Trevliga överraskningar

EFTERSOM JAG FLYDDE fältet i god tid före min födelsedag och höll mig borta nästan två veckor efter den hade jag inte räknat med nå­gon form av uppvaktning när jag kom hem från Madeira.

Glädjen blev därför mångdubbel när jag igår möttes av en vacker bu­kett långskaftade rosa rosor från min gamla moster och gamle mor­bror i Åbo. De hade levererats hela fyra dagar före min hemkomst och hängt utomhus på dörren i flera minusgrader i ett par dagar före vä­nin­nan som åtagit sig krukväxtpassningen räddade dem från för­frys­ningsdöden.

Otroligt nog lever de i allra högsta grad och har hälsan, och fick under gårdagen sällskap av ännu fler av samma sort; en bukett från min ena kusin och hennes familj. Tyvärr är ljusförhållandena inomhus en mörk kväll i slutet av november inte de allra bästa för ett lyckat foto­gra­fiskt resultat, men så här ser de ut:


Det känns oerhört lyxigt med rosor av den här sorten mitt i vintern. Ett varmt tack till er, kära släktingar! Lämpimäiset kiitokset teille, rakk­aat sukulaiset!

Ännu mer paff blev jag utåt eftermiddagen idag, när jag fortfarande tontade omkring i morgonrock och raggsockor och det plötsligt ringde på dörren. Där stod ett par av mina närmaste grannar och önskade mig ett försenat grattis på födelsedagen med en enorm, helt ljuvlig, purpurröd cyklamen! Detta hade jag inte ens i min vildaste fantasi kunnat drömma om, så ett varmt tack även till er!


I den inte oävna högen med post som samlats under drygt fjorton da­gar fanns det däremot inte mycket att gråta av lycka över, efter­som jag har svårt för att räkna t.ex. fakturan för TV-avgiften som en av li­vets höjdpunkter. Men ett par gratulationskort hade faktiskt smugit sig in bland räkningar, föråldrade dagstidningar och förhatliga rek­lam­blad. Tack för dem, och ett särskilt tack till Pipi med familj – jag har än­nu inte hämtat mig från chocken ;o)

Sist och slutligen ännu ett tack, ett till alla er som sms:ade, hälsade via bloggen eller mejlade gratulationer medan jag var på Madeira. Ing­en särskild nämnd, men ej heller någon glömd!

Och på måndag levereras växthuset :oD

Vi gungar hemåt

EFTER EN LÅÅÅNG flygresedag igår och en kortkort natt på Rest & Fly på Arlanda är vi äntligen till havs. Om lite drygt en timme har vi åländsk mark under fötterna igen. Najs!

Idag ska jag tillåta mig att bara landa i att vara tillbaka i vår kalla nord igen, imorgon återgår livet till sin vanliga lunk. Tack alla, som följt mig på min femtioårstripp!

Madeira är ett semestermål jag varmt rekommenderar och Madeira Regency Cliff är ett utmärkt hotell som verkligen lever upp till sina klassificeringsstjärnor. Mina åsikter om SAS har ni redan fått ta del av ;o)

SAS = Seriöst Ansvarslöst Skitbolag

BOKA FÖR GUDS skulle inte ett s.k. semesterpaket via www.sas.se! SAS tar inget som helst ansvar för resan om något händer, trots att biljetten är utfärdad av dem och det är de som roffat åt sig be­tal­ning­en.


Hela morgonen har vi ägnat oss åt att ordna vår hemresa från Ma­dei­ra, som ställdes på ända av den 24 timmar långa generalstrejken i Portugal. Eller rättare sagt, så fort vi fick information om strejken bör­jade vi redan igår kväll med att ringa WWTE, som är SAS sam­ar­bets­partner för paketbokningen.

Då fick vi beskedet att ringa igen genast kl. 08:00 svensk tid, vilket vi också gjorde, men där stötte det på patrull. WWTE vägrade ta något som helst ansvar utan hänvisade oss till TAP Portugal, som sköter flygtrafiken på den första sträckan, Funchal-Lissabon.

Nåja, ett antal misslyckade telefonsamtal senare lyckas vi äntligen nå en människa vid TAPs Call Center. Denna bokar beredvilligt om da­gens inställda 07:30-avgång till 05:40 imorgon, men därefter kom nästa stopp. Följande sträckor, Lissabon-Düsseldorf respektive Düs­sel­dorf-Stockholm, är enligt TAP-tjänstemannen SAS ansvarsområde och ingenting hon kan göra något åt.

*suck!*

Ny frenetisk letning på nätet efter telefonnummer till SAS. Lååångt (och därmed DYRT) samtal med en extremt otjänstvillig typ, som fri­svär SAS från allt som helst ansvar. Istället hävdar denne Stefan att det är en för både mig och väninnan okänd resebyrå, Expedia, som är ansvarig för hela paketet.

*tänka-tänka-tänka*

Hm. Eftersom den inställda flygsträckan Lissabon-Düsseldorf enligt ori­ginalbokningen skulle ha skötts av Lufthansa kläcker vi den ut­märk­ta idén att ringa dem istället. Mera informationssökning via nätet (tack gode gud att jag släpade med mig laptoppen på resan ...) och vi hit­tar ett servicenummer i Stockholm, för det är ju lättare att gaffla om sådana här saker på sitt modersmål.

Märkligt nog talar människan i andra ändan inte svenska, men väl en helt godkänd engelska. Jag förklarar vårt problem, tillhandahåller di­verse bokningskoder och biljettnummer och ser man på, inom några minuter har vi nya flighter bokade till morgondagen. Ordningssamma tyskar är klippor att luta sig mot! Däremot är killen oerhört upprörd över att SAS, som sålt paketresan, inte hjälpt oss reda upp i röran. Fast inte hälften så upprörd som jag, det kan ni skriva upp.

Nu håller vi således tummarna för att vi faktiskt ska slippa hem imor­gon. 80 euro för en natt till på hotellet, 126 euro (!) för X antal te­le­fonsamtal för att SAS inte sköter sitt och en ännu inte bokad och be­tald hotellövernattning i Stockholm är inte direkt det jag drömde om att avsluta den här semestern med :o/ Fast just nu vill jag bara hem. Och med SAS flyger jag aldrig mera. Någonsin. Ever.

Ich liebe Sie, Lufthansa! (... eller vad det nu heter på tyska)

Vi flaxar inte hemåt

FLYGSTREJK I PORTUGAL! Vi slipper med andra ord inte från Funch­al imorgon bitti som planerat. Attans, så det kan gå :o/

Ett blomstrande Madeira - RÖTT & GRÖNT

BLOMSTERPRAKTEN ÄR STOR på Madeira, även i mitten av no­vem­ber. Jag har tagit så många bilder så jag måste dela in dem efter färg, annars blir det too much på en gång.

Bilderna är tagna i Funchal med min Fuji FinePix F30.















Du kan se alla bilder i större format om du klickar på dem.

Vi har upptäckt överpopulationens baksida

MADEIRAS AREAL ÄR 801 kvadratkilometer, Ålands 13.417 (varav i och för sig 88 % är vatten).

På Madeira bor det strax under 250.000 pers, på Åland strax under 28.000.

Medveten om denna differens i befolkningstäthet får man dock en helt annan förståelse för varför en del av befolkningen på denna vackra portugisiska ö tydligen måste leva under jord.

Ett blomstrande Madeira - VITT & BLÅTT

BLOMSTERPRAKTEN ÄR STOR på Madeira, även i mitten av no­vem­ber. Jag har tagit så många bilder så jag måste dela in dem efter färg, annars blir det too much på en gång.

Bilderna är tagna i Funchal med min Fuji FinePix F30.

















Du kan se alla bilder i större format om du klickar på dem.

Veckans Vanartiga Vers #32

En alkis ifrån Helsingfors
har ögon som tittar i kors.
Det skapar bekymmer
för synvinkeln rymmer
ej målet för hans glada: ”Mors!”

***
Denna limerick, och ytterligare 127 stycken, ingår i samlingen ”Limerickar att le åt”, som du kan ladda ner i sin helhet genom att klicka HÄR.

Tycker du att den här var kul och vill roa någon annan? Då är det bara att klicka på det lilla kuvertet med en pil på i slutet av inlägget och skicka iväg länken.

Nu kommer hemlängtan ...

PRECIS SOM JAG misstänkte: efter tio dagar börjar jag tycka att jag har fått så det räcker. Vi anlände sen eftermiddag onsdagen den 10.11 och idag, söndagen den 21.11, känns tanken på hemresa in­kom­man­de onsdag morgon inte så dum.

Mycket beror det på att jag känner av en förkylning. Snorig i nosen, kracklig i halsen och allmänt trött vill man helst vara hemma i sin egen säng, eller hur? Och vid det här laget har jag dessutom hunnit se och uppleva allt som min anorektiska reskassa ger utrymme för.

Dessutom börjar jag bli lite trött på att varannan dag äta en gnutta korv, en tomat, en banan och halvtorrt bröd till middag, för att var­an­nan dag kunna kosta på mig att äta ”furstligt”. Faktum är att jag vid det här laget t.o.m. saknar mitt eget hembakade bröd :o/


Utsikt över Funchal från hotellets ena terrass.

Fast mest av allt saknar jag lilla A – och ”Rucklet” i alla sin glans! Den som myntade uttrycket ”Borta bra men hemma bäst” slog sannerligen huvudet på spiken.

Ett blomstrande Madeira - GULT & ORANGE

BLOMSTERPRAKTEN ÄR STOR på Madeira, även i mitten av no­vem­ber. Jag har tagit så många bilder så jag måste dela in dem efter färg, annars blir det too much på en gång.

Bilderna är tagna i Funchal med min Fuji FinePix F30.

























Du kan se alla bilder i större format om du klickar på dem.

Vi gör så lite som möjligt

FINASTE DAGEN HITTILLS. Men +23° är för varmt för mig för att promenera och för svettigt för att loda i centrum och titta i affärer. Det är snudd på för gassigt för att vistas på balkongen, men det gäller ju att underhålla de sprillans nya femtioårsrynkorna!

Ett blomstrande Madeira - ROSA

BLOMSTERPRAKTEN ÄR STOR på Madeira, även i mitten av no­vem­ber. Jag har tagit så många bilder så jag måste dela in dem efter färg, annars blir det too much på en gång.

Bilderna är tagna i Funchal med min Fuji FinePix F30.















Du kan se alla bilder i större format om du klickar på dem.

Vi är uppåt bara värre, del 2

UNDER GÅRDAGEN GICK det som tidigare nämnts uppåt ... och upp­åt ... och uppåt. Vi hade fått den strålande idén att besöka den om­ta­lade botaniska trädgården i Funchal. På kartan såg det inte ut att va­ra så långt, men det vi förbisåg var den topografiska skillnaden.

Smarta människor tar
a) bussen
b) taxi
c) linbana

Inte vi. Vi tog apostlahästarna. Jag kan informera om att lutande ga­tor har de gott om i Funchal. Typ 45° är inte alls ovanligt. Men skam den som ger sig! Upp kom vi, om än något skakiga i vad- och lår­musk­ler och lite lätt svettiga under armarna. I runda slängar 1½ timme tog den nätta promenaden, räknat från busstationen i centrum. Neråt tog vi taxi. Det tog fem minuter.

Här har vi hunnit knappt halvvägs. Den asfalterade slalombacken he­ter Rua da Rochina.


När man väl segat sig hela vägen upp och betalat sina 3 euro i entré möts man av en otrolig frodighet, som här runt den herrgård som sedan 1960 är Madeiras naturhistoriska museum.


Sedan måste jag förstås fotografera mönsterrabatterna, som väl knappast någon besökare kan låta bli att föreviga.


Strax ovanför dessa hittar man ett trevligt café och föredömligt rena och fräscha toaletter (t.h. i bild), vilket jag faktiskt noterat ge­nom­gåen­de under vistelsen här. Det är alltid rent, men ibland är dörr­låsen trasiga.


Enligt de uppgifter jag hittat ligger parken 200-350 m.ö.h, och även inom området är nivåskillnaderna märkbara. Den orange pricken är P. Som kantväxt noterade jag ampellilja av samma variant som jag har i en kruka därhemma. Min ser inte fullt lika välmående ut :o/


Några vyer för att belysa höjden:
(Japp, det är samma kryssningsfartyg som på den första bilden.)



Självfallet fotograferade jag en del blommor också. Antalet bilder är bara så många att jag viker ett skilt inlägg för dem. Men en tänker jag visa nu, bara som ett bevis för att det går att klottra på allt. Pre­cis allt.

Vi är uppåt bara värre, del 1

DET FINNS EGENTLIGEN bara två riktningar här på Madeira: uppåt eller neråt. Idag har vi varit väldigt uppåt, men dumt nog inte i en sån här:


Jag är helt slut. Tror faktiskt jag har en släng av höghöjdssjuka ... Orkar i alla fall inte blogga ikväll, så ni får vackert vänta på referat tills imorgon.

*gääääsp!*