En bra lärdom jag fått, är att i görligaste mån sålla. Vad är det som verkligen är viktigt att uträtta? Vad kan jag göra vid ett senare tillfälle? Och det klurigaste: är det här något som det til syvende og sidst är totalt onödigt att ta stress för?

Av den här anledningen blir dagens guldkant: jag börjar bli bättre på att strunta i inbillade förväntningar, för att istället lyssna till hur jag vill ha det. Hoppas jag lyckas överföra detta sunda sätt att hantera livet till min dotter, så hon aldrig blir en labbråtta som ändlöst springer i motionshjulet! Fortare och fortare, ända tills livet plötsligt är slut, och man inser att man ändå aldrig nådde fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!