fredag 22 januari 2010

Ingen ratt och inget roder


”C’mon, join the joyride!”
SENT OM SIDER har det tänts en talgtank för mig: min blogg handlar ju om helt fel saker!

Inte skriver jag om nöjesshop­pan­de, ej heller om vikt­ned­gång medelst någon obskyr form av diet. Relativt lite om heminred­ning eller träd­gårds­skötsel, och ytterst sällan om medicinska åkommor. Mat­lag­nings­recep­ten är sällsynta och mina filosofiska fun­de­ring­ar halvdana. Och inte är jag rolig hela tiden heller. Om ens någonsin. Dessutom är jag inte särdeles blondinbellig att se på.

Shit ... Min blogg har med andra ord ingen tydlig inriktning, utan fladdrar omkring lite på måfå i sajberrymdens oändlighet. Utan roder, kompass eller GPS. Precis som jag själv; det är precis så’n jag är.

Jag har aldrig lyckats med bedriften att bli en insnöad nörd. Mitt tålamod – eller snarare min förmåga att hålla intressefanan högt – är därtill för kort.

Jag älskar att prova på nya grejor, men när de under en längre tid fått min odelade uppmärksamhet infinner sig läget been there, done it – och sen blir jag uttråkad.

Jag är med andra ord en periodare. På alla områden utom spel-, sex- eller drog­missbruk, bör väl tilläggas. Om utifall att någon skulle få för sig att missförstå alltså.

Tyvärr verkar periodiserandet gälla även mitt författande. Hur goda mina intentioner än är varje morgon, så lyckas jag ändå inte komma till skott med fortsättningen på boken om Solveig. I alla fall inte just nu. Men det var väl självaste f-n om jag tänker ta stress för det! Nix pix, det är nog bara att lugnt och sansat invänta bättre tider.

Under tiden bloggar jag. Helt riktningslöst, så take it or leave it. Men det måste väl i alla fall vara mer kreativt än att sätta sig i ett hörn och kon­cen­trerat ägna sig åt att pilla navelludd?

2 kommentarer:

  1. Jag har samma tankar om bloggandet, vem skriver jag för, vem fasigen är intresserad av mina promenader,vem bryr sig om mina recept och mina släkthistorier, jag var nära att lägga av. Men det är ju så kul att dela med sig en liten bit av sig själv, men bara en liten liten.Lydde ditt råd och läste Koola Violas blogg, herre jisses va kul,tack för det.

    SvaraRadera
  2. Jadu, Monkan, vilken tur att vi har varandra! Här har du i alla fall en som regelbundet tittar in och läser din ”oväsentligheter”. Jag gillar helt enkelt ditt sätt att skriva, plus att det är intressant att se något annat än sin egen navel hela tiden ;) Blogg on, baby!

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!