NÄSTAN LIKA SNABBT som jag fyllde i mina uppgifter valde jag ändå att radera allt. Insikten om att nätdejting inte är mitt forum ingav en lättnadskänsla, men samtidigt inser mitt förnuftsmässiga jag att jag därmed medvetet begränsat möjligheten att någonsin stöta på den där rättsågade pusselbiten som fattas. Nåväl, so be it.
Hur disciplinerad och organiserad jag än ter mig för min omgivning, så styrs mina känslomässiga val till stor del av kroppsspråket, glimten i ögat, röstens tonläge, språkbehandlingen och av doft. Eftersom ingen av dessa fem komponenter står till buds på en dejtingsajt är det bara att inse att det inte funkar; dejta i sajberspejs är inget för mig.
Nä, det är nog bara att acceptera att livet är som det är och ”gilla läget”. Fast allt emellanåt funderar jag en smula på vilket ”felet” är. Ja, jag menar, jag är ju väluppfostrad, smart (ja, ja, så får man inte säga, men nu är jag faktiskt det), självgående, humoristisk, husligt begåvad, händig, socialt kompetent och ser inte ens alltför överjävlig ut i nyllet eller till figuren. Och eget ”Ruckel” har jag ju dessutom! Men ändå är jag ensam, och har varit det länge.
Min geografiska placering förbättrar förstås inte utgångsläget. Åland är en underbar plats, men bristen på ställen där man kan träffa medelålders folk är enorm. Snällt sagt är utbudet uselt och förbättras inte av att jag inte är mycket för styrdans. Därmed går det bort, det lilla som står till buds. Att här dessutom finns ett mycket begränsat antal lediga i lämplig ålder gör förstås sitt det också.
Men missförstå mig nu inte! I grund och botten trivs jag alldeles utomordentligt med mitt eget sällskap och är hellre hemma än ränner runt. Fast ibland skulle det vara härligt att ha en annan vuxen vid sin sida; någon att ventilera vardagen med och som kunde ge en den där välbehövliga kramen när man är låg. Någon som kan hålla i plankans andra ända när något ska spikas upp eller någon som säger: ”Du, jag fixar middagen idag” ...
.
.
.
Nämen, vad i #%@&¤ håller jag på med?! Här duger det inte att sitta och deppa ihop! Nä, ikväll ska jag banne mig rigga till mig och svira ut ”på byn”! Styrdans eller ej, ut bland folk måste jag!
*rycker upp mig så takfärgen lossnar*
Men tills dess ska jag virka, så där som ensamma, gamla tanter gör.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
*suckar* för att du ska kunna lukta på nån, höra rösten och se dem i ögonen så måste man ju TRÄFFA dem först!! Sen får man ju se vad som doftar tillräckligt bra och ev gå vidare. In på sajten igen, jag skramlar ihop slantar, du VET ju inte om någon sitter hemma och tänker som du! En karl alltså.
SvaraRaderaNix, inte en chans. Det är alltför mycket "köpa grisen i säcken" över det hela. Inte min grej, helt enkelt. Jag vill se blicken nu, inte efter ett antal veckors korrespondens.
SvaraRaderaPå de mest oväntade ställena hittar man guldkornen. Själv hittade jag Micke på posten! "Signed, sealed, delivered, I'm yours"
SvaraRaderaHallå där va då gamla tanter? Nu lägger jag virket i malpåse..he he.
SvaraRaderaAtt hitta rätt karl som har ett bra uppförande och är omtänksam, har vettiga intressen ( inte bara mysiga hemmakvällar som det ofta står i k-annonserna),ja utseendet
och hygienen spelar stor roll, det är nog inte så lätt att finna. Jag läste någonstans att det går tre lediga kvinnor per ledig man. Men så som jag "känner" dig, är dina odds mycket höga.
Ha en kul kväll
Kanske är det just Rucklet som är det stora problemet.
SvaraRaderaDu må vara hur smart, intelligent och attraktiv som helst. Men vad hjälper det om du och din kavaljer måste trängas med snickarverktyg i myssoffan.
Du förstår att det är en så tydlig signal till väntande arbete att det kan liknas vid ett hammarslag rakt i pannan.
Monkan:
SvaraRadera*skrattar* Att virka är inte nödvändigtvis likvärdigt med att vara "gammal tant". Tvärtom! Men håll med om att det gärna kopplas ihop.
Vad beträffar oddsen: se Görans kommentar ;o)
Göran:
Eh ... menar du verkligen att det kan vara så illa?! Jaha, då är loppet således kört. För om jag måste välja mellan "Rucklet" och en karl så är valet enkelt.
*slänger tillbaka dansskorna i klädkammaren och stuvar undan locktången*
Det var inte min mening att göra dej ledsen. Jag bara säjer som det är.
SvaraRaderaSer i högerspalten att du är tidningskrönikör. Vet inte vad slags krönikor du skriver, men här har du ju världens chans.
Vräng till en kul historia och gör Rucklet till en möjlighet. (ljug lite och tala om hur urdålig du är på att snickra)
Karlar kommer att stå i kö för att vilja hjälpa dej. Då kan cirkelsågen bli ett redskap för att öppna ditt hjärta. OBS ett symbolspråk som anstår en deckareförfattare som du;-)
*hö-hö* Inte bidde jag ledsen inte, snarare ytterligare ett snäpp mer resignerad. Ibland är det surt att ta skeden i vacker hand och face the music, vilket inte är det lättaste alla gånger för någon som är tondöv som jag.
SvaraRadera*tränar febrilt på att hålla i hammaren på fel sätt och att inte veta hur man byter bett på handöverfräsen*
Jag håller med Göran, han har en bra idé :-) Sen vet du ju att jag är bra på kontaktannonser...
SvaraRadera