Umbra: bra, men långt ifrån bäst

LÅNGT OM LÄNGE blev det i lördags till slut av att begå den tre­rät­ters­mid­dag jag lovade lilla A efter skolavslutningen, som en belöning för det fina betyg hon kom hem med efter sjätte klass. Valet av res­taurang föll på Umbra i Mariehamn, inte billigt men heller inte det allra dyraste alternativet.


Umbra har en utpräglat italiensk touch, öppnade 2007 och är därmed en av de nyare krogarna i stan. Restaurangen ligger i centrala Ma­rie­hamn med utsikt över stadens långa lindallé, som mellan våra två hamnar löper genom hela staden.

Inredningen är stramt hållen i mörkt trä med bord utan dukar, gar­din­lösa valvformade fönster och bländvitt porslin utan dekor. Enkel ele­gans är det jag kommer att tänka på, eller modern rustic om man vill vara lite internationell.


À la carten erbjuder lagom många alternativ för såväl för-, varm- som efterrätter. Det är bra, för enligt min erfarenhet är risken över­häng­ande att more blir less när det kommer till kritan.

Lilla A startade med en carpaccio (tunna skivor av oxfilé, pinjekärnor, parmesanost & ruccola) och jag tog en mozzarella caprese (färsk moz­za­rella, skivade tomater med balsamico & rödlök). Båda rätter ser­ve­ra­des toppade med ruccola.

Mitt val var riktigt gott, även om mängden balsamicosky kunde ha va­rit mindre frikostig. Däremot var lilla A:s carpaccio rätt smaklös. Vi byt­te nämligen tallrikar med varandra efter halva portionen, och jag tyck­te att det mest av allt smakade vått kött. Det som smakade nå­gon­ting var egentligen tillbehören: pinjenötterna och osten.

Som varmrätt tog lilla A pancetta e pollo, som är baconlindad majs­kyck­ling, rostad paprikasås & parmesanrisotto. Jag körde på en ugns­ba­kad havsabborrfilé med parmesantäcke, syrlig grönsaksvinegrette & rostad nypotatis, pesce persico al forno.


Det senare var helt klart ett korkat val, för fisken visade sig vara to­talt okryddad och smakade nada. För att överhuvudtaget få den i mig blev jag tvungen att be om lite flingsalt. Kycklingen fick dock godkänt av lilla A, även om hon tyckte det var äckligt att hitta kvarvarande hönsskinn på undersidorna. Båda rätterna var ... surprise, surprise ... dekorerade med ruccola.

Nåväl, trerätters skulle det ju vara, så vi kastade oss raskt vidare över vanilj- & yoghurtpannacotta med färska bär och mandelflarn res­pektive en portion gelato alla vaniglia e fragole. Enligt à la carte-listan skulle det senare vara vaniljglass, basilikamarinerade jord­gubbar & vispgrädde. Merparten av jordgubbarna var dock naturella, det totala antalet basilikamarinerade var exakt tre och jag såg inte skymten av någon vispgrädde.

I grund och botten är jag bara glad för att det inte var mer av de ma­ri­nerade bären. Basilikamarinad i all ära, men det blir inte lyckat om jorgubbarna som sådana är av den sura sorten och marinaden täm­li­gen osötad.

---

SUMMERING

Stort minus för att den evinnerliga ruccolan. Det finns flera sorters sallad!

Ett ännu lite större minus för att fisken inte var lokalt fångad och saknade salt.

Ett ungefär lika stor minus för att bären till pannacottan ga­ran­te­rat var importerade: amerikanska blåbär, monstruöst stora hallon och dito björnbär.

Ett litet extraminus delar jag också ut för att jag inte erbjöds t.ex. en kopp kaffe på maten som kompensation för den dåligt kryddade fisken. Sådant borde ske per automatik, anser jag, om en restaurang vill måna om sitt renommé.

Stort plus i kanten för att serveringspersonalen var både snabb och trevlig, annars hade jag ansett middagen som hel­het vara nästintill en besvikelse.

Plus även för den snygga presentationen av rätterna.

---

Så var det då värt pengarna? Svaret måste dessvärre bli: nej. Mid­da­gen var okej, men that’s about it, och det smakade ärligt talat inte vad det kostade. Trots att vi drack enbart vanligt vatten och jag av­stod från kaffe efteråt skulle vi för notans slutsumma få tre och en halv åländskt prissatt pizza per man, inklusive sallad, bröd och kaffe på maten.

Men nu är det gjort och för att kompensera detta vettlösa pen­ning­sprät­tande får jag under vecka hålla mig till en diet på hav­re­gryns­gröt i olika skepnader ... Lilla A är sedan söndagen omlokaliserad till sin far, så hennes veckomeny blir garanterat mer omväxlande.