OCH INTE TUSAN blev jag bjuden till balunsen i Blå Hallen heller. Lika bra att kränga långklänningen på loppis skulle jag tro, för innan jag får litteraturpriset har mina ”muskler” säkerligen hunnit närma sig jordens medelpunkt ännu mer. Håll med om att Newton och hans tyngdlag är ett elände!
Idag har jag varit och fikat hemma hos Peter. Vi har inte setts på en vecka, bara pratat i telefon, så det var skönt att se att allt verkar vara efter omständigheterna okej. Och helt i vanlig ordning är det bara att inse att man bör vara kärnfrisk för att kunna vara sjuk. Allra helst när det kommer till Folkpensionsanstalten och dess blanketthysteri. Tur att soc.skötaren Siv finns och kan hjälpa Peter med all pappersexercis.
Själv får jag sedan några år krupp bara jag ser myndighetens logotype. Jag börjar alltmer tro att det går att utveckla en allvarlig FPA-allergi, så det vete gudarna om jag numera är något att räkna med som handräckning. Väderkvarnarna som Don Quixote hade att slåss mot ter sig som rena barnleken i jämförelse.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!