torsdag 12 augusti 2010

"Kanta-nå’-mera"

GRÄVARBETENA I MIN trädgård verkar i år aldrig ta slut. Fast det är ju självförvållat, det erkänner jag. Till exempel som igår, då jag plöts­ligt fick för mig att ti­den var övermogen för att snygga till gränsen mellan grus och gräs vid min infart.

Övergången dem emellan har varit rätt flytande ända sedan hus­kö­pet och därpå följande dräneringsgrävning. För att inte tala om den första tiden, då gården i höstregnen kördes sönder av ett otal bygg­arbetarbilar. På grund av det panikskottade jag ut krossgrus lite här och där, för att slippa vada omkring i ankelhög lervälling. ”Mitt hem är min borg” heter det i och för sig, men det känns lite förlegat med en egen vallgrav ;o)

Nåväl, därefter blev det som det hade blivit och jag har ödat mitt krut på andra, mer inspirerande projekt. Ända tills igår. Inte vet jag vad som då flög i mig, men jag satte i alla fall igång. Problemet med att reda upp ett sånt där ställe är att jord och grus liksom har ingått äk­tenskap med varandra; inlett ett mångårigt och symbiotiskt för­hål­lan­de, skulle man kunna säga.

Men jag är som bekant inte den som är den! Strax efter lunch satte jag entusiastiskt igång med att söndra och härska. En entusiasm som i takt med att timmarna gick blev allt mindre, för det tar på en gammal rygg att gräva, skaka kokor, sålla bort grus och kärra bort jord. Det är för övrigt helt otroligt så mycket jord – och grus, och daggmask – det finns på en smal, bara några meter lång remsa ...


Och idag har jag drabbats av beslutsångest av det gravare slaget. Ska jag bara lägga en remsa tjärpapp längs med gräset och skotta tillbaka gruset? Eller ska jag lägga ut en prydlig rad med tegelstenar, som togs tillvara då den gamla oljetanken revs? Eller en lång bräda av impregnerat trä? Eller..?

Detta tarvar eftertanke och kräver en kopp kaffe, kanske rentav två, för jag vill under inga som helst omständigheter bli tvungen att göra om eländet inom de närmaste åren. kul är det nämligen inte att gräva.

PS. Just nu är jag så slut efter långa dagar på gården att jag inte riktigt hinner och orkar med att läsa och kommentera som jag brukar. Ha över­seende, om ni kan! Jag försöker ta igen det så snart jag förmår.

11 kommentarer:

  1. Jag blir helt slut bara av att läsa om allt arbete. Behöver en kopp kaffe...

    SvaraRadera
  2. Faktum är, att i det här skedet av sommaren skulle jag sannerligen inte tacka nej om det dök upp lite handräckning. Har just avslutat mitt funderarkaffe och kommit till ett beslut: det blir tegelstenar. Snyggast med en tydlig avgränsning känns det som.

    SvaraRadera
  3. Tänkte precis yttra mej och säja att "tegelstenar" blir nog helt klart snyggast....
    Och så läste jag att du och förmiddagskaffet kommit överens om det redan!

    Förstår att Du inte orkar/hinner med bloggeri-kommentarer och sånt som vanligt med tanke på allt du gör...Hehe!

    Men det går så bra ändå! Njut av utelivet så länge du kan, snart blir det kallare och mer innesittarväder, så då kan vi "språkas vid" mer effektivt!

    Ha det "roligt" med dina tegelstenar...((:

    Jenny

    SvaraRadera
  4. Undrar om du kan rekommendera någon besöksräknare. Du verkar ha koll på datavärlden och jag fattar inte så mycket jag:-) I alla fall verkar min webbverktygen.se har gått i strejk o nu provar jag mej fram med andra. Dåliga/bra erfarenheter mottages med tacksamhet!/Oinloggad Gunilla

    SvaraRadera
  5. Lägg både papp å sten, gräset har ju en stark förmåga att krypa både mellan å in.

    SvaraRadera
  6. Hej N, vad fint det blir, jag håller med att det kan bli snyggt med kantstenar, ska du ha den stående eller så som på bild? Det blir fint vilket som. Vi ska också skära kanter, vi började så nätt men sen tog värmen över.

    SvaraRadera
  7. Man blir lite svettig här! ;-)

    Phuuu...men det är snart höst då ska det väl lugna ner sig...ehhh...väl?
    Jag tar en kopp kaffe imorgon bitti...då ska jag ägna en liten tanke åt dig...tar jag nu kan jag inte somna sen.

    Steffe

    SvaraRadera
  8. Stickmamman:
    Jag körde snikvarianten med dagstidningar, under stenarna och uppvikta på sidan som är mot gräset. Det varar inte för evigt, men hindrar i alla fall gräsinväxt i några år har jag märkt på mina pilflätade rabattkanter.

    Monkan:
    Kantstenar är alltid snyggt, däremot inte fullt så stiligt med gamla eldfasta tegel, som i mitt fall ;o) Men pengar till inköp av några riktiga stenar finnes icke, så man får ta vad man har :o)

    Ikväll är det 21° ännu vid niotiden och klibbigt. Typisk augustikväll. Hoppas det håller i sig till lördagen och kräftätningen.

    Steffe:
    Usch, ja! Och då skulle du veta hur svettig jag är ;o) Det lugnar ner sig i takt med att hösten närmar sig, var så säker!

    SvaraRadera
  9. Såå snyggt det blev! Är högeligen imponerad av din energi och handlingskraft! Och vad vore snyggare än återvunnet tegel?
    Absolut ingenting...jättefint!
    Kram, Monica

    SvaraRadera
  10. Jovars, lite prydligare blir det ju när gränsen är tydligare.

    Återvunnet tegel - om det är rött - är ursnyggt. Återvunnet tegel - om det är ljusgult och av det eldfasta slaget - är inte fullt lika tjusigt. Men eftersom det senare i det här fallet "kostar gratis" är detta det som får avgöra. Och fungerar för ändamålet gör det ju, oavsett färg ;o) Den estetiska delen av mig är dock inte riktigt nöjd med resultatet :o(

    Vanligt rött tegel fryser f.ö. sönder och blir bara småsmulor med åren. De här eldfasta fulingarna ska förhoppningsvis hålla lite bättre.

    Ha ett riktigt skönt veckoslut så här i sensommarvärmen! Här hotar de med eventuell åska och medföljande regn till imorgon ...

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!