Kulturkvarten informerar: Kastelholms slott

SAMMA LÖRDAG SOM väninnan P, ålandsguide, och jag gjorde vår lilla tur till Bomarsunds fästningsruiner stod även ett besök vid den medeltida borgen Kastelholms slott på agendan.


Pampig koja, inget snack om den saken. Det röda taket sitter på det nybyggda porthuset, där man betalar entréavgift och där det finns toalett.

Borgen ligger väldigt vackert i Sunds kommun, med Slottssundet ne­danför. På samma område hittar man också Jan Karlsgårdens fri­lufts­museum och Jan Karlsgårdens värdshus, där från och med i år stjärn­kocken Michael Björklund tar över som krögare. Här finns också ett litet fängelsemuseum, f.d. kronohäktet Vita Björn.

Nästgårds finns en av Ålands populära golfanläggningar, Ålands Golf­klubb, med två kompletta 18-hålsbanor: Slottsbanan och Kungs­ba­nan.


Det har visst på senare tid varit lite si och så med fas­tig­hets­un­der­hål­let. Bland annat tycker en sann ruckelrenoverare som jag att det ser ut att vara hög tid för en ommålning av taket.


Biljetten är ett litet, runt klistermärke som man får smacka fast på bröstet. Jag gillar den stiliserade, lilla teckningen av slottet!


Kastelholm härstammar från slutet av 1300-talet men hade sin re­näs­sans under Gustav Vasas period. Borgen är sålunda svensk, eftersom Åland under den eran var en del av Svearnas rike. Här på ön finns även ett antal kungsgårdar som härstammar från den epoken.


Lite här och där innanför murarna stöter man på pappfigurer i naturlig storlek. Här har vi allas vår Gusse V, känd, svensk toppskidåkare ;o)


Man måste tillstå att miljötänket var välutvecklat på den tiden borgen byggdes. Små fönster och tjocka väggar, inget onödigt energislöseri här inte! Fast det tog väl ett tag att värma upp kåken med sina bas­tan­ta ytterväggar av den för Åland kännspaka, röda rapakivigraniten.


Från murkrönet, cirka femton meter upp, har man en vidunderlig ut­sikt. Här ser vi enebacken på andra sidan Slottssundet. Visst ser pe­lar­enarna nästan ut som soldater uppställda till anfall? Och överallt kajor. Kajor, kajor och mera kajor.


Kastar man ett öga åt rakt motsatt håll skymtar man Sunds kyrka, Ålands största, i soldiset. Från 1200-talet är den och helgad åt Jo­han­nes Döparen. I det här läget hade det suttit fint med ett juste tele­ob­jek­tiv.


Inne i borgen finns det diverse att titta på, men inget musealt överflöd. Den här imponerande ”pelaren”, som i skikt med början nerifrån innehåller arkeologiska fynd från 1400-talet och framåt (framför allt rester från måltider genom år­hund­ra­dena), tycker jag var lite cool.

Jag är ingen stor historieentusiast själv, men jag kan mycket väl tänka mig att ett besök här är givande för den som är int­res­serad av medeltiden. Allra häftigast skulle det nog vara att besöka borgen vid ett tillfälle när det anordnas kvällstida små skådespel. Med rätt ljussättning måste det bli en maffig, kanske rentav lite kuslig, upplevelse.

Besöker man inte slottet med egen guide finns det slottsvärdar på plats, som gärna visar runt och berättar om Kastelholm och dess historia. På bilden poserar Eivor Lind­ström och hennes kollega, en mörkhårig skönhet som jag missade att be om namnet.


Dessvärre blev det dåligt med interiörbilder vid det här besöket. Ljus­förhållandena var inte de bästa och med blixt blev det visset bara värre. Men jag avslutar men en bild från insidan. Den får illustrera hur dåtid möter nutid; en modern, trådlös telefon ovanpå ett exemplar av Charlotte Brontës ”Jane Austen”, kvarglömda i en metertjock fönster­nisch från medeltiden.


Du kan se alla bilder i större format om du klickar på dem.