torsdag 21 oktober 2010

Lågvattennotering

I ETT KVARTAL till har jag tilldelats rätten att leva. Vad som händer efter det är upp till förtroendeläkarnas slumpmässiga roulettspel med människor.

Just nu har jag förlorat både hoppet, humöret och humorn. Dyker väl upp när – eller snarare om – någotdera återvänder.

10 kommentarer:

  1. Aj fan va jobbigt det där lät!
    Skit också...vet inte vad jag ska säga men jag vet hur det känns!
    Sympatitankar til dig!

    Steffe

    SvaraRadera
  2. Nämen är det så illa, det var som katten.
    Jag hoppas det reder ut sig för dig, mina tankar går till dig, inte för att det hjälper men du ska ändå veta.
    Ibland är livet ett helvete, tyvärr.
    Monkan

    SvaraRadera
  3. Livet går upp å ner,det är inte lätt.Jag tycker det är skönt att vara pensionär nu då behöver man inte kämpa med olika myndigheter,utan bara ta dagen som man orkar å kan.Hoppas att det löser sig.Kram på er.

    SvaraRadera
  4. Hejsan


    Oj oj....nu blev man orolig. Har ingen aning om vad som hänt eller är på gång...men det lät inte bra....ja håller med Monkan.....skänker en tanke och ett hopp.

    SvaraRadera
  5. När det är som värst kan det bara bli bättre! En gammal sliten klyscha, men ack så sann! Ligg lågt och samla lite krafter nu ett tag. Sköt om dej!!

    SvaraRadera
  6. Jag håller också tummarna!
    Ibland får man ta en dag i taget...
    Kramar, Monica

    SvaraRadera
  7. När man har nått botten, har man i alla fall fast mark under fötterna... Annacarin

    SvaraRadera
  8. Håller mina tummar för dej.
    Vet hur det känns....verkligen.

    Har gått igenom "helvetet" ända sedan årsskiftet, men i DAG kom beskedet.....
    Dom hade nog inte fler "kryphål" nu, efter alla läkarintyg och papper.
    Så ge inte upp hoppet!

    Be om hjälp från alla tänkbara håll.
    För är det som i Sverige så får man i dag verkligen springa runt till både specialister och vanliga läkare för att få dom intyg som inte ens FK:s förtroendeläkare kan se förbi.

    Jag har varit på väg att ge upp HELT många gånger, men tack och lov har Gubben min och barnen alltid funnits vid min sida. Och ett par riktigt goda vänner....

    Jag är dom skyldiga många stora tack.

    Och faktum är att det ibland hjälper att "sätta ord" på skiten.
    Så skriv när Du orkar och har lust.

    Som sagt....
    Jag håller alla mina tummar för att Du får den hjälp Du behöver, oavsett om det gäller rehabilitering, läkarvård eller pappersexersis inte minst!

    I dag måste man ju vara frisk för att orka vara sjuk....
    Ingen lätt sits alls som många tvingas gå igenom numera.

    Kram på dej och var rädd om dej och Lilla "A"!
    J:son

    SvaraRadera
  9. Ta fram pennan och sikta uppåt! Jag måste ha kompressionsstrumpa på min arm hela tiden. Den blir förstås fort skitig i nederkanten. När jag var tvungen att börja med den skulle jag få två per år av landstinget!Jag skrev direkt till landstingsdirektören och undrade om han skulle klara sig med två vita skjortor per år. Det gick bara en vecka så fick jag ett brev : Det hade uppstått ett "missförstånd" och hur många behövde jag? Du som besitter både kvinnokraft och ordkraft kommer att klara av det här.
    Kram till dig
    Kerstin

    SvaraRadera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!