt inlägg nå’n annan gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!