25 var det väl..?

JA, MÅ HON leva, ja, må hon leva osv. Japp, idag är det födelsedag. Jag vaknade onödigt tidigt och kunde snabbt konstatera att vädret är precis som det alltid brukar vara på min födelsedag: grått, grått, grått och fuktigt. November är verkligen en äcklig månad, och det hjälper föga upp saken att jag och Astrid (Lindgren) är födda då, och dessutom på samma dag. Grattis, Astrid, där i din himmel!

Gårdagen ägnade jag åt konditoriverksamhet i all enkelhet, och har producerat havreflarn, drömmar, amerikanska chokladmuffins samt kakbotten till en riktigt maffig chokladtårta. Tyvärr glömde jag ta en bild medan den sistnämnda ännu var hel, men här är i alla fall en på biten som blev kvar:

Och här lite chokladmuffins:

Igår slog jag dessutom på stort och unnade mig två buketter med rosor när jag var till stormarknaden och bunkrade inför bakandet. Tio rosor per knippe var det, så nu står det en riktigt tjusig bukett på vardagsrumsbordet i den ena av mina två Alvar Aalto-vaser. De är vackra, Aaltos vaser, men ack så sällan de kommer till användning! Ja, jag menar, hur ofta köper - eller får - man blombuketter av tillräcklig magnitud för att fylla en sådan? I mitt fall nästan aldrig.

Men jag har inte bara ägnat mig åt bakning och inredning, tro inte det. Jag har dessutom hunnit med att flytta min boksajt, ett nytt kapitel, till Google Sites: http://sites.google.com/site/1nyttkapitel/. Orsaken till flytten är att jag inte fick till en snygg design och full funktionalitet på den förra adressen. PHP-funktionerna kommer man nämligen inte åt med mindre än att man abonnerar på ett webbhotell, och det kändes som en gudsnådelig överkurs i det här skedet. Så efter en del trixande, fixande och hårslitande är ett nytt kapitel således omlokaliserat. Resultatet blev helt okej. Så sätt igång och läs nu, alla ni där ute i sajberrymden!

Säg, borde det inte vara tvärtom?

JÖSSES, JAG KOM just på att jag fyller år om bara fem dagar ... Gulp! Vill inte! Det betyder arbete. Jag har aldrig fattat varför det har blivit så, att den som har något att fira per automatik ska vara den som förväntas avsätta såväl tid som pengar på detta. Det borde ju vara precis tvärtom.

Istället för att svettas i köket för att hinna baka sju sorters kakor och en tårta stor som självaste Island, vill jag bli uppvaktad, få allt serverat. Och med fördel föräras en jättebukett med fräscha rosor plus ett presentkort stort nog att täcka hela det kommande årets behov av en ny, glädjespridande bukett i veckan! Dream on. De fåtaliga gånger det finns färska snittblommor i mitt hus, är det undertecknad själv som stått för fiolerna. Precis som med allt annat.

Just nu är jag på humör för att ta en s.k. kreativ paus – från hela livet. Jag vill inte laga mat alla dagar, jag vill absolut inte städa och diska, under inga som helst omständigheter tvätta, spika upp lister som fattas, måla hatthylla, bygga sänggavel eller besikta bilen. För att inte tala om att hämta posten varje dag, kratta bort nittitritton ton löv från gården, trava iväg och tömma hinken med hushållskompost, fundera på vad som behöver handlas eller ens tvätta håret. Nä, jag vill bara vara; ett tillstånd jag inte tror att jag lyckats befinna mig i sedan tidiga barnaår. Och förmodligen aldrig kommer att uppnå igen.

*suck* Det är väl bara att ta ett stadigt tag i bettskenan – som en god vän brukar säga – och gräva fram receptet på tårtbottnar och havreflarn. Grattis, Nina.

Kapitel 1 helt ur spår

MIN TID SOM delaktig på Kapitel 1 är definitivt över. Maken till dårhus får man leta efter här på nätet. Och ägarna, Piratförlaget och Ola Lauritzson, tycks inte bry sig nämnvärt. Ja, ärligt talat inte alls. Inte ens så mycket att medlemmarna informeras om vad som är i görningen inför framtiden.

Meanwhile tillåts fullkomligt utflippade multialiaspersoner sabotera såväl listor som stämningen på sajtens forum. Inte en tråd får behålla sin seriositet utan att någon nödvändigtvis ska tränga sig in med ovidkommande - ofta osakliga - inlägg. Jag ångrar bittert att jag överhuvudtaget andats för någon om att jag registrerat mig som medlem där. Jag skäms över att jag gjort det.

På tal om det, så finnes på denna sajt ytterligare ett mycket märkligt fenomen: det går inte att avregistrera sig! Jovisst, du kan ta bort alla dina böcker, men ditt medlemskap går det inte att få annullerat. Detta är häpnadsväckande och jag undrar om det ens kan vara lagligt..?

Allt vidare samröre med Kapitel 1 är fr.o.m. nu avslutat för min del. Vill ni läsa mina böcker får ni gå till sajten ett nytt kapitel.

Ett PS: Är man tillräckigt bestämd så går det faktiskt att bli helt avregistrerad från K1! Jag mejlade in mitt användarnamn plus lösenordet och krävde att bli avreggad, och si, det lyckades. Jippi! Jag är FRIIIII :)

Egen boksajt på gång!

SEDAN I TISDAGS har jag en helt egen boksajt uppe: http://www.blogger.com/. (Länken är bruten; sajten är flyttad till http://sites.google.com/site/1nyttkapitel/)

Orsaken? Tja, jag ”ruttnade” slutgiltigt på hur dåligt mångt och mycket fungerar på Kapitel 1. Jag menar, det intressanta är ju trots allt att enkelt hitta något att läsa; skit samma vem som ligger på topplistor hit och topplistor dit. Men problemet på K1 uppstår om man inte ligger högt på någon lista, för då är det ingen som hittar ens böcker.

F.n. är det endast mina egna verk som finns där, men med tiden dyker det kanske upp andra författarwannabes som har lust att publicera hos mig. T.v. är jag dock mer än nöjd med ett lugnt hörn att få husera i för mig själv :)

Böckerna är tillgängliga – snyggt och prydligt ombrutna – i behändigt pdf-format, för läsning i Acrobat Reader. Kanske pdf funkar i Adobe Digital Editions också, men det låter jag vara osagt. Att få läsa i ”riktigt bokformat” är faktiskt bättre än på K1, där det sannerligen inte är något nöje att läsa; ett evigt klickande till nästa sida, nästa kapitel osv. Plus att formateringsfunktionerna är värdelösa. Förstaradsindrag är t.ex. fullständigt omöjligt att åstadkomma utan att manuellt sitta och hacka in ett antal mellanslag ...

Därför lämnar jag Kapitel 1

JAG HAR FATTAT ett beslut! Nej, det betyder inte att jag äntligen har bestämt mig för att sluta röka. Men sluta ska jag, med att ha mina böcker publicerade på Kapitel 1. Så länge sajtens tekniska upplägg fortsätter att trampa runt i barnskorna ser jag inte mycket vits med att aktivt lägga upp texter där. Vid det här laget, cirka ett år efter att sajten drog igång, finns det tusentals titlar att välja mellan. Men hur? Det är nästintill omöjligt under nu rådande upplägg. Här är några synpunkter:

a) Din bok får med lite tur en mikrostund av synlighet när den är ny och hamnar överst i listan ”Nyaste”. Har du otur är det någon annan som sekunden efter lägger upp sin nya bok och då – poff! – är ditt alster osynligt igen. Lite, men inte mycket, längre fram har så många nya böcker tillkommit, att ditt verk inte ens finns med bland Topp 10 bland de senast publicerade.

b) För att din bok ska synas bland slumpmässigt valda titlar i reklamrutan som kallas för ”Boktipset” måste du först ta dig in på listan ”Bäst betyg”. Det gör du inte förrän minst tio personer läst och betygsatt din bok, plus att ditt medelbetyg måste vara minimum 3,5 hjärtan. Har du riktig otur hamnar du aldrig där, eftersom ingen hittat till din bok för att kunna läsa och ge betyg. Eller så ska du ha en sjujävla stor släkt och många välvilliga vänner som ställer upp och pushar fram dig.

c) Listorna, som är t.v. är en boks enda chans att få exponering, kan fortsättningsvis manipuleras helt godtyckligt av sådana som registrerar sig under flera olika alias, och med hjälp av dessa kan höja eller sänka en boks placering enligt eget gottfinnande. Kocko bello, om jag får ha en åsikt.

Nej, det finns en del att uträtta innan K1 fungerar så som jag skulle vilja. Bl.a. borde Boktipset bestå av ett slumpmässigt urval av alla publicerade böcker, inte bara de som redan fått så mycket uppmärksamhet att de finns med på Boktoppen.

En annan funktion som jag saknar, är möjligheten att på sin profilsida lägga upp en egen lista med bokrekommendationer. Det skulle ju vara ett utmärkt sätt för medlemmarna är hjälpa varandra med marknadsföringen!

Nåväl, det om det. Vad jag kommer att göra istället, är att lägga upp mina egna böcker på en egen sajt. I pdf-form, så att jag kan ombryta dem snyggt och vid behov även infoga illustrationer. Dessvärre blir det inte gjort så där i rappet, för jag måste först sätta mig bättre in i alla Adobe Acrobats finesser. Jag vill nämligen att det även ska vara lätt att läsa min böcker, och då måste jag bl.a. klura ut hur man skapar klickbara kortvägar i ett pdf-dokument.

Lyckat på loppis!

ALLA HELGONS DAG, och jag firar det med ett riktigt fynd: sex stycken dessertskålar på fot av modellen ”Barokki”, design Erkki Tapio Siiroinen på 1970-talet för Riihimäen lasi. Priset nämner jag överhuvudtaget inte, för det var så löjligt lågt ;o)

På författarfronten kan jag meddela att jag i morse passerade 100.000 tecken inkl. blanksteg på min växande berättelse om tant Solveig och hennes dejtingbravader. Puh! Därmed är nästan halva boken färdig.

Dags att byta däck

INATT HAR DET varit kallt, riktigt kallt. Trots att jag sov till närmare nio i morse, låg frosten vit över allting när jag gick och hämtade tidningen. Och bilens rutor var alldeles igenisade.I och med det dök det upp en ny punkt på dagens to do-lista: däckbyte.

Varför är det samma visa varje år? Det tar mig bara tjugo-trettio minuter att byta däck, och ändå draaar jag mig och skjuter fram det till sista minuten. Jag måste helt klart inbilla mig - varenda år - att det ska komma någon välvillig man och knacka på min dörr, för att erbjuda sig att, helt kostnadsfritt, åta sig det tradiga jobbet. Ha! säger jag. Chansen att detta inträffar är lika liten som att jag blir ensam om en sjua på Lotto någon lördag.

Förutom dagens oplanerade verkstadsarbete står även muffinsbak på min agenda. Dotterns klass ordnar Halloweendisco ikväll, och snälla mamma har lovat bidra med bakverk till försäljning. Och detta trots att jag redan gjort en hel laddning marknadsnougat åt henne! Nog är jag en bussig morsa :)

I något mellanrum bör jag även hinna skriva lite på Livet leker, liket lever. (Länken öppnar en pdf-fil i ett separat fönster.) Vid gårdagens kontroll konstaterade jag att antalet tecken inklusive blanksteg t.v. är endast knappa 97.000; alldeles för lite för att det ska kännas bra. Nu är ju i och för sig berättelsen lååångt ifrån färdig, men tiden kommer emot mig. Hur i jösse namn ska jag hinna få ihop minimum 200.000 tecken, när jag tydligen skriver så långsamt som jag gör?!

Fast jag skriver ju, å andra sidan, redan i det här skedet väldigt genomtänkt och vad som bör klassas som relativt ”färdigt”. Min lit står till att mängden redigeringsarbete istället ska bli väldigt liten. Det man förlorar på gungorna tar man som bekant igen på karusellen!

Läckert på loppis!

UTANFÖR MITT KÖKSFÖNSTER står ett jättelikt, femtio år gammalt lärkträd. Man vet att hösten med sina klor har tagit ett stadigt grepp om sommarhalvårets rygg, när lärkens barr ändrar färg från gran­grönt till gult. Nu har det hänt. Snart kommer barren att falla och täcka marken med en tät matta, som ovillkorligen måste krattas bort, om gräsmattan därunder ska ha en chans att överleva.

Detta ålderstigna träd producerar också oöverskådliga mängder med kottar. Om kottar var guld, då skulle jag vara miljonär ... många gång­er om. Men jag får nöja mig med att vara obetald träd­gårds­ar­be­ta­re, och jag tror ärligt talat att jag i och med det är en lyckligare människa.

I år håller jag annars igen med lövkrattningen. Istället har jag vid ett par tillfällen dragit igång min gräsklippare och klippt löv. De smulor som blir kvar får delvis ligga kvar och gödsla marken, och delvis krat­tar jag ihop resterna och lägger ett rejält lager under häckar och buskar. Låt kretsloppet ha sin gång! Varför trycka lövkomposterna fulla, när det går att gödsla direkt på plats?

Sen vill jag passa på att visa hur fint det blev i mitt hallfönster, med de tre vita ytterkrukor jag fyndade på en loppis på Thuregården strax utanför sta’n. Jag drömmer förstås om att någon gång få råd med riktiga Waldemarsuddekrukor, men de här, med sina små fossingar, är nästan lika fina. I alla fall med en vit krysantem i varje!

Rosor och en dörrkrans

JAG MÅSTE BARA få lägga upp en bild på den ljuvliga rosbukett jag fick för några dagar sedan av en väninna. Crémevita rosor ... underbart! Synd bara att snittblommor står så kort tid.



Och idag har jag, sent om sider, färdigställt en dörrkrans av pappersstjärnor; ett beställningsjobb från USA. Den blev rätt okej, tycker jag :) Cirka 30 cm i diameter är den, och 3,5 cm på djupet.



[tags: moravian star, paper, folded, glitter, wreath]

Dårfinkar på Kapitel 1

DRIFTSTÖRNING PÅ K1 - eller vad man nu ska kalla det. Sedan tidig morgon idag har jag valt att dölja alla mina böcker på Kapitel 1, eftersom klimatet på denna skrivarsajt f.n. är osunt, illvilligt och destruktivt. Jag kanske gör mina böcker tillgängliga igen så småningom, men det beror helt och hållet på om sajtens ägare, Ola Laurtizson, lyckas styra upp den krängande skutan.

Sååå trist, när ett fåtal dårfinkar tillåts förstöra för den seriösa majoriteten :(

127

JESUS H CHRIST... Jag just roat mig med att räkna igenom mina hittillsvarande A till Ö-limerickar på Kapitel 1. Ja, de som är publicerade i min bok Limerickar att le åt alltså. (Länken öppnar en pdf-fil i ett separat fönster.) Håll i er nu ... det är nu etthundratjugosju fräcka stycken jag rimmat ihop! 127 ... vilket otroligt antal på så pass kort tid. Jag är chockad själv :)

Skam den som ger sig

FROSTMORGON! DET HAR således varit kallt i natt. Attans då! Jag som inte räddat alla mina uteplanterade pelargoner ännu ... Är det för sent att ta in dem efter att kölden nypt dem?

Jag har tills vidare aldrig lyckats övervintra dessa somriga blomster, men i år hade jag tänkt försöka en gång till. Någonstans snappade jag för ett tag sedan upp ett tips, som går ut på att man helt sonika gräver upp hela växten. Sen skakar man av jorden och hänger plantan torrt, mörkt och upp-och-ner över vintern. Inne i en garderob, typ.

Förra vintern misslykades jag kapitalt. Och hade de facto inte kopplat in hjärnan före ... Jag höstade helt glatt upp alla pelargoner på vinden, där det är både svalt och ljust. Perfekt, tänkte jagi min enfald. Men icke! Vad jag totalt förbisåg, är att det faktiskt blir minusgrader där uppe när Kung Bore är som argast. Följden blev ett större antal bortfrusna stackare, utan en tillstymmelse till liv. I våras var det bara att åka till Blomsterlandet igen och shoppa nya. Suck ...

"Livet leker" listtvåa!

MAN HINNER BARA ropa hej innan saker ändrar sig ... Till min ohöljda förvåning har Livet leker, liket lever tydligen blivit betygsatt tio gånger, eftersom den nu på morgonen pluppade upp som tvåa på Boktoppen på Kapitel 1. (Länken öppnar en pdf-fil i ett separat fönster.) Hej och hå ... nu får jag verkligen lägga manken till och få fart på berättandet ;)

"Livet leker" etta på novelltoppen!

KVÄLLEN BJÖD PÅ en riktigt glad överraskning: Mitt pågående romanprojekt (från början tänkt som novell) Livet leker, liket lever (länken öppnar en pdf-fil i ett separat fönster) har hoppat upp som etta på novelltoppen på Kapitel 1. Jättekul, eftersom jag varit tveksam till om genren överhuvudtaget passar mig.

Sen är jag enormt glad över min nyfunna vän i sajberspejs, Alexandra. Även hon medlem på Kapitel 1 och en underbar skribent. Vi har på senare tid tagit för vana att granska varandras texter, och det är åtminstone för mig mycket värt. Jag är en hejare på att hitta fel i andras skriverier, men för mina egna blir jag totalblind. Hoppas bara att hon har lika stort utbyte av mig som jag av henne ...

Utanför mitt köksfönster är det beckmörkt, men inne i mitt lilla Ruckel är det hur mysigt som helst. På fönsterkarmen brinner fem av Marimekkos Kivilyktor i olika gröna nyanser, gult och rött och i braskaminen i vardagsrummet sprakar elden. Livet är emellanåt rätt gott, även om uppförsbackarna ibland känns många och långa!

Lyckad loppisrunda

OJ, TÄNK ATT det redan är oktober! I morse var det kallt när jag tassade iväg i bara morgonrocken och hämtade tidningen. Mina grannar har f.ö. säkert börjat tycka att jag är helt kocko, för jag passar alltid på att också plocka lite äpplen som fallit under natten. Jag menar, när man ändå är ute så ... :o)

Idag har jag varit på loppisrunda, eftersom jag måste in till posten med ett paket. Och självklart gjorde jag ett fynd igen! Denna gång en Näppyläskål i brunt glas designad av finska glaskonstnärinnan Saara Hopea på 1950-talet. Det lustiga är, att jag vid gårdagens middag fick en likadan skål i turkosblått. Även den ett loppisfynd. Vid det här laget har jag en hel hög, om ock inte av alla färger ännu.

Sen kunde jag inte motstå att köpa tre gula äggkoppar på fot tillverkade av melamin. Typiskt 1970-taliga och passar perfekt till mitt kök, vars accentfärger är gult, rött och orange. Dessutom har jag tidigare inte ägt några äggkoppar ;)

Tavlor uppåt väggarna och fyndat på auktion

VISSA SAKER BARA bara har lång framförhållning innan de blir gjorda. Som att hänga konst. Idag, efter fyra år i ”Rucklet”, har jag äntligen satt igång.

Orsaken till att det inte blivit gjort tidigare, är att jag är så in i bomben noggrann när jag hänger t.ex. tavlor. Det måste bli på millimetern rätt, annars kan jag reta mig på ”felet” i all evighet. Detta, i sin tur, innebär att jag är tvungen att mäta alla tavlor, skära till kartongbitar i samma dimension och medelst målartejp arrangera kartongtavlorna där jag vill ha dem. Sen blir jag kanske inte nöjd med första försöket, och då är det bara att börja om från början. Summa nio tavlor har jag fått upp idag och det har tagit en hel arbetsdag i anspråk ... Men perfekt hängning blev det ;o)

Föregående veckosluts auktionsbesök blev förresten riktigt lyckat. Jag ropade åt mig två stora serveringsskedar av norskt silver för en spottstyver, eftersom auktionsförrättaren ropade ut dem som nysilver.

Och så fick jag en koboltblå Grapponiaskål (design Nanny Still) ...

... plus en stilig ishink av rökfärgat glas, designad av Kaj Franck för Nuutajärvi/Notsjö på 1960-talet.

Till huset fyndade jag ett rejält skruvstycke på metallstativ, så tungt att jag nätt och jämt lyckades baxa in det i bilen utan hjälp. Men nu kan jag äntligen bocka t.ex. armeringsjärn hemma!

Nog för idag. Nu ska jag grädda brödet som stått och jäst sedan i förmiddags och sen blir det middag hos goda vänner. Jag har kokat en stor kastrull plommonkräm, som jag ska ta med mig som ”tuliaisija” (= finska, motsvaras ungefär av ”värdinnegåva”).

"Mors lilla Ulli" spränger 1.000-strecket!

KLANG OCH JUBEL, pukor och trumpeter – igår nådde min roman Mors lilla Ulli 1.000 visningar på Kapitel 1. (Länken öppnar en pdf-fil i ett separat fönster.)

Samtidigt blev jag färdig med projektet att skriva tre stycken limerickar för varje bokstav i alfabetet; totalt 87 stycken. Dessa finns också publicerade på Kapitel 1 i boken Limerickar att le åt. (Länken öppnar en pdf-fil i ett separat fönster.) Vet du med dig att du är pryd ska du inte läsa samlingen ;)

Nåväl, nu kommer jag att ägna min författargärning åt den pågående novellen Livet leker, liket lever. (Länken öppnar en pdf-fil i ett nytt fönster.) Eller, tja, det ser faktiskt ut som det blir mer än en novell, kanske rentav en kortroman. T.v. har jag bara hunnit börja berättelsen, och är redan uppe i c. 30.000 tecken inklusive mellanslag ...

Annars är det auktion på gång idag. Jag har inte varit på en enda det här året, så det ska bli riktigt kul. Med lite tur kanske jag gör några trevliga fynd från 1950- och 1960-talen! Bilder kommer i så fall här.

Somt tar tid, annat gör man direkt

ÄNTLIGEN, JAG MENAR verkligen ÄNTLIGEN, har jag fått till stånd vedförvaring på terrassen! Nåja, terrassen byggdes ju inte förrän för två år sedan, men pallkragarna har jag haft i min ägo redan i fyra år. Men nu är det i alla fall gjort. Dotterns kommentar var: ”Jamen, det blir ju inte snyyyggt ...” Fast det tycker jag själv att det är. Eller vad säger ni?

Till vänster om dörren har jag skruvat upp en ljuslykta med öppningsbar sida, som jag hittade på en loppis för ett tag sedan. Det blir ju stadigare än att hänga den i en kedja, och ser riktigt mysigt ut på kvällen i mörkret. Ovanpå ”pallkragshyllan” kan jag vid behov dessutom placera flera lyktor, så vedförvaring får liksom dubbel användning på det viset.

Instundande lördag ska förresten jag och väninnan T ordna loppis på min gård. Det sammanfaller med årets Skördefest här på Åland, och jag hoppas det kommer riktigt mycket folk. Med lite tur blir jag av med diverse ”bra att ha-prylar” jag samlat på mig under åren. Det är dyrt med tidningsannonser, så jag har fixat en utomhusskylt istället. Den syns RYSLIGT bra från vägen ...

Loppisfyndat

IGÅR GJORDE JAG ett fynd – eller egentligen två. Jag och en väninna gav oss på eftermiddagen iväg till en loppis, där vi läst i tidningen att det gavs 50 % rabatt på allt i butiken. Som det nu är på loppisar, så översköljs man i förstone av så fruktansvärt mycket synintryck att det egentligen bara blir ett sammelsurium i skallen. Så vi ägnade säkerligen över en timme åt att strosa runt, lyfta upp, vrida, vända och lägga tillbaka utan att jag tyckte mig hitta någonting av intresse.

Men ... precis när vi stod i beråd att ge oss därifrån fick jag ögonen på en hög, smal och kurvig glaskonstruktion som jag inte sett förut. Det visade sig vara skyddskåpan till en mässingsljusstake, avsedd för antikljus. Precis en sån som jag länge letat efter! Yes! 3 euro kostade den, jag betalade och tänkte sätta mig i bilen. Men när jag på väg ut passerade en pappkartong med dies und das på trappan fick jag syn på en strömmingspilk modell ä, men fullt funktionsduglig. Med lina, tafs och allt. 50 cent till och den var min, så nästa försommar ska här pilkas strömming, vill jag lova :)

Här är ljusstaken (och diverse annat jox i bakgrunden ...)

I förrgår rann för övrigt inspirationen helt oväntat till igen, och jag har satt igång med en ny novell. Livet leker, liket lever heter den, och början är redan publicerad på Kapitel 1, för det är ju intressant att få lite feedback på om man så att säga är på väg åt rätt håll eller inte. Läs gärna och kommentera! Direktlänken är HÄR (länken öppnar en pdf-fil i ett separat fönster).

Ny novell på Kapitel 1

FRÅN OCH MED idag har jag publicerat en tredje novell på Kapitel 1. Titeln är ”... den andres bröd” och det är en lite ruggig historia. Novellen var f.ö. mitt bidrag till årets Solveig von Schoultz-tävling i Finland för vuxna över 30 år, men jag placerade mig således inte. Nåväl, i slutändan handlar det ju inte om vad någon jury anser om mina skriverier, för jag skriver ju för mitt eget höga nöjes skull.

Direktlänk till boken finnes HÄR. Länken öppnar en pdf-fil i ett nytt fönster.

På hemmafronten har jag äntligen fått upp utearmatur både i trappan upp till terrassen och ovanför infarten till carporten. STORT TACK till gode vännen Peter som hjälpte mig med att skruva och spika upp kabel! Sådana vänner är värda mer än sin vikt i guld. Och så härligt det är att inte mera behöva famla sig fram i beckmörkret när man ska upp och ner för trappan. Tänk, i höst och vinter kommer jag inte heller att behöva leta ved i låren under terrassen med en ficklampa i näven ...

1:a och 2:a på Boktoppen!

YIPPIE-KAY-EY, idag ligger båda mina noveller på Kapitel 1:s Boktoppen på första respektive andra plats! Najs :)

Skolan börjar och en ny novell är klar

IDAG ÄR DET skolstart och dotra min bli sjätteklassist. Ack-ack, så fort åren ändå går ... Och ack, att jag själv sitter här och säger så. Precis som mödrar i alla generationer före mig har gjort! Exakt på det sätt jag en gång i en obskyr forntid lovade mig själv att aldrig uttrycka mig.

Hösten anas i luften här i skärgården. Kvällarna blir snabbt mörka och så snart solen dragit nattmössan på sig blir det kallt. Men det gör mig egentligen inte så mycket. Jag har under det senaste kvartalet fått min beskärda del av trädgårdsarbete och utomhusvistelse, och i grund och botten känns det helt okej att sitta inne och skriva.

Jag har så sent som igår slutfört och publicerat min senaste novell på Kapitel 1. Nitlotten heter den och omslaget ser ut så här:

Vill du läsa den är det bara att klicka HÄR. Då öppnas ett nytt fönster med novellen i pdf-format.

Till min stora glädje dröjde det inte ens ett dygn förrän startsidan på Kapitel 1 såg ut så här:

Tydligen hittar mina berättelser sina läsare, och tydligen skriver jag kanske inte helt oävet :) Resultatet är i alla fall inspirerande. Frågan är hur i hela glödheta jag ska hinna med allt jag vill få ur mig ...

"Hoppa jämfota" har gjort ett hopp

IDAG SMALL DET plötsligt till igen på Kapitel 1 och min novell Hoppa jämfota (länken öppnar en pdf-fil i nytt fönster) rusade upp på första plats både bland noveller och böcker över lag! Även om det i slutändan egentligen inte betyder något alls är det ändå skoj när det händer :)

Samlingen limerickar växer ständigt och här är ett par av de senaste som finns publicerade på K1:

En mansgris ifrån Chittagong
tyckte själv den var avundsvärt lång.
Så han drog genom stan
iförd blott en turban,
utan byxa och utan kalsong!

En sunni-muslim från Khartoum
är småväxt, ja mest som en gnom.
När frugan han rider
han flåsar och kvider:
"Var still, annars skjuter jag bom!"

Det skulle förresten vara jättekul att samarbeta med någon driven tecknare och göra en liten bok med fräcka limerickar och schyssta, humoristiska bilder! Var månne hitta en hugad samarbetspartner? Den självskrivne person jag kommer att tänka på är Bosse Österberg, denna gudabenådade tecknare, som även verkar ha ett sinne för humor som sammanfaller med mitt. Men han är antagligen för "stor" för att kunna tänka sig att göra nå't ihop med lilla mig, även om jag t.ex. 2002 var med som finalist i FM i nyskrivna snapsvisor med följande lilla bidrag:

Vem kan supa förutan sill?
Vem kan skilja på glasen?
Vem kan ta sej en nubbe till
utan att bli i gasen?

Jag kan supa förutan sill!
Jag kan skilja på glasen!
Men ej ta mej en nubbe till
utan att bli i gasen ...

Och veckorna går ...

OTROLIGT ATT DET gått snart en månad sedan mitt senaste inlägg ... Och sommaren lider mot sitt slut, det märks tydligt. Speciellt när kvällen blir sen och daggen lägger sig.

Jag har jobbat jättemycket ute i trädgården, men också hunnit med att skriva en del. På Kapitel 1 finns numera, förutom Mors lilla Ulli, en novell, en påbörjad kåseribok, en mycket kort lyrikbok, en bok med haikudikter som blir fler hela tiden samt slutligen en bok med limerickar. Dem skrev jag intensivt under en kort vecka och nu finns det en för varje bokstav i alfabetet.

Den som är intresserad av att kika på vad jag totat ihop kan gå till den här länken: ett nytt kapitel.

Har är till slut ett smakprov från min haikusamling:

Lik en knuten hand
är vallmons hårdslutna knopp –
däri blott skönhet.

Tillfälligt i topp

OJ, VILKEN CHOCK! Från att ha levt ett relativt undanskymt liv en bra bit ner på listorna på Kapitel 1 tog min roman Mors lilla Ulli igår kväll plötsligt ett rejält skutt och har nu i snart ett dygn TOPPAT listan med böcker som har bra betyg!

Först trodde jag det hela berodde på ett tekniskt fel i Kapitel 1:s system, men eftersom "felet" ligger kvar så pass länge är det väl bara att inse att det funnits några läsare som tyckt att min bok är värd ett bra betyg. Nåväl, detta är en lycka som inte kommer att vara särskilt länge, för människor med längre erfarenhet av hur det går till på Kapitel 1 har säkert helt rätt i att det rätt snart dyker upp "lektörer" som medvetet går in för att sänka medelbetyget. Allt för att sopa banan ren på konkurrenter. Trist, men den krassa verkligheten.

Här är i alla fall en skärmdump som bevis på att jag HAR legat högst på listan!

Granny Goes Hip på Judys

FRÅN OCH MED idag finns såväl mina grytlappar som de nydesignade Granny Goes Hip-armbanden till salu inte bara via min egen onlineshop på Etsy utan även hos Judys hantverk och inredning i Mariehamn. Ska bli väldigt spännande att se om någonting hittar nya ägare :)



[tags: crochet, bracelet, cotton, Etsy]

Granny Goes Hip; virkat armband

JAG HAR REDAN länge funderat på vad jag ska göra med alla små restbitar som blir över av garnet när jag virkar mina grytlappar. För några dagar sedan kom jag på det: Värsta coola armbanden, så klart!





Vad nöjd jag blir när jag får användning för sånt som annars skulle slängas! Inspirationen fann jag i de gamla, hederliga mormorsrutorna, men jag ville göra något som känns lite mer funky och modernt och då blev det alltså det här. Hoppas att även andra gillar dom lika mycket som jag själv gör ...

[tags: crochet, bracelet, cotton, Etsy]

Usch, ett så ruttet pensionssystem!

IDAG MÅSTE JAG bara få skriva av mig min irritation över nu gällande lagstiftning när det gäller pension i republiken Finland! Jag har i och för sig en lång bit kvar tills det är dags – och längre blir det väl, med den politik som numera drivs. Men eftersom jag av olika orsaker har läst på lite kan jag inte hjälpa att jag redan nu är riktigt jävligt förbannad!!!

Jag råkar tillhöra den generation i Finland vars arbete före 23 års ålder inte räknas in i den pensionsgrundande arbetstiden. Själv har jag jobbat från det jag fyllde 18. Detta innebär 5 förlorade år.

Min generation får inte heller räkna in studier som leder till examen. I mitt fall från 23 till 26 års ålder. Detta innebär ytterligare 3 förlorade år.

Sen drog jag mitt strå till stacken och producerade en ny skattebetalare, som jag var föräldraledig med i 2 år. Nuförtiden är även detta pensionsgrundande tid, men inte vid den tidpunkt det begav sig för mig. Här blev det alltså 2 förlorade år till.

Totalt är jag alltså ”rånad” på hela TIO pensionsgrundande år!!! Hur fan får det vara på det här viset!?! Vad är det jag betalade skatt och socialskyddsavgift för under mina första fem yrkesverksamma år t.ex???

Adderar man sedan det faktum att min generation är en av de värst drabbade när det kommer till utbrändhet och utslagning på arbetsmarknaden, ja, då blir det definitivt inte kul alls. Såna här funderingar – eller ska vi kalla det insikter – gör att man allvarligt överväger vitsen med att arbeta. Poängen är tydligen att vi 60-talister ska jobba skiten ur oss för att förbättra situationen för yngre generationer, men helst ska ha den goda smaken att lägga oss ner och dö innan vi hinner belasta pensionssystemet överhuvudtaget. Skoj.

Crafts of Today; hantverk i Eckerö

FICK IGÅR ÄNTLIGEN tummen ur och besökte själv utställningen Crafts of Today i Eckerö. Typiskt nog hade en transformator pajat, så belysningen var obefintlig i det rum där mina grytlappar hänger. Därav lyckades jag inte få några riktigt bra bilder, men här är i alla fall en:



På det hela taget är det en väldisponerad utställning, men det finns också några saker jag är kritisk mot:

• Presentationen av utställarna, liksom utställningskatalogen, finns endast på svenska. Finns det möjlighet till endast ett språk skulle det vara klokare att välja engelska, för att tillgodose behovet av information till besökare som inte är svenskspråkiga.
• Det framkommer ingenstans om utställningsföremålen är till salu eller ej. (Eftersom prisangivelser finns i listan blir man ju fundersam.)
• Objektnumren var i vissa fall ganska svåra att lokalisera, lite större lappar hade varit på sin plats.

Här är ett collage med mitt diplom och min sida i utställningskatalogen:



[tags: crochet, pot-holder, peace, sign, cotton, Etsy]

RIX Morronzoo på Åland

RIX MORRONZOO VAR på Åland igår, fredag den 29 maj, och sände live från hotell Havsvidden i Geta. Vännen T, en hängiven Morronzoolyssnare, kunde naturligtvis inte låta bli att ta sig dit för att uppleva Roger, Titti och Gert live och man kan ju inte komma tomhänt, resonerade hon. Således medförde hon ett par var av mina grytlappar åt herrskapet (plus en babymobil åt blivande pappan Jocke, specialtillverkad av undertecknad åt hans väntade bebis). Kul initiativ av kompisen min och till min stora förvåning blev lapparna därmed omnämnda i radio. Jag tackar och niger vackert för denna oväntade gratisreklam och skickar förstås ett särskilt tack till T, vars utmärkta sinne för marknadsföring ledde till detta.

Här är bilder på RIX-lapparna:



Det rosa paret åt Gert pga av hans omtalade träningskläder i samma färg ;) Kan väl alltid vara kul att använda t.ex. ute i sommarstugan.

På Morronzoos egen sajt finns det t.o.m. bildbevis på att lapparna kom fram som dom skulle. Här är länken till arkivet med alla bilder från Ålandsbesöket: http://rixfm.com/index.php?specialcontent=galleries&id=1312

[tags: crochet, pot-holder, peace, sign, star, folklore, cotton, Etsy]

I min patriotiska trädgård

JAG ÄLSKAR VÅREN! Även när det regnar som idag. Men trädgården och all växtlighet däri tackar och frodas. För att förgylla tillvaron för alla besökare vill jag visa följande tre vårliga bilder i riktiga Ålandsfärger:

"View from Aboard"; ny grytlapp

GARNET BÖRJAR TA slut och jag har fått uppfinna lite ny design i och med det. Här är ett exempel på nytillskotten i min produktion. Jag kallar dem View from Aboard, eftersom jag associerar till utsikten genom en fartygsventil.



[tags: crochet, pot-holder, porthole, cotton, Etsy]

Lapparna får publicitet

YAY, MINA FREDSLAPPAR är på första sidan i dagens nummer av vår ena lokaltidning! Men att utställningsplaneraren gjort den grova missen att inte hänga dem så att det tydligt framkommer att de inte är liksidiga gör mig förstås lite sur. Extremt klantigt.



Jag kommer inte att saluföra mina produkter i anslutning till utställningen, eftersom det kostar 50 euro bara för att få sätta dit några varor plus att man förväntas ge bort hela 35% av intäkten i provision! Med det minimala netto jag i dagsläget har på mina grytlappar skulle det innebära att jag i princip ger bort dem gratis. Nej tack, under sådana omständigheter håller jag mig till försäljning via Etsy med bara 3,5% provision och en marknad som dessutom är internationell.

Crafts of Today; vernissage 16.5

HEJ ALLA HANTVERKSINTRESSERADE! Kom på vernissage av utställningen Crafts of Today på Åland den 16.5 i Eckerö Post och Tullhus, som ligger på promenadavstånd om du reser med Eckerö Linjen från Grisslehamn.

Jag har blivit diplomerad!

LIVET ÄR UNDERBART, ja, i alla fall ibland. Idag är jag gladare än på länge, för de handvirkade grytlappar jag levererade som mitt bidrag till årets hantverksmönstring för Gotland/Åboland/Bornholm/Åland har passerat nålsögat och får delta i sommarens utställning, Crafts of Today, i Eckerö Post och Tullhus 17.5-30.8.2009!

Ännu mer glädjande är, att bland 50 deltagande hantverkare är det endast tio som får diplom för mycket goda produkter och jag är en av dem. Detta känns gôtt, det kan jag lova :) Och vilken boost för kreativiteten, att få en sån här erkänsla för det man gör!

Här är juryns omdöme, förresten:

************************************
Glädjande, övertygande och hantverket till heders. Grytlapparnas Rolls Royce. Tekniskt mycket väl utförda och fina färger.

Gammal teknik på ett innovativt sätt. Eventuellt kunde hantverkaren experimentera i nya, värmeisolerande och brandsäkra hightech material för dem som har gasspis?

Produkterna godkänns till utställningen.

Hantverkaren diplomeras.
************************************

Gud, vad jag är glad!!! Glad påsk på er alla där ute i sajbervärlden! Här är ett par gula peacelappar, påsken till ära:



[tags: crochet, pot-holder, peace, sign, cotton, Etsy]

En sann tidsoptimist

VILKEN TIDSOPTIMIST MAN är ... När jag började den här bloggen trodde jag i min enfald att jag skulle ha gott om tid för dagliga funderingar, men ack, så man bedrar sig.

Nåväl, jag kan väl inte påstå att jag under den senaste tiden varit direkt overksam, för jag har - äntligen - lyckats slutföra mitt romanprojekt, som nu har fått titeln Mors lilla Ulli. Förutom att jag skickat manuset till ett par förlag finns det även tillgängligt online för den som är intresserad. Klicka i så fall HÄR.

Dessutom jobbar jag f.n. med en novell, som märkligt nog lever sitt eget liv. Jag hade en väldigt tydlig plan för handlingen, men efter bara ett par sidor styrde berättelsen iväg åt ett helt annat håll än jag tänkt mig. En mycket märklig men samtidigt spännande upplevelse! Undrar just vad som skulle hända om jag gav mig mer tid till organiserat skrivande..?

Gung, gung, gungeligung

HELA HUVET GUNGAR så fort jag sitter framför bildskärmen mer än 5-10 minuter ... Igår var jag på röntgen av nackkotpelaren, så vi får väl se om det rentav är någon felställning/belastningsskada som gör att det blir så här. Någon dag tidigare hamnade jag dessutom en sväng på akuten pga ett konstigt ”bubblande” under revbenen strax till höger om bröstbenet. Doktorn gissar på medellinjebråck, dvs ett ”hål” i bukhinnan, och jag ska på ultraljudsundersökning om några veckor.

Hej och hå, vad det är skojsigt att bli äldre ...

I ateljén börjar det bli någotsånär ordning nu. Fast jag saknar minst två bokhyllesektioner innan jag får allt på sina rätta platser. Herreminje! Hur har jag överhuvudtaget lyckats pressa in allt detta i min bostad och ändå ha plats att leva där??? Så här ser det ut för tillfället:

Hantverksmässigt är jag annars i lite limbo just nu. Jag väntar på en leverans med mera bomullsgarn från Tyskland och kan knappt tåla mig innan det kommer. Det har kommit tre helt nya färger som jag är så nyter på att prova! Under tiden producerar jag små applikationscirklar av alla miljoner kilometer restgarn jag har. Antingen blir de sålda på Etsy eller så gör jag någonting av dom själv:

Virkning och min verkstad

Yes, yes, YES, finally är jag klar med alla 30 fredliga grytlappar! Uj-uj, det här gör jag inte om i första taget, det kan jag lova. Hela kroppen värker efter över 100.000 maskor och en hel månads intensivt virkande.

Detta evighetsprojekt har fört med sig att jag inte hunnit blogga någonting alls på snart en månad, så det har naturligtvis hänt en del i livet på den tiden. Den största händelsen är dock att ett nytt dörrhål tagits upp till min blivande verkstad! Sakta men säkert ska jag alltså flytta ner från min bostadsvåning och har som positiv spin-off äntligen fått ett riktigt sovrum. Med dubbelsäng, gubevars :)

Förresten kom jag nu på att jag för länge sedan utlovade bilder på hur mina nya entrétak blev när det blev färdigt. Så här ser det ut från gatsidan i början av januari, när det blev lite riktig vinter en stund:

Och så här såg det alltså ut hösten 2005 strax efter att jag köpte stället:

[tags: crochet, pot-holder, peace, sign, cotton, Etsy]

Julen står för dörren ... och kransen hänger på

DAN FÖRE DAN idag och julstämningsbarometern visar stadigt på lågtryck. Med åren blir jag alltmer Scroogeaktig och vid det här laget kanske jag inte direkt hatar julen, men det är inte långt ifrån. Särskilt eländigt är det sådana år som detta, när det inte blir vitt av snö utan regnet står som spön i backen. Nej, plastgranen får bli kvar uppe på vinden den här julen och det räcker med den elektrifierade ad­vent­stjär­nan som står i köksfönstret! Jag blir ju ändå ensam på julaftonen så vad båtar det till att släpa fram en massa som ändå ska bort om ett par veckor igen?

Julhelgen kommer jag istället att ägna åt grytlappsvirkning, eftersom jag har en beställning på 30 (!) såna med peacesymbolen på till USA. Sju är färdiga och jag har således bara 23 kvar ... Gissar att jag inte vill se åt varken mönstret eller en virknål på ett bra tag när jag är klar med hela beställningen. Fast det sa jag ju de facto efter förra le­ve­ran­sen också :)

En annan ”stororder” var de åtta dörrkransar av stjärnor som jag ny­li­gen skickade iväg over there. Åtta likadan blev liksom sex för många och det är bara att inse att jag inte gillar serieproduktion.



GOD JUL OCH FRED PÅ JORDEN
ÖNSKAR JAG ALLA KÄNDA OCH OKÄNDA!

[tags: moravian star, paper, folded, glitter, wreath]

Smycken av rönnbär och galvad tråd

GRATTIS, SJÄLVSTÄNDIGA FINLAND! Under ”normala” om­stän­dig­he­ter skulle jag en dag som denna stå på den traditionella jul­mark­na­den i Mariehamn och försöka sälja mina produkter, men med ålderns rätt och bristande entusiasm har jag för första gången inte ens ref­lek­te­rat över att delta. Det är mycket, mycket bekvämare att sitta hem­ma och lägga upp varor on-line på Etsy; det är varmt, torrt och man får inte ont i fötterna ;)

Jag är verkligen inne på trådvridarbiten just nu och idéerna står som spön i backen. Det är spännande att kombinera torkade vilda bär med metall, och jag tycker själv det här blev rätt fint:

Som vanligt är det tiden som sätter gränsen för vad jag hinner och orkar göra. Däremot har jag efter en del vånda - och bollning med ett flertal människor i min omgivning - kommit fram till att jag måste unna mig möjligheten att få ordning i mitt hem och ordning på kontor & hantverk. När hyregästen evakuerar den 31.12 tar jag m.a.o. över utrymmet för eget bruk!

Knut, min ”bra-å-ha” norrman, är redan vidtalad att komma och ta upp ett nytt dörrhål mellan lägenheterna. Gud, så skönt det ska bli att snart ha ett kök som inte är en verkstad, ett sovrum som inte dubblerar som kontor och att slippa ha vardagsrummet fullbelamrat med färdiga produkter! Ekonomiskt blir det tufft, men ger jag inte mig själv den här chansen att försöka få det att funka känns det nästan bortkastat att alls ha köpt eget hus. If you get my point..? Sen vet man ju aldrig, kanske mitt livs charmante riddare på sin vita springare sen kommer galopperande också när jag väl har ett sovrum att er­bjuda istället för en 90-säng i en vrå i kontoret ... ;)

Smycken av rönnbär och oxiderad ståltråd

INGET NYTT ATT rapportera, men här i alla fall en bild på mina se­nas­te skapelser: ett halsband med ståltråd, torkade rönnbär och lite glas­pär­lor samt tillhörande örhängen. Vad allt kan man inte hitta på, så säg?



Eller förresten, något nytt har jag väl ändå i och med att jag blir av med min hyresgäst. Från 1 januari står jag alltså med en tom, ny­re­no­ve­rad etta och i valet och kvalet om jag ska flytta kontor och hant­verk­stad dit eller hyra ut den på nytt för att få in en säker inkomst per månad. Jag behöver utrymmet för eget bruk, inget snack om sa­ken, men samtidigt behöver jag intäkten. Skit också, vad jag har beslutsångest ...

Freakiga värmeljusstakar i trådslöjd

GRATTIS, TONY WICKSTRÖM från Åland, som gick och blev stor­mäs­ta­re i TV3:s Singing Bee! 100.000 fräscha kronor är väl knappast fel och publiktillströmningen när egna orkestern drar på i Arkens natt­klubb lär säkert få en skjuts. Skoj!

F.n. är jag inne i en trådslöjdarperiod. Förutom ett antal bloms­ter­kro­nor har det också resulterat i några hysteriska värmeljusstakar. Full­stän­digt freakiga, men attans så lattjo att tillverka:

Nä, det var väl 24..?

IDAG BLIR JAG fyrtioåtta. Hur gick det till..? Jag fyllde ju tjugosex ba­ra för något år sedan??? Och vart har jag hunnit, vad har jag åstad­kom­mit? Det enda riktigt minnesvärda jag presterat är nog ungen min.

Många människor i min omgivning tycker att jag får så mycket gjort, men faktum är att för mig själv känns det som ingenting händer. Kons­tigt nog, för jag kan ju med egna ögon se resultaten runt om­kring. Varför värderar jag mina egna prestationer så lågt???

Igår råkade jag se en snutt av ett av nutidens fåniga ”låt oss vika ut oss i tv och bli kändisar för en nanosekund”-program. Bröllopsform tror jag det hette. Det jag fastnade för var inte hur deltagarna såg ut eller lyckades i uppsåtet att förbättra sitt utseende/sin kondition, utan ett avsnitt där en av ledarna hade märkt upp en massa svans­försedda heliumballonger med alla möjliga vardagssysslor - allt från”plocka upp” till ”renovera”. Av dessa fick sedan man och hustru hugga åt sig de ballonger de tyckte att bäst representerade vilka delar han eller hon tog ansvar för i det gemensamma livet. Gissa vem som hade flest ...

Det var mycket prat om hur kvinnan i familjen måste få till stånd en bättre ansvarsfördelning för att ge utrymme i livet för s.k. egen tid. Vadå egen tid??? Vad fan är det? Insikten om att det egentligen är långsamt självmord att leva ensam och vara den som håller i alla ballongerna drabbade mig som en frontalkrock med ett ånglok. Om man i en tvåsamhet börjar må dåligt av att ha för mycket på sina axlar är det väl knappst förvånande att man som ensamstående gör det?!

Och hur någon terapeut kan tjata om att man måste unna sig själv att göra saker man mår bra av, det fattar jag inte. Om man i en par­relation - där någon annan faktiskt ansvarar för åtminstone en del av alla sysslor - inte mäktar med att måna om sig själv, HUR I HEL­VE­TE SKA MAN KUNNA DET NÄR MAN ÄR HELT SOLO?!?

Fan, vad jag blev arg. Är arg. Grattis på födelsedagen ... Nu går jag och bakar bröd.

Trådslöjdad krona & Örhängen av stjärnor

OOOPS, VART TOG alla dagar vägen..? Jag tycker att jag mest fnat­tat runt utan att få någonting vettigt gjort och känner mig to­tal­splitt­rad i pallet. Den kognitiva terapin, som först kändes som den gjorde så himla mycket nytta, ger mig för tillfället noll, nada, ingenting. Mest är det jobbigt att behöva passa tiden och ens ta sig dit ...

I förrgår fick jag att plötsligt skov av trådslöjdarlusta. Den har inte vi­sat sitt gråa tryne på rätt länge nu, så det gällde att smida medan järnet var böjbart ;) Resultatet - ännu inte riktigt färdigt - blev ett klätterstöd för krukväxter. Lite likt en kungakrona, inte sant?

Och så har jag tråcklat ihop ett par örhängen med vaxade pap­pers­stjär­nor och några pärlor. Ena riktiga Pridehängen, eftersom de är regnbågsfärgade (specialtryckt papper för att få med samtliga ku­lörer!)

På ruckelrenoveringsfronten börjar skyddstaken till ytterdörrarna bli färdiga. Det blev röda plåttak istället för Icopal, som jag först hade tänkt. Orsaken? Jo, killen på plåtslageriet lovade mig taken för 30 euro styck och då var prisskillnaden så liten att det inte var värt att sätta något annat, mindre estetiskt istället. Knut har gjort ett su­per­bra jobb (som vanligt) och jag är så nöjd med att jag kostat på mig att få det byggt! Bilder kommer endera dagen.

Däremot oroar jag mig lite för väninnan som just köpt sig ett eget renoveringsobjekt, även om det är mycket mindre än mitt. Var och en som är vuxen ansvarar självfallet för sina egna beslut, men eftersom jag så att säga ligger steget före när det gäller upprustning av en gammal kåk, så vet jag också att allt blir mycket-mycket-MYCKET dyrare än man ursprungligen räknat med. Men jag håller tummarna för att det ska gå bra för henne och att lilla kojan blir precis så mysig som hon vill ha den :)

[tags: wirework, crown, beads, moravian star, paper, folded, glitter, earrings]