LÖRDAG MITT I MAJ. Varmt som på högsommaren och gassande sol från en molntom himmel – då är det läge att ta en biltur ut på den åländska landsbygden :o)
Väninnan P, auktoriserad ålandsguide här på ön, skulle ut på en liten rekognosceringstur till bland annat en av våra vanligaste turistfällor, Bomarsunds fästningsruiner, och eftersom det stundom är roligare att vara två hakade jag på.
På vägen från Mariehamn passerar man Godby, ibland kallat ”Ålands andra stad”. Godby är inget vackert samhälle, men detta sorgliga faktum kompenseras för mitt vidkommande av att man där finner bland annat Socialmissionens loppis! Som vi kom susande fick jag ögonen på en skylt i deras fönster: ”-50 % på allt”. Tvääärniiit och vändning! Ett sånt tillfälle kan en inbiten sakletare bara inte missa.
Bytet blev två söta planteringskrukor (perfekta för till exempel mina saint paulior), varav den ena är precis likadan som de två jag fyndade på Emmaus’ rea häromsistens! På köpet fick jag en nätt liten flaska som kommer att bli en perfekt vas för en ensam blomma. En sån har jag saknat länge. Ja, inte den ensamma blomman, utan vasen förstås.
Nåväl, Bomarsund var ju vårt egentliga mål och här följer några bilder.
Området är stort, vilket förklaras av att fästningen var stor. Den tog över tjugo år att färdigställa, men under Krimkriget totalförstördes den på bara några dagar! Hade jag varit byggmästare där hade jag nog blivit lite ledsen i åtminstone ena ögat. Med stor sannolikhet i båda.
Notera storleken på byggstenarna! Det är rätt lätt att fatta varför det tog lite tid att bygga ”kojan” ... Bomarsunds storhetstid inföll, som ni förstår, långt före de nyckelfärdiga husen hade sett dagens ljus :o)
”Gediget stenhus med luftig planlösning och egen sjötomt” skulle man väl säga idag om det annonserades ut på fastighetsmarknaden?
Stavgångaren nere till vänster får tjäna som jämförelsematerial. Området är för övrigt utmärkt för en promenad eller picknick. Vill man inte släpa med sig egen matsäck ligger Café Furulundsgården (med fullständiga alkoholrättigheter) precis bredvid, och hos Puttes Camping kan man tälta eller hyra stuga.
Men såsom varande lokala förmågor gjorde vi naturligtvis varken det ena eller det andra. P hade varit förutseende och bryggt en termos kaffe, så vi slog oss ned på klipporna mitt emot stenhögarna på föregående bild. Ingen direkt taskig utsikt, va? Dåligt väder..? Inte mycket.
Vänder man på sig lite grann kan man beskåda både ett modernare byggnadsverk, bron som förbinder fasta Sunds kommun med Prästö, och det minimala museet som beskriver fästningens historia. Det är inrymt i en gammal lotsstuga med tjusig utsikt över Bomarsundsområdet.
Under bron dök det upp en båt med gissningsvis tre av säsongens första stugturister som var ute och körde drag. På klipporna i bakgrunden ser man tydligt att havsvattennivån normalt sett brukar vara mycket högre.
Om man nu en gång befinner sig på ett gammalt befästningsområde bör man även kolla in kanonerna, vilket vi också gjorde. Eftersom fundamenten av trä, som de står på, var alldeles nytjärade och skyddades av såna där ilsket gulröda plastband blev det ingen helfigursbild den här gången, för 1800-talskanoner klär inte i randigt. Lika lite som jag gör i volanger.
”Kanonmat” har man ju hört talas om, men är det verkligen det här som avses..?
*skakar för miljonte gången i livet på huvudet åt människors brist på respekt*
Småningom var det dags att fortsätta mot nästa etapp på vår rekognosceringsrunda, Kastelholms slott. Men den historian tar jag inte nu, kanske en annan gång i ett nytt inlägg.
***
Nämen hej, Polargrevinnan! Välkommen i klubben! :oD
Ja vilka byggstenar du, ojoj.
SvaraRaderaHåller med om folks respektlöshet och ren dumhet. Lika på Skansen. I varenda hål som finns ska det petas in skräp. Alltså, jag fattar inte. Har de släpat med sig de fyllda och därmed tyngre grejorna dit så ska de väl för bövelen orka bära med sig tomma burkar och påsar därifrån? ... *morr* ...
Man blir lite trött, inte sant? Jag säger som hon där Bengtzing: "Hur svårt kan de’ va’?"
SvaraRadera