Bloody Monday

ÄNTLIGEN! EFTER EN lång radda år med ”lidande” av att ha ett sköld­körtelhormonvärde som åker ständig berg-och-dalbana har jag fått remiss till en specialist på endokrinologi och tid till densamme den 20 april. Jajamen! Och vet ni vad? Det är tammefan som att ha prickat in en högvinst på Lotto!

Dagen började därför med en uppfriskande promenad till sjuk­hus­laboratoriet ...


... och ett mycket professionellt utfört stick i armen. ”Ta vänstern”, sa jag, ”så jag kan sköta kameran med högern.”


Laboratorieassistenten fyllde inte alla rör, men dock ett flertal. För­utom ett antal analyser av hur min ogina sköldkörtel fungerar ska även min D-vitaminstatus kontrolleras igen. Trots ett kontinuerligt intag av 1.600 IE/dag hade värdet störtdykt från högsommaren till årsskiftet, och därför petar jag för närvarande i mig radikala 2.400 IE/dag och hoppas på förbättring.


So far so good. Men när jag ska få tid hos neurolog, som är den utred­ning som Pensions-Alandia beordrat, det återstår att se. Förmodligen alldeles för nära inpå den 31 maj, vilket är det datum till vilket de i sin outsäääääägliga godhet gått med på att förlänga mitt rehabilite­rings­stöd. Fas 2 av deras successiva, medvetna nedbrytningsprocess kan således sägas ha inletts.