Faktum är, att jag är rätt övertygad om att hon inte ens vill bli gratulerad. Skrämmande ögonvittnesrapporter har nämligen nått mig om hur alarmerande situationen börjar bli. För visst är något riktigt fel när en kvinna låter sitt hem – sitt ägoboende, gubevars – gro igen helt och hållet? Och jag menar helt ... och ... hållet, inte bara lite dammråttor i hörnen och några odiskade tallrikar på bänken. Vi pratar sanitär olägenhet, så illa är det.
Om kylskåpet lägger av, visst ser man till att få det reparerat eller så går man och köper ett nytt? Jo, så gör man, om man är förankrad i verkligheten. Man lämnar inte det pajade skåpet fullt med matvaror i veckotal. Jag vill inte ens tänka på vilken syn som mötte vänninan S, som med sina tonåringar kom för att låna lägenheten ett par nätter under sportlovet ... Jag blir spyfärdig.
Vanmakten tynger mig mot marken. Det går ju inte att hjälpa någon som inte vill bli hjälpt! Och när det geografiska avståndet är för stort för att man regelbundet ska kunna titta in för att ”hålla koll”, då är situationen hopplös.
Men grattis på födelsedagen A, om du mot förmodan läser det här. Den bästa present du kan ge dig själv är att fatta att det är dags att ta tag i ditt alkoholberoende; inte bara med påtvingade punktinsatser, utan på riktigt, av egen vilja.
*vinkar hej till Madlar*
Välkommen till bloggföljargänget!
Hoppas att du känner dig gladare idag än igår. Men vad tråkigt med din vän ... Som du säger, vad gör man när ngn inte vill bli hjälpt? Hoppas det ordar upp sig.
SvaraRaderaKram!
nice blog u have
SvaraRaderaUjuj! Vad ska man säga! Ångest.
SvaraRaderaYup. Det är bara förnamnet :o(
SvaraRadera